Det går framåt

Våren är på ingång, det känns härligt och lilla b har lärt sig vad ”nej” betyder utomhus också. Ett stort framsteg tycker jag. Det är ini h-vete jobbigt när han ska försöka få i gång B när de går i koppel, det blir koppeltrassel och jag hamnar oftast i mitten, insnörd i koppel. Går de i koppel ska de gå fint och det gjorde de i dag på lunchpromisen, efter jag sagt nej till lilla b ett antal gånger.
Känslan man får i kroppen när ens barn tar sina första steg är ju underbar (minns den som vore det igår). Precis så kände jag i dag när lilla b lyfte på benet när han kissade, jag blev alldeles lyrisk. Ja, egentligen lyfte han på benet första gången redan förra veckan men då var han ute med Iceman så det räknas inte.
Rumsren har han blivit också … dagtid i alla fall, det är värre på natten … lilla b är en riktig skithund!
Skitigt blir det inomhus också, fasen vad sand de drar in även fast jag torkar av dem när vi kommit hem från promenaden (har jag sagt det förut?). Jag gör inget annat än dammsuger känns det som. Numer är dörren till vårt sovrum stängt, det är inte bara B som kan hoppa upp i våra sängar. Häromdagen såg jag hur lilla b kom i full fart och flög upp i sängen, det är ju dunderkul att sanda ner er säng, sa han och viftade på svansen, när jag blängde på honom.

Helgen som var tillbringade vi i vår husvagn, det är så lugnt och skönt, nästan inga människor där så här års… och mörkt kvällstid och natt.

I sommar blir det andra bullar … varmt och svettigt, kvinna gillar skugga då.

Ja, det var nog allt för denna gång.
Bless bless