Bak · Familj

Mormor

Mormor kunde baka, jag minns kakor med rosa kant som hon brukade baka, de var så goda. Finska pinnar och schackrutor är andra favoriter. Det tog flera år innan jag fick veta vad de rosafärgade kakorna kallades och inte fanns de på konditorierna heller. Det är först nu under senare år som jag ser dem igen. Brysselkex, är inte lika goda som de mormor bakade. Mamma bakade aldrig småkakor, hon bakade bara kanelbullar, bullar som doppades i kaffet när de var ett par dagar gamla. Pappa däremot bakade både mjuka kakor och småkakor, ofta bruna kakor skurna på snedden, ingen favorit hos mig. Äppelkaka i lång ugnsfast form var nog hans favorit, för det gjorde han ofta.

I går när vi kom hem från hjulhuset satte jag igång med att baka kakor, hela köket var i kaos där ett tag och jag önskade mig både mer arbetsyta och större ugn. Jag ska inte baka småkakor för jag äter upp dem ganska snart efter de kommit ur ugnen. Det går inte att bara ta en kaka till kaffet, jag äter gärna direkt ur kakburken och slutar inte förrän kakorna är slut. Jag skulle ju rulla fram om jag bakade ofta. Det är likadant med bullar, i synnerhet kalljästa vaniljbullar. Så gott!

Mormor virkade också, hon virkade många överkast på ålderns höst, jag fick ett av henne som ligger på en hylla i garderoben. Det kanske kommer till nytta om 100 år.
En filt av äkta mormorsrutor tog jag tillvara på när jag rensade efter mamma. Mormor hade den låg på kökssoffan. Hon tog reda på varenda liten tåt när hon gjorde den här.

Hemma hos mig ligger filten i en liten träsoffa på övervåningen. Ofta i den soffan sitter lilla b och spanar ut, väntar på att något intressant ska hända. När det så gör talar han gärna om det, högt och intensivt säger han till att nu händer något. I morse 04.30 talade han om att tidningsbudet kommer … I kväll ska jag komma ihåg att stänga igen persiennerna …

I år blir det minimalistiskt med julprylar, endast en adventsstake är framme och jag tror banne mig att det får räcka för denna gång. Jag är redan less på allt vad jul heter. Ja okej, någon julduk kanske jag tar fram också …

Till sist!

Mormor 26/8 1901 – 1/5 1991

Hundar · Södertälje

Invänjning pågår

Nu är det på riktigt verkar det som, vintern är här. Slut på varma dagar, så i dag tog jag fram vinterkängorna. Iceman sa i morse att vi borde åka till husvagnen och sätta upp stöttorna i förtältet, det förväntades mycket snö i området. Jag frös genom märg och ben, trots fodrade friluftsbyxor och varm vinterjacka och stickad mössa. Skitväder men jag gillar ju snön … skitväder i alla fall ett tag tills jag vänjer mig. Vi åt frukost och sen stoppade vi in hundarna i bilen och drog i väg. Lilla b var föga imponerad när han upptäckte att vi skulle åka bil, igår åkte vi också bil han och jag, till veterinären. Lilla b röntgade sina höfter och armbågar och det var ju hur läskigt som helst, han darrade som ett asplöv och försökte fly ut från det hemska rummet. Sen blev han drogad och somnade så sakteliga mot sin vilja. Han satt där bredvid mig och kämpade mot tröttheten men gav upp till slut och ramlade ihop i en hög på golvet.

Sen var han en väldigt lugn hund resten av dagen och kvällen, det blev ingen kvällspromenad för hans del. Två kisspromenader blev det bara och han var nöjd med det, vill bara sova matte, låt mig vara. I dag var han istället duracellBruno, mycket energi att göra av med och han blev så besviken när han förstod att vi skulle åka bil. Gårdagens hemska upplevelse satt nog kvar i minnet för han ville inte in i bilen. Desto gladare hund när vi var framme vid husvagnen och han fick springa lite.

Det dröjde inte länge förrän det började att snöa så sakteliga, vi satte upp stöttorna i förtältet sen tog vi en promenad i skogen med våra fyrbenta. Lilla b var väldigt sprallig och framåt, med nosen i backen ville han följa varenda varenda spår han hittade.

