Bak · Familj · Historia · Hundar · Södertälje

Alla har en historia att berätta

Min mormor hade en historia, mamma hade en och pappa hade också en historia att berätta. Nu när de inte kan berätta den längre så försöker jag att föra vidare till mina barn det mest elementära i deras historia. Dvs, det jag kommer ihåg. Själv har jag inte haft någon historia – tills nu! En början på en historia har jag förvisso haft men det är och var bara början – nu har jag kommit en bit på väg. Den senaste veckan har jag sovit otroligt oroligt, tankarna snurrar och jag har ett stort frågetecken (i times roman ?) och många, så många andra, lite mindre frågetecken i min knopp. Samtidigt är jag så full av energi inför det detektivarbete som ligger framför mig. Jag bara måste hitta min historia. Jag letar intensivt och har kommit en bit på väg, två ledtrådar har fört mig till riksarkivet och jag har insett att jag måste åka dit. Det verkar som om fortsättningen på min historia fortsätter där. Samtidigt känner jag att mamma vänder sig i sin grav – Du är min unge, bara min! Förlåt mamma men jag måste … men det var egentligen du som började!

I lördags var jag i storstan, träffade en person jag vetat om i över 40 år. Det började med att jag skrev ett brev och slutade med att vi träffades i Stockholm. Vi pratade länge och jämförde våra historier, vilket gav mig några svar men ännu mer frågetecken. Vi kom fram till att detektivarbetet bara börjat … Nog om det, fortsättning kommer vad det lider.

Jag har kommit fram till att jag längtar till våren, det här jäkla snöblasket är inte kul. Är det inte svinkallt så är det plusgrader och blött och isigt. Jag vill ha snö – det är helt OK men inte mer än fem minusgrader och jag vill ha det hela vintern igenom. Detta skitväder som är nu är inte kul! Just nu, i skrivande stund, regnar det. I december!

Lilla b, till vänster är så skitig. Stora B till höger visade sig vara ännu skitigare när han grävt klart. De jobbar på att fixa en tunnel under trädrötterna, gräver från varsitt håll. Det här trädet och hålet finns i en hundrastgård nära oss, så det är inte bara mina djur som har grävt där. Det fick bli duschen när vi kom hem. Jag stängde in oss i badrummet och frågade vem som ville vara först. B som är en klok vovve gick självmant in i duschkabinen och stod still hela duschningen. Lilla b satt vid toadörren och darrade som ett asplöv, sen blev det hans tur … rymningsbenägen vovve det där … ren blev han i alla fall till slut.

Så har vi tagit farväl av mamma/mormorn på vårat sätt. Det var fint, vi samlades i minneslunden och jag läste några rader jag skrivit ner, grät en skvätt. Sen åkte vi hem till Iceman och mig och drack kaffe med dopp. Hembakta kakor, sju sorter precis som det ska vara. Tog fram mammas fina kaffekoppar som jag haft i mitt vitrinskåp sen 2015 när mamma flyttade till en mindre lägenhet. Mamma fick också en kopp framdukat till sig. Ja, det kändes bra faktiskt. Ingen människa utanför familjen som berättade om Maj-Britt och inget hymlande om att så kan man inte säga. Jag sa det jag kände och ville. Nu är det slut på hemligheter tänker jag.

Stora Stockholms hundmässa/utställning har jag också hunnit med. Det var lite stressigt där ett tag men det ordnade upp sig. Jag fick äran att hjälpa Lotta, tillika uppfödare till stora B, med rasmontern till finsk lapphund.
Vi åkte till Älvsjömässan fredag eftermiddag och pyntade vår monter.

På lördagen åkte vi dit igen, jag handlade en massa bra saker som nya koppel mm mm. Men vi konstaterade också att det var flera återförsäljare som vi saknade. På söndagen var det dags igen och nu fick lilla b följa med och sitta på bordet och vara vacker. Åka pendeltåg för första gången gjorde han också. Det fixade han galant, tittade sig lite omkring men sen när han tittade på mig var det som han konstaterade, är du lugn matte är jag lugn.

Han var så duktig hela tiden, han blev bara lite galen när hans avlösare kom, en annan stilig herre som inte alls var intresserad av lilla b. Så tog vi pendeln igen tillbaka till Södertälje vilket han också fixade med bravur. Underbara hund, jag vet också att B hade fixat att åka pendeltåg men han är inte lika kelsjuk som lilla b är.
B är nöjd med en kli på rumpan sen tycker han att det är bra, att sitta på ett bord och välkomna en massa för honom okända människor som vill klappa och gosa är inget för den herren. Godis från okända människor äter han inte och obekant godis från kända människor måste undersökas först innan det äts upp. En cool kille med bestämda åsikter.

Bless bless

4 kommentarer på “Alla har en historia att berätta

  1. Lycka till med ditt fortsatta detektivarbete …
    Oj, kan tänka mig att det var skitiga hundar som kom hem efter den grävningen. Det lät som en fin liten minnesstund ni hade.
    Och lilla b är verkligen vacker där han sitter. Ser allt lite mallig ut också … och det har han ju all rätta att vara efter att ha åkt pendeltåget utan att klaga.

    Gillad av 1 person

  2. Ett detektivarbete som ser ut att fortsätta … spännande.
    En fin minnesstund, ungefär som den vi hade för min Lasse …
    Önskar dig en fin jul!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s