Första parkett

Titeln tänkte jag ut på hundpromenaden efter jobbet, nu kommer jag inte alls ihåg hur jag tänkte.

Jag måste börja spela in mina tankar, börja tänka högt alltså. Hela blogginlägget var klappat och klart när jag kom hem, det hade jag funderat ut under den 1 timmes långa promenaden. Jag var trött, jycken var trött och jag var trött på jycken, han ska ju nosa i parti och minut. Många gånger kändes det som om jag drog en 15 kilos säck efter mig, kvinna ville bara hem, voff ville det inte. Ju närmare hemmet ju tyngre blev han. Som jag har förstått det är det typiskt Finska Lapphundar, de vill inte gå hem … Nu ligger han under soffan och surar, ska bli intressant att se hur han kommer ut därifrån …

Fredag i dag och en vecka närmare min pension, som jag längtar. Det är inte lätt att få 49 boendegäster och personal att vara nöjda med maten. Somliga äter inte fläsk, andra äter inte fisk, en del vill inte ha ris, alla vill ha potatis … hur vi än gör så blir det fel. Häromdagen kom en samordnarkvinna till köket och sa att vi serverar potatis alldeles för ofta och tyckte att vi skulle variera med ris och eller bulgur, för näringsinnehållet är annorlunda. Mitt svar: Är man en äldre svensk äter man potatis alla dar i veckan! Oj oj oj!!
Det är som förslag ris/potatis på matsedeln två dagar i veckan men enligt personalen på de olika avdelningarna vill de inte ha ris till maten, de vill ha potatis. Till helgerna skickar vi med både ris och potatis, bara att välja vad man vill koka. Min mamma, 86 år, äter ris för att det serveras, inte för att hon tycker om det, min fd svärfar avskydde ris, det var ingen mat tyckte han men han åt om det serverades.

I dag när jag levererade dagens middag till de olika avdelningarna, gick jag förbi några nyuppsatta gamla foton från Oxbackshemmet, början av 70-talet stod det under bilderna.

Kvinna gick närmare och upptäckte min mormor på en av bilderna, min goa rara mormor, jag blev så glad så jag ropade högt. Åh, där är min mormor på bild, ingen jäkel hörde eller såg mig. Sen började jag att tänka, hon bodde i Flen på 70-talet och flyttade till Södertälje i början av 80-talet när hennes man dog, två månader innan storson skulle födas. En differans på drygt tio år, hon bodde i egen lägenhet också ett par år innan hon flyttade in på Oxbackshemmet. Så årtalet stämmer inte! Nu blev jag en lite så där petigmesser …

Kvinna fixade en middag hemma i kväll, vilket inte händer så ofta en fredag. Ofta blir det något lätt som ost och kex eller något annat enkelt. Kvinna är ofta och typ väldigt trött på matlagning så här på fredagen. I dag var jag utsvulten på matlagning … ! så jag skickade inköpslista till Iceman, som åkte och handlade när jag var ute och ”drog” voff på promenad.

Det blev en Pitta di Patate, en Italiensk rätt från Pugliaområdet. Receptet hittade jag i en grupp på Facebook.

Vad passar inte bättre än ett vin från Pugliaområdet då tänkte jag. Helt vegetariskt i kväll och jäkligt gott! Passar även till en grillad köttbit om man så vill.

Till sist!
Jag blev ju sjuk i påskas, en lättare förkylning trodde jag först. Sen friskade jag på mig för att bli dyngförkyld dagen efter. Min chef trodde jag fått Covid-19, Iceman hade också misstankar om det, till slut även kvinna när jag läste om symptomen. I onsdags var jag på provtagning och i dag fick jag svar. Påvisade antikroppar mot Coronavirus-SARS-CoV-2. Det känns bra att veta att vi hade rätt i våra misstankar. Iceman har inte alls varit sjuk, vi tror dock att han också fått en släng av Covid-19, han var otroligt trött en vecka innan jag blev sjuk, så antagligen är det han som smittat mig. Kvinna ska nog döpa om Iceman till Ironman, inget biter ju på honom …

Bless bless