När vi åkte hemåt från husvagnen såg det ut så här

och när vi kom hem såg det ut så här

En jäkla massa snö, Iceman kände sig tvungen att skotta bort snön innan han körde in bilen. Kan nu den här snön stanna kvar till våren är det helt okej.

Vi tog omvägen förbi COOP och Djurmagazinet på hemvägen, vi behövde köpa hundmat. Vid första infarten var det kaos så vi körde förbi den och tog nästa infart, då såg jag att från första infarten och genom hela parkeringen stod bilar bilar på rad med motorn i gång. Det var kö till den tillfälliga däckbytarverksamheten som dyker upp där varje höst och vår. Ja jisses, somliga är ute i sista minuten, precis som vi. Vi skiftade hjul på Volvon igår, fredag. Icemans lillebil hade redan vinterdäcken på sen en vecka tillbaka. Vi såg åtminstone två bilar som hade problem i uppförsbackarna, som det finns gott om i den här staden. ”Sommardäck” sa Iceman!

Bless bless

Okategoriserade

Ett nytt ord

Veckorna rullar på, idag har jag varit föräldralös i en månad. Åkte upp till kyrkogården och hälsade på i minneslunden, det är fars dag så jag tyckte det passade bra. Jag köpte ett tulpanknippe och satte dit i minneslunden bland alla andra blommor och ljus.

Mineslunden

En sväng på stan gjorde vi också, hundarna behöver socialiseras lite. Det är inte så mycket folk på söndagar så det passar bra med en hundpromenad då. Duvor fanns det dock gott om till Brunos frustration. Vi inspekterade området bakom gågatan där det byggts om, en ny infart till Kringlan parkeringsgarage har gjorts och lite annat, fint blev det i alla fall.

På väg tillbaka till bilen så hamnade vi mitt i en polisjakt, en bil kom farande på Kaplansgatan i hög fart ner mot kyrkan och en polisbuss efter. Mannen som gick före mig på trottoaren var på väg att gå över gatan när vi hörde sirenerna, gubben hejdade sig i sista stund. Den jagade bilen svängde vänster mot Tom Tits, körde på fel sida om refugen och fortsatte bort mot snäckviken. Polisen efter och jag hoppas de fick fatt i fartdåren!

I går hade jag hela familjen här på ett förtidigt födelsedagsfirande, så härligt att vara tillsammans och jag fick fina presenter, dessutom behövde jag inte ha dåligt samvete för att inte tagit hit mamma. Hon hade ingen sjukdomsinsikt de sista åren och förstod inte riktigt att allt inte fungerade som det gjorde förr.
Vaddå, någon kan väl bära mig …

Till sist!

Lilla E har lärt mig ett nytt ord Hejgå, jag tycker det är ett smart ord. I stället för hejdå säger jag också hejgå numera. 🙂

Bless bless

Familj · Okategoriserade

En annorlunda vecka

Det blev en hemmahelg av någon anledning. En härlig promenad ute i Tveta friluftsområde tog vi igår, lördag. Jag tänkte att vi skulle ta samma väg som när jag gick lite vilse. Det sket sig, det blev 7 km slingan hela vägen som visade sig vara 6,6 km enligt min app i telefonen. Vi var bra svettiga när vi kom hem, för mycket kläder förstås. Hur som, det var härligt med en långpromenad.

I fredags åkte jag till Sy och hantverksmässan i Älvsjö, evigheter sen jag var på en sådan, långt före pandemins intrång i vår vardag. Jättekul och mycket folk var det. Jag handlade inte så mycket, kom hem med en pytteliten papperskasse med tre olika projekt … eller fyra projekt men garn till tre av dem. Jag har garn hemma som jag tänkte använda till fjärde projektet. Jag såg dock många kvinnor med välfyllda dramatenväskor och papperspåsar i händerna, de har nog att göra ett bra tag framöver.
När Iceman lagade middag (det händer att han gör det ibland) satt jag i vardagsrummet med ett nytt projekt, nytt garn och ett pappersmönster (jag har för det mesta elektroniska mönster). Garnet som jag delat i två nystan hade jag petat in i tekannan så att det inte skulle snurra ut på golvet, så smart tänkte jag … När sen Iceman ropar att maten är klar lämnar jag min nyss påbörjade stickning på rumsbordet tillsammans med mönstret … Det skulle jag inte gjort, jag grät när jag såg vad han gjort, lilla b!

