Lite av varje

Det var ett tag sedan jag var här på min blogg och läste alla andras bloggar också för den delen. Det blir så ibland. Kvinna får skrivkramp och tappar lusten totalt, då är det lika bra att låta bli. Jag får oftast min inspiration till ett nytt inlägg när jag är på promenad med voff men nu har inspirationen lyst med sin frånvaro länge, även fast promenaderna finns där varje dag. Vardagen lunkar på, vi åker ut till husvagnen varje helg, altanbygge är påbörjad och förhoppningsvis blir den klar nu till helgen. Lillson kom ut och hjälpte till att loda upp och skruva ihop själva grunden sen har Iceman skruvat och sågat brädor mest hela tiden mellan regnskurarna. En del säger att vi är tokiga som vågar bygga en altan eller rättare sagt golv framför husvagnen, det är ju så osäkert om vi får bli kvar på campingen. Vi har väl inte något val tänker jag, vill ju sätta upp förtältet också och då krävs det en plan yta. Platsen i skogen som vi bara älskar är inte direkt optimal för att smälla upp ett förtält utan plant golv, marken diffar ganska mycket från ena änden på Kabelina till den andra.

Här gick det undan när sonen kom och hjälpte till och jag fick äran att umgås med äldsta barnbarnet, det var riktigt mysigt.

Midsommar är på ingång och sommaren är äntligen här, jag tycker det varit lite kallt och blåsigt men nu så kan jag sitta på altanen hemmavid utan att frysa. Första kullen fågelungar har lärt sig att flyga och gömmer sig i häckarna mellan vårt hus och grannens, ett herrans kakafoni är det. Endast Gråsparv och Pilfink, några ungar av Steglits eller Stenknäck har jag inte sett men de finns i omgivningarna, de vuxna äter i alla fall från fröna i fågelbordet hos grannen.

Icemans son M har äntligen tagit examen efter fem års studier, nu är han lärare i engelska och historia och jobb har han fått allaredan. Vi var på kombinerad examen och födelsedagskalas förra helgen, Lilla A fyllde hela åtta år.

Så har vi lilla voff som varit rejält ur spår hela vårvintern och våren. Det har inte blivit så bra resultat på provspåren, varken vilt eller personspår. Han klarade första viltspårsprovet i öppen klass, det andra provet gick inte alls, han bara svansade runt och plockade upp allt annat än själva blodspåret. Likadant på personspåret i bronsklass, han hade ingen som helst motivation att nosa upp några apporter eller spår. Det var lika bra att ta ledigt från nosarbetet ett tag, kanske blev det för mycket för honom. Det fick bli skogspromenader och lek några veckor, en vecka innan han var anmäld till det andra försöket i personspår i brons lade jag ett lätt kort spår med 4 föremål. Han plockade upp dem alla fyra hur lätt som helst men såg inte ut att vara motiverad för fem öre. Så när då provdagen infann sig hade jag inga förhoppningar alls att han skulle klara provet. Så förvånad jag blev, trots sorkhål och promenerande hästar förbi oss klarade han av provet galant. Ja, jag var förstås tvungen att säga till honom att leta sork just nu inte var OK och hästarna var inget för honom, det är spåret som gäller! När jag sa till honom att inte bry sig om hästarna vände han sig om mot mig och gav mig ett skall, precis som om han sa `Ja, jag fattar ´… Sen gick han som tåget, raringen, fixade alla spetsvinklar och hittade alla föremål i spåret. Ja, han gjorde en liten avstickare också men eftersom domaren inte följde med sa jag åt voff att det var fel väg och ledde honom tillbaka till där han gick åt fel håll men sen gick det bara bra. Lyckan var total!

• 

• 

Sen har kvinna kommit till den insikten att lilla voff behöver en lillebror … fortsättning följer.

Bless bless