Jag är ju bara så jäkla glad, det fungerade i dag med. Ungefär lika många steg som i går men på ett annat ställe på Almnäs. Han är så cool min lilla voff.
Ligger snällt och väntar på att spåret ska ligga till sig lite och vi dricker kaffe och äter bulle.
Han plockade upp spåret nästan direkt och det gick som tåget i 10 meter … det var ju massa andra intressanta saker att nosa på på vägen men han visste hela tiden var han skulle plocka upp spåret igen.
Nosen i backen …
Å där låg råttan och väntade, glad hund, lycklig matte och skitig råtta!
Sen tog vi en promenad runt området, det finns ju hur många skogsvägar som helst, bara att välja en.
Idag hittade vi en annan väg …
och en gammal järnväg …
och ett utedass …
Spår av bäver och många andra intressanta grejer fann vi också …
Det flög två korpar över våra huvuden, vi hörde vingslagen och lilla voff, han ville flyga efter dem. Han insåg strax att han inte kunde flyga och klättrade upp i slänten istället, kanske syns de härifrån tänkte han nog …
Han har fattat det här med att klättra upp på stora stenar, det brukar bli en godis då.
Eller att bara sitta och vara gullig, en halvfrusen bit leverpaté är inte fy skam (men här hade han varit duktig och kommit på inkallning).
I morgon är det vardag igen med jobb som väntar och dagmatte som står beredd. Det har varit härliga veckor, några tidiga mornar och några sena kvällar. Mycket bus, några spår och lite vardagslydnad, om vartannat. Han är lättlärd den här lille pojken … men busig!
Bless bless
sybils sida 