Nu har jag köpt mönstret en gång till, elektroniskt denna gång! Senare på kvällen såg jag hur lilla b började att nosa på min halvhöga bokhylla vid sidan av soffan, han kan lätt sätta tassarna på översta hyllan och nosa igenom vad som finns där. När han tog sats för att kolla hyllan närmare tog jag snusdosan som låg på bordet och kastade i golvet bakom honom, han blev skiträdd och jag fick snusprillor över hela golvet. Det var det värt. 🙂 Numer ligger det också en penna och suddgummi preparerad med tabasco på köksbordet, det är också intressanta grejer att tugga i sig. Hans bajs är gulprickigt ibland och då vet man vart pennan tog vägen som Iceman letat febrilt efter!

Det var slutet av veckan nu backar jag till början av veckan.
Vi har tömt mammas rum på möbler och kört iväg dem till pingstvännernas second hand, det mesta av hennes kläder hamnade också där och resten hamnar på returen. Det blev några turer fram och tillbaka, först packa ur alla garderober och byrån, den sista grejen fick vi hjälp med av kusinmannen eftersom Iceman har en skada i högerarmen. Det finns grejer jag inte vill kasta eller ge bort men som jag inte vill ha och jag vet inte hur jag ska göra med de sakerna. Tur att vi har ett garage men det börjar bli fullt nu … Någon bil har vi i alla fall aldrig fått in där. Jag städade ur hennes rum, så nu är det rent och fint för nästa behövande gamling.
Det har gått fort och för det skyller jag på mamma, hon var alltid snabb att städa bort när någon vandrat vidare. Mormor, vår hund, pappa … fast mycket av pappas grejer hamnade i vårt garage. Hans kameror, alla diabilder, hans papper hur han sökte in i flygvapnet mm. Papper som jag nu skänkt vidare till en vän med flygintresse och med kontakter inom flygvärlden. Det gick inte att kasta ansökan till flygvapnet som han skrev när han var 17 år och flygtimmar etc.

Mamma sa alltid att pappa var en ekorre, sparade på allting. Nu undrar jag om inte också mamma var en ekorre. Hur 17 ska jag kunna kasta saker hon sparat från det hon var ung?

Bröllopstelgram från bl.a. RoseMary Clooney, undrar om det var George Clooneys farmor … Det hela måste ju varit ett spratt! Kan man ringa till himlen?
För att inte tala om alla foton från förr, jag känner ju inte igen hälften av alla människor …

Jag har lite att ta tag i …

Bless bless

Okategoriserade

Så tomt

I dag tänkte jag ta en promenad i Tveta motionspår men jag ångrade mig när jag kom fram. Där stod tre bilar och alla hade hundbur i skuffen. Orkade inte med några hundmöten så jag snurrade runt och åkte vidare. Jag hamnade på andra sidan Måsnaren, bakom Coop. Lugnet infann sig, tomrummet som kom som ett brev på posten i morse, växte och blev ännu större. Herregud så fruktansvärt jobbigt livet kan vara ibland. Livet ger och tar … Lyssnade på en bok under promenaden men jag får nog lyssna om det avsnittet.

Vad ska jag göra frågade jag när min telefon ringde. Du ska landa i det här och bara ta det lugnt, det är ingen brådska fick jag till svar.

Mamma 331211 – 221013

Saknar dig ❤️ Du sa att du inte ville ha någon begravning, så nu står jag här och tittar ut över sjön, funderar på hur jag ska göra så att vi får ett avslut och du slipper vara med om en begravning.

Okategoriserade

Jag kom ur spår

I dag tog jag bilen ut till Tveta fritidsområde, jag ville slippa möta både katter och rådjur på promenaden. Efter sista kattmötet så har jag bestämt att om inte Iceman är hemma och kan gå ut med hundarna med mig, så tar jag bilen ut i skogen. Där finns varken rådjur eller kattjävlar för de är i stan! Jag förstår inte varför katter är en sån triggers, hundarna blir ju helt rabiata och jag orkar inte hålla emot. Kvinna faller som en fura och får blåmärken både här och där, stukad till både kropp och själ.

