Att bli gammal är inte kul, mamman i mitt liv åkte in på sjukhuset förra lördagnatten och kom hem i fredags. Jag ville ha in henne på ett korttidsboeende men icke sa nicke. Hon var för pigg och det skulle räcka med hemtjänsten och hemsjukvården sa biståndshandläggaren. Nu ligger hon där i sin säng dag som natt. Beklagar sig att det är inte kul det här, att bli gammal. Kan inte sitta upp utan stöd, när hon ska ta sig ur sängen faller hon omkull … i sängen tack och lov. Hon orkar knappt hålla sig upprätt, har fruktansvärt dålig balans, att ta sig mellan toaletten och sängen är ett äventyr. Jag var där nu ikväll efter jobbet och då ville hon gå på toaletten, så jag gick bredvid henne till badrummet och när hon gick tillbaka till sängen. Det var knappt att hon fixade det. När hon satte sig på sängkanten så säger hon med ett skratt, jag klarade det. Humor har hon i alla fall. Klar i knoppen är hon för det mesta, blandar ihop dagar, och skriver fel årsdagar i kalendern osv, gör hon också men för det mesta är hon med i matchen. I dag fick vi avslag på det äldreboende som vi ansökte om veckan innan mamman åkte in på sjukhuset. Hon ansökte även om 4 timmar social samvaro per månad, det fick hon också avslag på! Hon är ensam, pratsjuk, törs inte gå ut för hon är rädd att trilla omkull. Hon åker färdtjänst en gång i veckan till Mariekällgården, där det finns en s.k. öppen grupp för pensionärer. Hon vet att hon klarar av det och det är inte så långt till dörren från taxin, varken på Mariekällgården eller hemmavid. För inte så länge sedan vågade hon också ta sig ner till centrum, hon bor ju så nära men efter hon förlorat balansen ett par gånger utomhus och trillat omkull törs hon inte det längre (jo, hon går alltid med rollator men trillar omkull ändå). Trillar hon kommer hon inte upp utan hjälp och måste förlita sig på att snälla medmänniskor hjälper henne upp.
Kvinna blir förbannad, där sitter de, biståndshandläggare, socionomer och bestämmer att min mamma behöver inte fyra timmar social samvaro i månaden, för kan hon ta sig till Mariekällgården, så kan hon åka runt till de andra öppna pensionärsgrupperna som finns inom kommunen. Hon åker inte till sin kusin längre för hos henne är det lång transportsträcka från taxin till kusinens ytterdörr, och problem med att komma in i hissen. Det berättade hon för biståndshandläggaren i förra veckan. Det är tydligen bättre att ha plus i kommunkassan än att bry sig om sina äldre kommuninvånare!
Jag känner mig maktlös, uppgiven, jag står och ser på hur min mamma tappar livsgnistan. Ska det verkligen vara så här? Är det lika i alla kommuner?
Det må vara ett måndagsinlägg men någon Glad Måndag är det definitvt inte!
Bless bless
sybils sida 
Det är nog lika i alla kommuner, mer eller mindre. I vår kommun är vi kanske ovanligt generösa – men som ”en i branschen” vill jag påpeka att biståndshandläggare arbetar efter kommunens riktlinjer som…. tada… politiken har bestämt. Inte världens lättaste jobb (och nej, jag är inte biståndshandläggare men ”kommunalarbetare” eller ”socialarbetare” om du hellre vill kalla det det).
Men, i grund och botten håller jag ändå med dig om att det gått lite för långt med indragningarna på sina håll vad nu bakgrunden till det än är (vem som än bestämt det). I min värld är det självklart att vi ska få hjälp när den dagen kommer att vi behöver den (och kanske det är just min värld som – en aning – påverkat att ”min” kommun tillhör de lite mer generösa).
Hoppas mamma din får den hjälp hon behöver och det inom kort!
GillaGillad av 1 person
Tack för dina fina ord, jag tycker ju också att det är självklart att få den hjälpen man vill ha när den dagen kommer.
GillaGillad av 1 person
Tack själv för att du delar med dig! Om fler gjorde det skulle kanske politikerna få upp ögonen för att insatserna verkligen behövs.
GillaGillad av 1 person
Jag hoppas verkligen att många läser mitt inlägg och inser att vi behöver bry oss om våra gamlingar också
GillaGillad av 1 person
🙂 Precis!
Alla gamlingar och andra som av olika skäl behöver hjälp!
Du har fått igång mig lite här… en fråga som jag brinner för och jobbar med hela dagarna (och inte ska ägna mig åt på kvällarna för själsrons skull). Du kan tro att de som jobbar och bestämmer i min kommun är sjukt trötta på mig – ha ha… men det får jag betalt för 🙂
GillaGillad av 1 person
Du är guld värd Anneri, tack för ditt stöd. ❤
GillaGillad av 1 person
Vet inte det jag… men jag gör vad jag kan för att – här hos oss – så många som möjligt ska få hjälp för de ynka pengar vi har… inte undra på att jag blir trött ibland – ha ha (skojar bara)
GillaGillad av 1 person
👍 🤗
GillaGillad av 1 person
Man blir så trött på att behöva slåss gör att våra gamla ska få ett drägligt liv! Ensamma och utsatta sitter dom i sina holkar och kommer baren fram eller ut! Har slagits för pappa, och nu vid snart 90 års ålder ska han änteligen få komma till ett boende! Sliter på de gamla och sliter på dess anhöriga!!
Bedrövligt!!!
Kämpa på och kram!!!!🌺🌸
GillaGillad av 1 person
Tack Lotta 😍 Det ska inte behöva vara så här. Kram
GillaGilla
Åh vad jag lider med dig … ja, jag blir riktig arg på hur våra gamla behandlas! Min mamma gick bort för åtta år sedan och jag minns hur jag stred med kommunens handläggare för att hon skulle få komma till ett äldreboende, som hon så väl skulle behövt. Hon som alltid varit så glad och social förvandlades till en ledsen, bitter och ensam människa sina sista år. Jag var den enda hon hade sedan hennes bästa väninnor en efter en försvunnit. Blind, diabetes, astma, KOL, hjärtfel och värk i hela kroppen … men inte behövde hon komma till ett äldreboende inte!
Jag arbetade heltid och orkade inte alltid vara hos henne så mycket som jag hade önskat. Hon led och så även jag när jag såg hur dåligt hon mådde. Hoppas du lyckas övertala handläggarna i din kommun så din mamma får det jag tycker alla gamla har rätt till … en trygg ålderdom med den hjälp och det boende hon behöver.
Kämpa!
GillaGillad av 1 person
Tack, det är så skönt att veta att man inte är ensam i eländet. 🤗
GillaGillad av 1 person
usch ja, det är nog så här på många håll i landet. det är nog pengarna som saknas.
min far lyckades få ett äldreboende dom sista månaderna i livet, då var jag och min bror totalt slut av att länge ha skött om honom dagtid, nätterna fick han vara själv. hemtjänsten klarade inte av att sköta honom och det hjälpte nog till att han fick komma till ett boende. och där mådde han som en prins!
GillaGillad av 1 person