Han kallade mig Werner …

När han inte var arg på mig vill säga, då kallade han mig både det ena och andra. Ord som jag inte tänker återberätta här. Nu jobbar jag inte där längre, verksamheten har bytt inriktning och någon matlagning är inte längre aktuell. Kvinna fick ett nytt jobb, nya rutiner och en kollega på köpet. Han är fruktansvärt snäll min kollega, väldigt mån om mig. Lagar mat till mig, låter mig inte lyfta tunga potatissäckar. Han säger släpp det, envis som jag är lyder jag inte. Kvinna kan själv! Men, jag kan inte låta bli att sakna mitt gamla jobb och gubbsen som bodde där. Utmaningen i att göra meny varje vecka, andra utmaningar och sällskapet. Nu behöver jag inte tänka längre, behöver inte bry mig. Vi får menyn i datorn, för det ska ju vara samma meny på alla kommunens äldreboenden. Det är som slut med att göra sig till, att baka ett gott bröd eller en kaka bara för att jag vill, eller för att det ska vara fikabröd till något möte. Kvinna har beslutat att gå i pension, jag har roliga utmaningar hemmavid som jag vill ta tag i och det ser jag fram mot.

Uppskattat godis från en klient.

I vintras blev vi med hund, så nu känner jag mig hel igen. Tänk vad en liten voff kan göra för att förgylla tillvaron! Han bits, han viftar på svansen, han matvägrar, busar, blir helt rabiat när han ser ett rådjur, hare eller katt. Blir galen när han ser andra hundar och ingenting hjälper, han lyssnar inte, godis ignorerar han, det är bara objektet han har fått syn på som gäller. Vi jobbar på det, han är fortfarande en bebis, knappt 8 månader gammal.

Men här är det godis som lockar.

I augusti så är det slutjobbat och kvinna har börjat nedräkningen.

En liten goding som vi träffade i söndags. Lilla E. Vi fick en fråga av dottern om vi ville komma dit och fika. Det var så länge sedan vi träffades. Lilla E ville visa oss sjön, så vi följde med och på vägen, till sjön, som han hittade till alldeles själv, talade han om för oss vilka fina blå blommor det fanns på ängen och visade blåbärsriset i skogen. En liten naturvetare minsann.

Bless bless

5 tankar om “Han kallade mig Werner …

  1. Min katt blir arg på varje hund han ser när man är ute med honom i koppel på gården och alla hundar blir livrädda (en stor katt på närmare 10 kg) då han burrar upp sig och fräser.

    Gilla

  2. Goa du!
    Du har stor igenkänningsfaktor i mycket du skriver. Härlig läsning!
    Vet att vi bor nära varandra (har sett Voff och Iceman när jag var på promenad i omgivningarna).

    Önskar hårt att jag kunde välja din väg, men är för ung…

    Önskat dig varmt lycka till som pensionär!
    Kärlek och omtanke (å lite avundsjuka)
    //Ann

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s