Jag tänkte att jag skulle gå ett av de uppmärkta motionsspåren men så såg jag en liten väg vid sidan av den uppmärkta stigen, så jag tog den istället. Var ju nyfiken på vart den skulle sluta … Den slutade vid ett hus i skogens slut, liten tomte tittar ut … Vi hittade en annan stig som vi tog och sen var vi lite vilse, jag visste ju att vi var i Tveta men sen då? Jag fick titta i mobilen, i appen runkeeper som jag satte igång när vi började att gå, vill ju inte hamna flera mil ifrån bilen, det hade jag inte orkat med. Nåväl, appen sa att jag skulle gå till höger där vägen delade på sig, precis vad min magkänsla också sa. Sen gick vi bra länge utan någon som helst koll var vi var. Omgiven av skog på en liten mysig skogsväg och lite sol, det var bra mysigt att bara gå där och mysa med voff. Svamp hittade jag också, hela 7 stycken höstkantareller … Inte var jag så sugen på att hitta svamp men lik förbaskat kan jag inte låta bli att plocka när jag ser svamparna.
Det går inte att gå inne i skogen med två virrpannor i långlina, jag försökte två gånger. Den ena hunden springer till höger och snurrar in sig i ett eller flera träd på tillbakavägen och den andra jycken gör samma sak fast till vänster. Jo, de kan gå fot, fint vid sidan vid mig men jag tycker inte att de ska behöva göra det när vi går i skogen, typ skogen … Så, därför går jag gärna på skogsvägar eller liknande när jag är själv med dem. Är Iceman med också, ja då är det en annan sak. Då är svampögonen på.

Full fart framåt

Till slut kom vi fram till en skiljeväg igen. En stig upp till höger in i skogen med orange och grön markering, en väg rakt fram där det skymtade hustak i bakgrunden. Jag valde att gå till höger, gillar ju såna där markeringar som visar att man är något sånär på rätt väg. Sommarstugeområdet var jag inte intresserad av, det kunde ju komma fram en katt, vem vet …

Jag gillar uppmärkta stigar i skogen så att jag inte går vilse (!) och hundarna gillar att hoppa upp på stenar efter vägen.

Stenar som är svåra att hålla balansen på, stora stenar som man gärna ramlar av när kusinen får för sig att komma nära … Jodå, de tappade balansen bägge två på bägge stenarna, de blev lite snopna när de antingen hasade ner eller ramlade ner från stenen.

Vi kom i spåret till slut i alla fall men jag blev lite besviken när appen i mobilen visade att vi gått 5,7 km på 1 timme och 50 minuter. Jag hade gärna sett att vi klarat av 7,5 km i stället men men det får bli nästa gång.

Bless bless

Okategoriserade

En kort helg i hjulhuset

Iceman kom hem med en förkylning till mig, jag har legat i soffan eller sängen i flera dagar, snörvlat och hostat. Vilket har varit oroväckande med tanke på att vi ska ha en reuninon här på lördag. Har jag fått covid igen, måste jag ställa in? Hemska tanke, Iceman åkte och köpte covidtest och kvinna hostade och hostade och spottade i teströret …

covidtest

Han, mannen i mitt liv, tog hundarna med sig och åkte till husvagnen i fredags. Kvar var jag hemma i stan, det var inte kul, alldeles själv ingen gubbe ingen hund. Nåja han kom hem sen eftermiddag och jag fick sällskap igen. Så kom lördagen och Iceman skulle åka ner igen till hjulhuset, paniken slog till och jag kraxade att jag vill följa med. Ska vi sova över då, säger han? Jag nickade och sa men vi har ingen mat … Vi har matlådor i frysen svarar han. Sagt och gjort, fram med några matlådor ur frysen och det nödvändigaste från kylen, så hämtade jag väskan som numer alltid står färdigpackad. Nu är jag klar att åka. Jag fick livsgnistan tillbaka när vi kom fram, solen sken och det var folk runt omkring. Jag tog hundarna, en i taget och tränade lite rallylydnad och inkallning. Stora B väntar snällt på sin tur men lilla b … han blir skogstokig när han blir lämnad kvar vid husvagnen och ser att jag och B gör något, skäller som en besatt. Så den här gången fick han sitta och titta på vid grusplanen, jag band fast honom i ett träd och det gick jättemycket bättre än att lämna honom vid husvagnen.

