Förstörd relation?

Nja, inte riktigt, lite naggad i kanten bara. Att borsta tänderna på hunden är ett sätt, klippa klorna är ett annat, ett tredje är att borsta pälsen. Gör man dessutom alla tre sakerna efter varandra kan det ta minuter med kärlek och massa godis för att bygga upp förtroendet igen men det kommer tillbaka. Stora B är van, försöker smita undan men kommer smygande så sakteliga och finner sig i misshandeln som han säkert tycker att det är. Lilla b däremot, han gömmer sig när han anar fara och vägrar komma fram. Att locka med godis hjälper inte, han totalvägrar. Man får haffa honom i farten när han minst anar det. Sen sitter han där och är väldigt olycklig. I dag blev det tandborstning, pälsvård och tassgos utan kloklippning, huva så läskigt det var! Pälsvård är trots allt helt ok, oftast ligger de bara och njuter om man inte råkar borsta lite för hårt på pungen. Aj sa B, det gjorde ont. Så nu vet jag det, hundar har också känslig pung …

Nu är i alla fall det jobbiga gjort och godis och en varsin Dentastix har de fått. B kom fram och tog sin medan lilla b bara tittade på mig, vägra komma fram, du har nåt mer fuffens på gång sa hans blick. Att ge godis under själva manövern fungerar inte på dessa hundar, de vänder bort huvudet, vägrar ta emot godbiten, så det har jag slutat med. Kom igen matte, gör plågan kort, jag tar godiset när vi är klara!

Dax att gå ut och förstärka min relation med mina fyrbenta små raringar. Godisletande i ett träd och lite lydnad står på agendan …

Bless bless