Ja, det är i alla fall vad jag vill att det ska bli av min lilla voff med krokodilkäften. En spårhund som sagt. Rådjursskånken, som är jätteintressant när jag visar den för honom, är inte lika intressant när den ligger i slutet av spåret. I dag la jag dit en leksaksråtta från Ikea som slutpryl, mycket bättre. Jag gick 103 steg, små steg, rakt ut på fältet, la ner råttan och tog stora kliv därifrån. Sen tog vi fram kaffetermosen och satte oss att fika en bit bort.
Spåret på ca 80 m fick ligga drygt en kvart innan det var dags
att ta fram voff ur lådan. Lådan är bättre än pläden som ligger bredvid, så har det varit från dag ett men då i en hälften så stor låda. Inte har han bråttom ur den heller, ligger gärna och chillar i lådan …
Han tittar och nosar på allt utom spåret jag lagt, så det är bara att vänta ut honom.
Nu börjar det hända något i nosen hans …
eller … han upptäckte att husse stod kvar vid bilen, varför då, ska han inte följa med?
Vi lunkar på framåt men det är inte något spår i nosen hans …
Plötsligt så händer det, ja jäklars. Hej, kom igen nu drar vi …
Å där var den lilla vita råttan … Jag vet inte vem som var mest lycklig, jag eller voff med krokodilkäften …
I morgon ska jag lägga ett nytt spår …
Bless bless
sybils sida 