Två nöjda killar

På eftermiddagen kom lilla kusin och kusinmannen över på en öl. Det är mysigt att ha dem så nära och lilla b blir överlycklig när Olle kommer, det är hans bästis. B är inte lika imponerad av yrvädret, han följer efter dem när lilla b och Olle leker, muttrandes som en sur gammal gubbe.

Kusin och kusinmannen och Olle yrväder

I dag, söndag var det hemvändardag men innan vi åkte hem så tog vi en prommis i skogen.

Det finns en hel del svamp nu, massa flugsvampar, några riskor, en och annan sopp som passerat bäst före datum och några trattkantareller, ja och några gula kantareller också. Så i kväll blir det svampsoppa med en svampsmörgås till.

Nu väntar en vecka full av förberedelser och fix inför 10-års träffen med före detta arbetskamrater, det ska bli så kul att träffa alla igen.
Bless bless

Okategoriserade

Äntligen hemma

Ja, nu är han hemma igen, Iceman. Tillbaks till det normala, Iceman går ut med hundarna på morgonen och kvinna sover vidare. Ett par dagar varade det, sen blev gubben sjuk! Han som aldrig blir sjuk, fick inte ens covid när jag låg hemma i det, inte ens vinterkräksjukan kan jag smitta honom med. Han blev sjuk, snörvlar och har sig, vilket elände. Det började lite lätt i lördags för att blomma ut i ordentligt i går under dagen. När Iceman är sjuk då är han sjuk, ingen ”man cold” där inte. När vi kom hem från husvagnen i går eftermiddag tog han tempen, 38,9 visade den. Kvinna skickade gubben i säng och där låg han tills det var dags för kvällspromenaden. Jag kan följa med sa han lite ynkligt. Nix det kan du inte svarade jag, får jag plocka ur diskmaskinen frågade han då. Ja det kunde han väl få göra. Jag tog ut jyckarna en och en, mycket enklare så men lilla b tyckte inte om att bli lämnad kvar.

I tisdags när jag gick ut med djuren på kvällen snubblade jag på ett av kopplen och stöp i backen, det är inte alltid bra med ”leende” koppel, slaka koppel. Den här gången var det mina knän som tog smällen, särskilt det ena knät. Hundarna blev alldeles till sig, undrade vad jag gjorde på marken och jag undrade varför människorna som såg det hela inte brydde sig utan bara gick förbi. Var de kanske hundrädda alla tre … Nåja, jag kom upp till slut och linkade hemåt. På Onsdagen kom Iceman hem och fick ta hand om djuren i flera dagar, ända till i går då han däckade av feber. Nu är knät hyfsat bra och jag kan gå skapligt bra även nerför trappor.

I fredags hade vi kalas här hemma på morgonen, lilla b fyllde 1 år, hipp hipp hurra! Han var lite brydd, får jag en kartong, vad ska jag göra med den? B fattade galoppen och började slita och dra i sitt paket och hittade snart godsaken däri. Lilla b fick lite hjälp att öppna upp kartongen och hittade godiset som han tog med sig bakom en fåtölj för att få ha den i fred.

Man ska tydligen äta det här ….

För övrigt då,
vårt kylskåp har börjat läcka vatten. När det först upptäcktes trodde vi någon av hundarna hade kissat på golvet men rumsrena bägge två … näe, så kan det inte vara. Sen såg vi varifrån vattnet kom, nu ligger det en handduk på golvet framför kylen. När kylen packar ihop är det väl lika bra att skaffa en frys också samtidigt … Vi har bott här sedan huset var nytt, 15 år och apparaterna börjar gå sönder. Tvättmaskinen är utbytt, inte torktumlaren den har vi i inte använt så mycket. En ventil i värmepannan gick sönder här i våras och en vattenkran i en dusch behöver bytas ut …. Att inte ugnen har gått sönder för länge sedan förvånar mig. Den använder jag väldigt mycket och jag vill byta ut den …

Bless bless

Okategoriserade

Den ensamma kvinnan

Det är ju alldeles förfärligt synd om mig. Fötterna värker, gångjärnen värker, knät spökar och jag är trött på att prata med väggarna. I fredags åkte jag till husvagnen, skruvade ihop en hylla och en hatthylla. Det tog sin lilla tid men jag klarade av det, med lite hjälp av kusinmannen så fick jag även dit den sista brädan på hyllan. Så nöjd med mig själv.

