Alla dar i veckan!

Häromdagen tittade jag på Benjamin´s på TV4, Benjamin är väl ingen direkt favorit men däremot var jag lite nyfiken på hans gäster, så jag knäppte på TVn och blev hungrig … på Carbonara. I dag letade jag upp receptet på Köket.se och sen satte jag i gång. Jag har aldrig vispat ihop osten med äggen förut men i dag gjorde jag det, inte heller har jag använt pastavattnet för att få den där krämigheten (kanske därför min Carbonara aldrig varit krämig). Inte hade jag rätt sorts ost hemma heller och ingen lufttorkad griskind men som Werner och Werner säger, det går lika bra med selleri … Jag gjorde som vanligt, en Kajsa Varg, man tager vad man haver. Bacon (från Gårdssällskapet) fick det bli och annan riven ost och lite parmesan. Pasta Carbonara har jag nu alltså höjt ribban på, fan vad gott det var. Inte sista gången jag gör Carbonara. Kan nog äta detta alla dar i veckan

I dag på vår förmiddagspromenad fick kyrkklockorna sig en utskällning som heter duga, han blev rabiat, min lilla voff. Han har aldrig hört dem förut, så jag förstår hans frustration. Det började med ett litet voff som strax eskalerade till ett skällande utan gräns. Så kunde han ju inte hålla på, så jag påkallade hans uppmärksamhet och lilla voff fick annat att tänka på.
Snön har försvunnit och därmed har det blivit obligatorisk städning av hund och hem flera gånger per dag. Fasen vad sand han drar in även fast han duschas när vi kommer hem från promenaden.

Han vande sig fort, jag behöver bara öppna badrumsdörren och säga varsågod och han lunkar in med svansen hängande och sätter sig i duschen. Sen efter duschen blir det race i vardagsrummet, hit och dit, fram och tillbaka, hur kul som helst blir det plötsligt.
Jag tycker ändå att det kan vara ganska skönt att snön försvunnit och fåglarna börjat kvittra och våren är på ingång.

I dag när jag var hos en av mina kunder/klienter/gamlingar … ringde dotter, jag svarade och sa att jag ringer upp om en halvtimme. När jag så gör det får jag höra att lilla E blev skitförbannad när förra samtalet avslutades så fort, för han ville minsann prata med mojmoj. Han blev så glad när vi äntligen kunde facetima en liten stund. En liten stund blev det, strax sa han hejdå mojmoj och försvann ur bild. Den andra lilla E var också med på ett hörn och visade sina färdigheter på att gå, strax över året är han nu. En liten gladskit, lik sin mor.
I morgon fyller Lilla B hela tio år, inte klokt vad åren går fort.

Till sist
Jag har hittat min vardag nu, var ju lite vilsen där ett tag och tog alla jobb som jag fick förfrågan om. Nu har jag ett gäng återkommande uppdrag och jag har fördelat dem som det passar mig. Lediga måndagar (då bakas det surdegsbröd) och oftast ledig på tisdagar också, sen en kund om dagen ons, tors och fredag. Jag hinner med att göra det jag vill och voff får sitt, sen kan jag åka och jobba på eftermiddagen ett par timmar, jag njuter i fulla drag av mitt pensionärsliv .

Bless bless