Det kan inte bli bättre

Vi går en viltspårkurs för tillfället, så roligt och så duktig hund vi har. Jag har även en duktig man, han är mer intresserad av hundlivet än jag räknade med när vi skaffade hund. Så jag bestämde helt på egen hand att viltspårs kursen, ja den får Iceman ta hand om. Det är så roligt att se Iceman och voff bli mer och mer samspelta.

Vi fick en läxa när vi var på kurs i söndags, lägg två spår under veckan, gå 100 m, vinkla 90°, gå 100 m, vinkla 90°, gå 100 m och slut. Idag åkte jag och Lotta ut till Enhörna för att göra denna läxa då. Det är ju lite trix att lägga blodspår, mycket att hålla reda på. Det är skånken, blodet och snitslar. Sen ska du helst inte droppa blodet på dig själv, avhjälpes med att hålla skånk och blod i höger hand och droppa en droppe varje gång du sätter fram vänster ben. Sen för att hålla reda på hur långt man går är det bra att räkna stegen och sätta snitslar med jämna mellanrum. Ja, det sket sig ju direkt kan jag avslöja. Två snitslar i starten, så långt var det ju bra och inte spillde jag blod på mig heller, bra det också. Att sätta upp snitslar med jämna mellanrum för att hålla koll att voff går rätt var lite trixigare, det glömde jag bort. Kom i alla fall ihåg att markera vinklarna med annan snitselfärg, sen tappade jag räkningen av stegen efter första vinkeln, jag hade fullt sjå att droppa blod, dra klöv och undvika spindelnät i ansiktet. Avskyr spindlar och nät och får alltid panik när jag får spindelnät i ansiktet, det kan ju sitta en spindel i nätet … Hu! Sen vid vinkel nr 2 hamnade jag i kalhygget det var inte bra, kalhyggen eller öppen mark ska man ju helst undvika så här i början av spårkarriären. Ja, inte kunde jag backa, det hade blivit för svårt, så det var ju bara att fortsätta ut på kalhygget göra en vinkel och lägga avslutet (skånken) vid lämplig stubbe.

Tillbaks till bilarna och fram med kaffe och smörgås mmm, så gott. Fika och prat om livet, pensionärsliv, vad ska man hitta på nu då och lite så. Vi har inte blivit så gamla än att vi bara pratar sjukdomar och elände men det kommer väl det också så småningom om. Solen skiner och vi har det ju så bra, inte behöver vi snacka sjukdomar inte.

Dags att ta ut hundarna och sela på sele och lina. Ja, vad trodde jag, att han skulle misslyckas eller? Nej nej nej, han gick ju helt fantastiskt och kalhygget var ju inga problem det heller. Det är ju bara så ini bengen roligt att ha en hund som vet vad han ska göra och det syntes på honom att han visste. Nu ska vi jobba matte kom nu.

Spåret avklarat och vi fortsatte mot hundklubben för lite spring och lek så där syskon emellan.

• 

• 

• 

Mamman till bushundarna ledsnade snart och gick på egen nosrunda och gammeldamen på 13 år höll sig lite i bakgrunden.

Nu är vi hemma sen några timmar och voff ligger utslagen bakom soffan. Där lär han ligga några timmar till. En bra förmiddag med en go kompis och goa hundar. Det kan inte bli bättre!

Bless bless