Nu är det höst på riktigt

Känns inte kul, kvinna fryser! Jag får helt enkelt gilla läget, bita ihop och längta till våren.

Det har hänt mycket sen jag bloggade sist. Jobbar fortfarande några timmar per vecka även om det blivit mindre än det var för två månader sedan. Mina människor är ju upp i åren och rätt som det är behövs jag inte längre … Inte vill jag skaffa nya människor heller med tanke på att vi får hem en valp i december. De få som är kvar kan jag pussla ihop i tid och Iceman kan vara hemma (läs jobba hemifrån) när jag jobbar. Då kan jag vara valpledig ett par månader med gott samvete, det ska bli kul. Vi skulle på kennelträff i helgen, kenneln som den nya valpen kommer i från och som pappan till Bjössi kommer ifrån … och som är pappa till nya vovven … Bjössis lillebror, till hälften i alla fall. Det blev inställt på grund av sjukdom, attans så trist, jag hade så sett fram emot att träffa alla vovvar och människor.

Kabelina är flyttad till en privat husvagnsklubb vid Västra Stendörren, bättre, lugnare och allmänt trivsamt och det viktigaste av allt, (nästan i alla fall) skogen är underbar. Det finns stigar, det finns skogsvägar, det finns svamp, det finns bär och det bästa, det finns inga nedfallna eller fallfärdiga ruttna träd. Vi köpte ett stand by tält av en gubbe på Farstanäs som inte ville fortsätta campinglivet när de stängde ner Farstanäs och allt skulle ingå var det sagt … men det blev inte riktigt som vi tänkt. Hur som helst, vi är med ett stand by tält och det är huvudsaken.

Det är ett tält som kan stå uppe hela året runt, vi behöver bara skaffa en eller två stöttor inför vintern så att taket inte rasar in. Vi gillar ju att vara i husvagnen året runt så det här är perfekt för oss. Jag vill boa in mig på nya platsen, vilket jag gjort invändigt (nästan klart) men så här på höstkanten är det ingen idé att fixa med blomster … men det kunde jag ju inte låta bli … Lite ljung och murgröna blev det, ser genast mycket trevligare ut. Ett spartanskt utekök ska det också bli vad det lider men det får vänta till våren.

Några dagar efter flytt av husvagn och stand by tält (Tack för hjälpen Kari, utan dig och Micke hade det inte varit färdigt än ) åkte vi till Island. Icemans pappa fyllde 90 år och det ville vi inte missa för allt smör i Småland. Det var omständigt så här i Coronatider, utskrift av vaccinationsintyg, Pcrprov två dagar innan resan och Pcrprov vid ankomst eftersom vi skulle träffa släkt och vänner. Det har visat sig att det är oftast hemvändande, turistande Islänningar som har tagit med sig smittan hem igen. Jag gissar vi stod i kö vid ankomst mer än 1,5 timme, tillsammans med alla andra turister! Sen skulle Iceman hämta hyrbilen och kvinna stod ute med resväskor och väntade i blåsten i ca 20 minuter, jag frös …

Vi hann med några bilturer, bl. a. en tur mitt i ingenstans. Uppe bland molnen, dimmigt hela tiden, sen när man kommer ner en bit blir det genast klar sikt.

Vi lånade stugan av Icemans vän, samma vi lånade för två år sedan. Icemans lillebror har köpt ett hus i närheten och det ville vi ju se.

Samtidigt fick jag chansen att ta ytterligare några foton på favoriten, Skógafoss. Uppe med tuppen var vi, innan alla turister besudlar det magiska vattenfallet.

Vi åkte till Dyrhólaey, ligger inte så långt ifrån Skógafoss, ljuset var magiskt … Solen var på väg upp så vissa bilder blev mindre bra.

Det är också en favoritplats, åker gärna dit igen och igen, i jakten på den perfekta bilden …

• 

• 

• 

Nu är det slut för den här gången, fortsättning följer. Jag har fler bilder men inte hunnit kolla igenom dem ännu.

Bless Bless