På lördagen så var den årliga höststädningen på campingen, träd klipptes ner till snygga bollar, ogräs och ris krattades upp och forslades bort. När det var klart tog jag hundarna på en tur i skogen och kom hem med ett gäng gula kantareller och smörsopp. Jag skämdes lite för på morgonturen före städningen mötte jag min husvagnsgranne i skogen med svampkorgen, han hade hittat en (1) kantarell. (Hehe)

Höstkantarellerna har börjat visa sig också, jag hittade tre stycken som var stora nog att hamna i fickan.

Så använde jag pannlampan för första gången på flera månader, kl 20.00 är det verkligen becksvart om man inte är i stan, huva! Nu kommer mörkerrädslan smygande … Det blir ju inte bättre av att B liksom går på klorna och vill framåt i en hastighet jag inte klarar av. Han känner verkligen av att det finns vilt runt i kring.

i pannlampans sken

På söndagen hade vi höstmöte och åsikter om det ena och andra stöttes och blöttes. Beslut togs och andra saker gick tillbaks till styrelsen för vidare bearbetning. Det är nog inte lätt att sitta i en styrelse när medlemmarna har så många olika åsikter …
Nåja efter mötet packade de flesta i hop sina prylar och gav sig av hemåt. Lugnet och tystnaden lade sig som ett täcke över campingen, jag tog de bägge B b med mig och gick ut i skogen på jakt efter mer svamp. I min iver glömde jag att hålla koll på alla spindelnät som sitter mellan träden, ofta med en spindel i mitten. Självklart fastnade jag med huvudet i ett nät och spindeln hängde i en tråd mitt framför mitt vänstra öga, fan vad jag skrek. Skogen är full av korsspindlar som spinner nät mellan tallarna i lagom huvudhöjd. Jag brukar ta en pinne och vifta med när jag går i skogen men det blir lite besvärligt när jag samtidigt har två hundar att hålla reda på. Det blev ingen svamp denna gång.

Det är mycket bättre i husvagnen än hemmaplan tänkte jag i går när jag kom hem till stan. Hade jag tagit med mig mer hundmat hade jag stannat kvar till idag. Hemma så tinade jag snabbt upp varsin köttbit till djuren som de knappt tittade åt. Bägge två är lite halvdana med maten, ibland äter de som hästar och andra gånger tittar de inte åt färskfodret jag ger dem.

Och B är inte lika sur som här hemma, i husvagnen är de ute mer och inte alls lika noga med att gå ut en viss tidpunkt. B kan klockan …

En blick som säger att det är dags att gå ut, inte kan man ignorera en sådan blick inte. Det är just kvällsturen som han är så här ihärdig, han stirrar ut en tills man ger upp och klär på sig för att gå ut med dem. Lilla b är inte alls lika envis. Med det sagt är det dags för en runda i omgivningarna, om ett par timmar ska jag åka till en kund och hjälpa henne lite.

Bless bless

Okategoriserade

Rapport

Rapport från ensamheten. Löptik i området, B är kär och b är också kär men det fattar han inte riktigt. Halvvägs på vår morgonrunda hade löptiken korsat vår väg. Kvinna vände på en femöring men dofter sprider sig snabbt och än värre, sätter sig fast i näsan. B helknäpp, ville inte följa med mig och b lite galen och trodde vi lekte ”dra i kopplet” så han drog och slet i kopplet från sitt håll. B satte sig ner och vägrade gå, i mitten stod jag som en annan fågelskrämma. Nåja jag fick stopp på b och kunde börja gå igen men B fick jag dra med mig, kändes ungefär som när man drar ett barn i pulka, 16,5 kg tungt barn. B gav upp till slut och gick för egen maskin, pipande maskin. Nej, han ska inte kastreras, så jobbigt är det inte.

I går kväll väntade de på Iceman hela kvällen men särskilt vid sjutiden. Det är jobbigt däremot, förklara att husse inte kommer hem än på några dagar, till två som begriper mycket men inte just den meningen.

Andra morgonen de väcker mig prick klockan sex, jag är van att sova till halv åtta. Den här natten har jag i alla fall sovit så jag är hyfsat utvilad.

Tänker åka ut till hundklubben så killarna får springa av sig lite och en skogspromenad är inte heller fel. Bättre än en promenad i staden i alla fall.

Du är så söt när man ser spetsen på din tunga …

Bless bless