Hipp hipp hurra hurra

Hon blev firad med pompa och ståt förra helgen, när föräldrarna gifte sig. Vår present blev dock kvar hemma på köksbordet så den får hon nästa gång vi träffas.

I går var vi och hälsade på en kille som Iceman känner sen AZ-tiden, numer jobbar de i samma korridor men i olika företag. Han och hans fru bor utanför Nykvarn och har en magnifik utsikt över den lilla sjön.

• 

• 

Där bor de året runt och jag blev allt lite avundsjuk en liten stund. Men sen blir det vinter …

Så i dag då, vi måste lägga spår till lilla voff sa vi i morse. Det blev inget spår förra helgen och inte i veckan heller. Hade planer på att åka ut till Bommersvik, tack vare att en bloggvän lagt ut några bilder från sin promenad därifrån, det är så fint därute.

Det blev Svartbro i stället, sen åkte vi till Jägarskogen naturreservat och promenerade i väntan på att spåret skulle ligga till sig. Det vill säga, kvinna promenerade och Iceman höll samma hastighet som jycken …

• 

• 

• 

Ett fint skogsparti med väl tilltagna stigar att promenera på. Med kraftiga stadiga gympadojjor på fötterna tog jag mig igenom en promenad på 3 kilometer utan att märka av min onda fot förrän i slutet av slingan vi gick.

Ja och hur gick spårandet då? Det gick som på räls, något annat är inte att vänta. Vid spårslutet nosar han på strumporna, som är föremålet han ska hitta, vänder sig om och tittar på mig som om han ville säga här är strumporna matte kom och kampa med mig om dem.

På väg tillbaka till bilen skrek jag till, han blöder! Vi gick igenom hela hunden men hittade inget blod, sen såg jag det röda igen och vände nästan uppochner på vovven när Iceman hittade ”såret” på ena bakbenet. Det var inte blod, det var spår av ett trasigt blåbär. Herrejösses, kvinna var halvvägs till Albano djursjukhus vid det laget. Det finns otroligt mycket blåbär i skogarna nu.

Till sist!
Nu ska jag laga mat, det blir fisk till middag idag, torsk med ljummen tomat- och sparrissallad med kokt potatis … och i morgon ska jag jobba … suck

Bless bless