Höga C

Det är vad vi får njuta av emellanåt nu ett tag framöver, särskilt kvällstid. Det blir gärna så när det är en löptik i området, vilken vi träffade på i går kväll på kvällsturen. Killen som gick med tiken sa att hon löpte men det visste vi redan på Bjössis beteende. ”Löptik” sa han, killen och pekade på sin hund och gick snabbt förbi oss. Jo tack vi vet! Nu är B väldigt enträgen att gå till ett visst område när vi är ute, vi vägrar …
Natten gick hyfsat, började lite gällt bara, typ höga C … Den kära kärlekskranke voff äter lite dåligt också, i dag fick jag truga i honom färskfodret, han som annars har börjat glufsat i sig sen lilla b kom i huset. Torrfodret som han också får ratade han, blängde på skålen med mat, blängde på mig och vände sen ryggen åt maten och mig.

Annat är det med lilla b, jädrar vad han gillar mat. Han äter upp sin portion i ett nafs och försöker sen stjäla mat från stora B men inte så länge kvinna bestämmer.

Idag har han morrat den lilla voffen, jag hade beställt ett hjorthorn, vilket är mums enligt jyckarna. B fick det nya hjorthornet för jag tycker att b kan fortsätta gnaga på det som redan fanns hemma. Det höll inte b med om och snodde hjorthornet av B och började gnaga, när sen B ville ta tillbaka hjorthornet började lilla b att morra åt stora B! Jag övervakade det hela, beredd att gripa in men B vågade/ville inte ta hjorthornet ifrån b som glatt fortsatte att tugga på hornet. B väntade helt enkelt på att b skulle ledsna och sen ta tillbaka hornet.

De är väldigt snälla med varandra och stora B är väldigt tålmodig och leker gärna med b men ibland så slår det gnistor om dem men b kan hantera det och svarar med mothugg och han ger sig när B säger till på skarpen vilket inte händer så ofta. B kör i stället med långdragen uppfostringstaktik som gör att kvinna blir less och säger ifrån.

Jag beställde en ”aktiveringslåda” också, tänkte nu får de att göra en stund … pyttsan heller, tog det en minut innan de klurat ut hur man skulle få ut de gömda godisarna så ljuger jag inte. Det känns som om jag kastat pengarna i sjön. De kan samarbeta bra de här två killarna!

I morgon är det julafton och det enda som står på agendan är att hälsa på hos mamma, jag tänker att jag tar med mig en amaryllis till henne eftersom hon redan tillförskansat sig en sådan från någon annan boende på avdelningen. ”Den har jag fått av min dotter” Då kanske hon blir nöjd min snurriga mamma och kan lämna tillbaka amaryllisen till sin rätta mottagare, kanske personalen redan fixat det men det visar sig i morgon. Jag bävar för om hon frågar varför hon inte får komma hem till mig när resten av familjen kommer. Vad ska jag svara då? Jag får skylla på Covidrestriktionerna. Det är inte lätt när mamman i mitt liv inte har insikt om sin egen förmåga om att klara sig själv.

Bless bless