I år var lilla familjen Hallgrímsson med oss till Island en vecka. Lollo och jag inledde veckan med att ta en tur på havet för att leta valar och vi hade tur … 
Vi hittade en knölval! (och en annan lite mindre val och några delfiner men de ville inte vara med på bild)
Efter några dagar hos syster yster fortsatte vi till sommarbostaden, Bláskógar. En tripp till Hekla stod på agendan.
Hekla!
När Hallgrímssonfamiljen åkt tillbaks till Sverige, packade vi bilen för vår planerade långtur på östra Island. Vi startade från Gardabær och åkte till Siglufjördur, där vi hade vår första natt inbokad.
Nästa morgon for vi vidare till Raufarhöfn, på vägen dit hittade jag det här ödehuset (M hade bett mig att fota ödehus, han gillar ödehus, det slutade med att jag blev lite galen på ödehus jag också. Halle stanna, där är ett ödehus, jag måste fota!)
och den här horisonten, ganska läcker med bara himmel och hav.
Väldigt bra med kisspauser ibland.
Nästa stopp blev vid Raudinúpur, rikt fågelliv är det här på våren och början av sommaren men nu vi såg bara massa Kríur/Silvertärnor.
Nästa kisspaus, förlåt fotosession, stannade vi till vid Islands nordligaste udde (då räknar jag inte med ön som finns någonstans därute), Hraunhafnartangi, utanför fyren finns polcirkeln.
Hamnen i Raufarhöfn, vi hade bokat in oss på ett guesthouse som påminde om ett vandrarhem, vi var ensamma sånär som på ett par till på vår våning. Det fanns ingen mat i huset så vi gick till byns hotell för att äta middag. Det här är utsikten från hotellets matsal. En ynka liten fiskebåt, en gång var Raufarhöfn en stor sillfiskehamn.
Efter frukosten, som intogs på ett café intill ”vandrarhemmet” (bilden visar inte caféet) drog vi vidare till Seydisfjördur.
Vägen bar uppför Hellisheidi eystri, snirkligt och brant uppför, i mitten av backen mötte vi två cyklister på väg nerför. Killen var lugn men tjejen såg måttligt road ut, gissar att de bromsade hela vägen ner …!
och på andra sidan berget såg vi denna fina strand, Héradssandur. Det är nästan så att jag blir badsugen. Sen var det samma serpentinväg igen men nerför denna gång. Jag tänker aldrig ta en cykelsemester på Island …
Nästan nere var det dags igen …
för en kisspaus, hittade en ensam blåklocka i diket intill bäcken
Vidare mot Egilsstadir och nästa serpentinväg, som vanligt var det uppför först och sen nerför
till Seydisfjördur. …
Givetvis blev det en fotopaus på vägen ner …
Seydisfjördur! Vi hade ett rum i det svarta huset längst till vänster i bild här ovan. Nyrenoverat, jättefint men jag tror de glömde att installera ventilation vid renoveringen. Efter en dusch var hela rummet fuktskadat!
Kvinna blev lite kär och ville flytta hit, underbar liten by! Så vackert och lugnt och stilla, till skillnad mot TVserien som går nu sent på tisdagar, utspelar sig just här men i vintertid, mindre kul att bo där då tror jag.
Vi åt sushi på kvällen och på morgonen gick vi till affären och köpte morgonmat för att äta på rummet. Stack iväg strax efter det mot Egilsstadir och förbi, till en klosterruin som heter Skriduklaustur. Någonstans här kom kära Iceman på att han glömt mobilladdaren på rummet i Seydisfjördur. Ånej, inte åka tillbaka tänkte jag och vi slapp det, receptionisten skickade med laddaren med någon som skulle till Egilsstadir, så den plockade vi upp på Turistcentret i Egilsstadir på vägen tillbaks.
Så var det dags för nästa serpentinväg. Halle ville så gärna se en gammal (jättegammal) valfångststation som en gång fanns i Mjóifjördur, så vi åkte mot Mjóifjördur …
Lång tid tog det att komma ner men så vackert.
