Den ensamma kvinnan

Det är ju alldeles förfärligt synd om mig. Fötterna värker, gångjärnen värker, knät spökar och jag är trött på att prata med väggarna. I fredags åkte jag till husvagnen, skruvade ihop en hylla och en hatthylla. Det tog sin lilla tid men jag klarade av det, med lite hjälp av kusinmannen så fick jag även dit den sista brädan på hyllan. Så nöjd med mig själv.

På lördagen så var den årliga höststädningen på campingen, träd klipptes ner till snygga bollar, ogräs och ris krattades upp och forslades bort. När det var klart tog jag hundarna på en tur i skogen och kom hem med ett gäng gula kantareller och smörsopp. Jag skämdes lite för på morgonturen före städningen mötte jag min husvagnsgranne i skogen med svampkorgen, han hade hittat en (1) kantarell. (Hehe)

Höstkantarellerna har börjat visa sig också, jag hittade tre stycken som var stora nog att hamna i fickan.

Så använde jag pannlampan för första gången på flera månader, kl 20.00 är det verkligen becksvart om man inte är i stan, huva! Nu kommer mörkerrädslan smygande … Det blir ju inte bättre av att B liksom går på klorna och vill framåt i en hastighet jag inte klarar av. Han känner verkligen av att det finns vilt runt i kring.

På söndagen hade vi höstmöte och åsikter om det ena och andra stöttes och blöttes. Beslut togs och andra saker gick tillbaks till styrelsen för vidare bearbetning. Det är nog inte lätt att sitta i en styrelse när medlemmarna har så många olika åsikter …
Nåja efter mötet packade de flesta i hop sina prylar och gav sig av hemåt. Lugnet och tystnaden lade sig som ett täcke över campingen, jag tog de bägge B b med mig och gick ut i skogen på jakt efter mer svamp. I min iver glömde jag att hålla koll på alla spindelnät som sitter mellan träden, ofta med en spindel i mitten. Självklart fastnade jag med huvudet i ett nät och spindeln hängde i en tråd mitt framför mitt vänstra öga, fan vad jag skrek. Skogen är full av korsspindlar som spinner nät mellan tallarna i lagom huvudhöjd. Jag brukar ta en pinne och vifta med när jag går i skogen men det blir lite besvärligt när jag samtidigt har två hundar att hålla reda på. Det blev ingen svamp denna gång.

Det är mycket bättre i husvagnen än hemmaplan tänkte jag i går när jag kom hem till stan. Hade jag tagit med mig mer hundmat hade jag stannat kvar till idag. Hemma så tinade jag snabbt upp varsin köttbit till djuren som de knappt tittade åt. Bägge två är lite halvdana med maten, ibland äter de som hästar och andra gånger tittar de inte åt färskfodret jag ger dem.

Och B är inte lika sur som här hemma, i husvagnen är de ute mer och inte alls lika noga med att gå ut en viss tidpunkt. B kan klockan …

En blick som säger att det är dags att gå ut, inte kan man ignorera en sådan blick inte. Det är just kvällsturen som han är så här ihärdig, han stirrar ut en tills man ger upp och klär på sig för att gå ut med dem. Lilla b är inte alls lika envis. Med det sagt är det dags för en runda i omgivningarna, om ett par timmar ska jag åka till en kund och hjälpa henne lite.

Bless bless