Okategoriserade

Det har hänt något med voff

Han är inte som han var för en månad sedan. Han har, sedan jag var sjuk i covid förra påsken, reagerat på när jag hostar eller nyser. Han har då gått i från mig för jag låter otäck, nu kommer han till mig istället. Med låg profil och svansviftande, hosta/nys inte matte …

Plötsligt har poletten ramlat ner, han tar sig upp på övervåningen hur lätt som helst. Trappan han som liten inte fick gå i klarar han av galant. Igår fick han för sig att husse kommit hem och när voff inte hittar sin husse på nedervåningen springer han upp för trappan och letar efter honom. Voff hörde grannens bildörr stängas och trodde det var husse som kommit hem, tidpunkten stämde ju, det måste vara husse, var är han …

I morse kom han upp och väckte mig med sin kalla nos i mitt sovande plyte. Vilket uppvaknande och för att kolla att jag verkligen vaknat ställer han sig med framtassarna i sängen, när han ser att jag reser på mig springer han nöjd ner för trappen. Kan ju inte bli annat än glad!

Så har vi det här med spår … Han går som tåget de första hundra meterna, sen tar annat över. Han sniffar runt i kring för att sen snurra till det rejält, han tappar spåret och gnistan, ser mest ut som han vill gå hem. I går var vi ut i skogen, jag lade ett viltspår (med blod och klöv). Utan snitslar (jag behöver träna på att lita på jycken), i spårappen hade jag koll och jag visste var spåret började och slutade … Sen tog vi en promenad i en annan skog … och gick vilse, hade ingen susning var jag var, så jag traskade på och förstod snart att jag går åt fel håll, hamnar i ett stort kalhygge, traskar på. Hittar svinskit och uppbökade områden och kommer fram till väldig tät ogenomtränglig skog, mera svinskit och uppbökade områden, här bor svinen … Vi vände och så kommer jag på att i Volvo on Call borde jag se vart bilen är, mycket riktigt, jag hittade bilen och plötsligt sken solen igen. Det var en pärs, nästa gång ska jag sätta på sportstrackern före jag börjar gå i en okänd skog.

I dag 23,5 timmar senare så plockar han upp spåret galant och går som tåget ca 200 m sen är det klippt, han snurrar, kissar, sniffar, går åt fel håll … Kan bara bromsa honom när jag ser att det är åt fel håll han går, sen får han upp spåret igen och travar på. 50 meter före slutet hade jag korsat en bred stig och tänkte där kommer han av sig igen men så fel jag hade. Han klarade av det, jippie.

Till sist

Har du ormfobi ska du nog sluta läsa nu, hejdå.

Helgen tillbringade vi i husvagnen och på lördagen när vi sitter ute på ”tomten” ser Iceman en orm. Oj, en orm måste ta ett kort … svart och lång. Är det en snok eller huggorm? Det finns snokar utan gula prickar bakom huvudet även om de inte är så vanliga.

Hämtar storkameran i husvagnen och slänger mig på marken, Iceman har koll på ormen med hjälp av lövräfsan. Försöker fokusera på ormens huvud men det är svårt, objektivet vill inte som jag vill. Teleobjektivet sitter på kryp längre bort kvinna! Backar lite och där så kommer ormen in i fokus, hyfsat bra i alla fall, jisses så spännande. Ormen börjar härskna till och väser, låt mig vara! (tänk att jag hörde när han väste :-))

Så kommer då nästa tanke, ormen rymde ner i ett hål i marken när Iceman försökte plocka upp den på krattan, kommer ormen att finnas kvar i vårat revir när vi kommer ut till husvagnen nästa gång … Då har vi problem … Voff är lika tokig att bita orm som han är att bita sork och nästa gång kanske voff inte har trasslat in linan i träd och bord …

Bless bless

12 reaktioner till “Det har hänt något med voff

  1. Jag tror nog att de flesta ormar går i exil om dom upptäcker att det mycket mänskliga aktiviteter på en plats. När jag var ute på en fågelskådningsrunda vid Ågestasjön en varm dag förra våren så rasslade det i dikena när jag gick efter en grusväg, massor av ormar, varnade en hundägare jag mötte då hennes lilla hund gillade att springa nere i diket. När jag var ung och vi var på landet så slog grannens katt systematiskt ihjäl all ormar i närområdet, det tog åratal innan vi återigen såg en orm i närområdet.

    Gilla

  2. Jag har ormfobi och vi har ormskrämmare runt tomten. I och för sig så är det mest för råttor så de håller sig borta. För ormar tycker det nog är för varmt nere bland vinfälten.

    Gillad av 1 person

  3. Känner igen det där med att lyssna och tro att husse kommer hem när det är grannen som slår i bildörren. Vid vissa tidpunkter spetsas öronen för det är precis som om hon känner att nu är det snart dags. Lucy brukar komma en gång per natt och väcka mig. Då ställer hon sig på bakbenen och krafsar på sängen. När jag klappat henne en stund går hon och lägger sig i korgen igen. Husse försöker hon inte ens väcka för det vet hon är lönlöst … han bara sover vidare.
    Men … orm, usch min värsta rädsla. Vi håller stenkoll när vi är ute och går vid Tveta för där har vi sett orm varje vår längs stigen vid vattnet. Jag hoppas innerligt att inte ormen finns kvar i ert revir. Det gäller att hålla ordentlig koll ett tag framåt låter det som.
    Regn idag men i nästa vecka ska värmen komma …

    Gillad av 1 person

    1. Det finns mycket orm i Östertälje också, tyvärr. Det är slut med spring i högt gräs eller i slänter med mycket löv. Två gånger har voff hoppat på orm i tron om att det var sork.
      Hoppas verkligen värmen är på intågande, börjar bli rejält trött på kylan …

      Gilla

    1. ormar är vackra, spindlar också men läskiga …
      Voff börjar bli riktigt duktig på allt möjligt, utom i spåret då, där har han tagit ett steg bakåt. Men det gäller att kämpa vidare och inte ge upp.

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s