Vet inte vem kvinnan är, tyckte bara att hon var bra att ha där som referenspunkt i bilden.
Det var inte mycket kvar av den gamla valfångststationen, vi såg en gammal tank av något slag men inte mycket mer, så vi vände och slingrade oss upp igen, vidare mot Breiddalsvík, där vi hade ett rum bokat för natten.
Ödehus utefter vägen, det finns en viss tjusning med dessa övergivna hus. Varför byggde man hus här, så nära havet och varför övergavs de, vad hände osv? Frågorna finns där men inte svaren …
Skrúdur, ja ja, det blev kanske en kisspaus här då.
Breiddalsvik, vi hade hittat ett hotell strax utanför byn. En ombyggd gammal skola, påBooking.com såg det bra ut på bilderna men i verkligheten … nja! Rummet var stort och sängen var bra, maten var hyfsad. Här var jag nästan på väg ut i korridoren mitt i natten när jag skulle gå på toa, blev lätt lite vilse i mörkret med olika rum varje natt.
Utsikten från hotellet var inte så dumt. Men nu fort i väg för nu var vi nära till Jökulsárlón, nära och nära, allt är relativt, några timmar i bilen och lunch i Höfn och några timmar till, sen var vi framme men först några bilder till …
Hittade några får på vägen, tyvärr är det samma fårskalle på alla tre bilderna, de andra två ville inte göra sig på bild.
Vattnet från hotellet utanför Breiddalsvík var inte gott att dricka så vid nästa ”fotopaus” fyllde Iceman våra vattenflaskor från en bäck som vi hittade efter vägen.
Nästa stopp gjorde vi vid Hvalnes Lón
Här stannade vi till en stund, för att alla andra gjorde också det. Vi gick och gick på den svarta stranden och till slut kom vi fram till havet.
Mäktigt vackert! Vidare mot Höfn, lunch och en toalett.
Så, nästan framme! Men först en liten avstickare till Hoffellsjökull. Bara för att vi kan.
Kisspaus! Mossan som täcker lavafältet är väldigt tjock och mjuk, vi gick väldigt försiktigt för att inte förstöra den.
Nu då, nu är det nära …
Mer mossa …
Jökulsárlón
Det är så mäktigt att vara här och se dessa svart/turkosa isblock sakta flyta ut i havet och emellanåt se en säl eller två simma omkring mellan isblocken.
Sista natten på vår 6 dagarstripp var inbokad på Geirland några kilometer från Kirkjubæjarklaustur, här är Icemans pappa född och Icemans farfar är sagomspunnen för att ha sprungit upp emellan de två forsarna, Systrafossar, en gång för länge sedan.
Jag bara älskar dessa ”tuttkullar”de finns i närheten av Kirkjubæjarklaustur.
Nästa stopp gjorde vi i Vík
Vi tittade på havet och på Reynisdrangar och åt lunch på Halldórskaffi. Vidare mot Reynisfjara och mer mäktigt hav, farligt hav med kraftiga underströmmar.
Stranden vid Reynisfjara med vy över Dyrhólaey
Självklart åkte vi upp till Dyrhólaey, mycket har förändrats, staket har satts upp och gångvägen ut på själva klippan är numer avstängd. Här är i alla fall en bild på fyren.
Nu återstår bara Skógafoss och Seljalandsfoss. Vi har sett de vattenfallen förut ett flertal gånger men de är mäktiga och vi skulle ju åka förbi dem ändå … Men näe, vi struntade i det. Det var turister överallt, precis överallt, att hitta parkering var omöjligt så vi vände och åkte ut på vägen igen.
En sådan här folkfri bild hade jag inte fått till i år, det var människor både högt och lågt! 
Skógafoss bilden ovan, Seljalandsfoss bilden nedan
Båda bilderna är från juni 2014!
Eventuella fel i berättelsen är mina egna, det tog många timmar av efterforskningar och att reda ut var vissa bilder var tagna. Nej, jag har inte GPS i kameran!
Kvinna hälsar bless bless
sybils sida 