Okategoriserade

Stormen är här

Lugnet före stormen skrev jag för några blogginlägg sen, tror det var i april … Nu är stormen här, jäklar i min låda vad folk det är på Farstanäs!

Jag har medvetet blurrat bilden men ni fattar, det här är bara en bråkdel av folkmassan. Längst upp i bild är det en husvagn, vi har vår Kabelina bakom den snett ner till höger … i skuggan. Lider inte särskilt av allt folk, ej heller av värmen, vi bor ju i skuggan i ”skogen”, en bit bort.

Jag tog storcanonen med på promenad i dag, ville försöka få en Fisktärna på bild, jag lyckades sådär. Det är svårt att hitta ett litet litet objekt på en stor stor himmel. Att sen, när man väl hittar den i gluggen, försöka hinna sätta skärpan på den innan den flyger ut ur gluggen är problematiskt. Dessutom ett sjujädra tungt objektivet gäller att vara stadig på hand. Svårt!

Kvinna är hyfsat nöjd men jag kan bättre …

Inte heller fick jag någon bra bild på voff när han gick i vattnet och fiskade tång, förskräckligt mycket vass i vägen. I alla fall så blev jag hyfsat nöjd här också.

Jag måste lära den där jycken att simma …

Den här helgen har han verkligen lidit av värmen, så mycket svalare han skulle ha det om han ville bada och blöta ner hela sig … Vatten över magen är läskigt tycker han! Nåväl, han har hittat skugga under den nybyggda altanen, trasslar in sig i alla stödpinnar gör han också. Det är svårt att gå ut samma väg som man gått in och då blir det stopp.

Till sist då!

Altanbygget vid Kabelina är färdigt, äntligen! Bild kommer … Nu ska bara Kabelina höjas i nivå med altanen så förtältet passar, vilket påbörjades i dag med hjälp av några killar som jobbar på campingen. Proffsen insåg ganska snart att det är att bygga ramp som gäller … De kommer tillbaka i morgonkväll … Allt detta jobb för att kanske riva ner allt i september, det är fasen inte kul att ha det hängande i luften. Det gäller att ha ett positivt sinne, vi kör på … och hoppas på att Pigge har överklagat Länsstyrelsens beslut!

En till till sist!

När jag plockade upp bilderna från dagens skjutning hittade jag en Ekorre som jag fotade 18 maj, en evighet sen ju, eller kanske typ en månad sen. Sommaren är snart slut …

Ekorren satt i granen, skulle skala kottar …

Bless bless

Okategoriserade

Lite av varje

Det var ett tag sedan jag var här på min blogg och läste alla andras bloggar också för den delen. Det blir så ibland. Kvinna får skrivkramp och tappar lusten totalt, då är det lika bra att låta bli. Jag får oftast min inspiration till ett nytt inlägg när jag är på promenad med voff men nu har inspirationen lyst med sin frånvaro länge, även fast promenaderna finns där varje dag. Vardagen lunkar på, vi åker ut till husvagnen varje helg, altanbygge är påbörjad och förhoppningsvis blir den klar nu till helgen. Lillson kom ut och hjälpte till att loda upp och skruva ihop själva grunden sen har Iceman skruvat och sågat brädor mest hela tiden mellan regnskurarna. En del säger att vi är tokiga som vågar bygga en altan eller rättare sagt golv framför husvagnen, det är ju så osäkert om vi får bli kvar på campingen. Vi har väl inte något val tänker jag, vill ju sätta upp förtältet också och då krävs det en plan yta. Platsen i skogen som vi bara älskar är inte direkt optimal för att smälla upp ett förtält utan plant golv, marken diffar ganska mycket från ena änden på Kabelina till den andra.

Här gick det undan när sonen kom och hjälpte till och jag fick äran att umgås med äldsta barnbarnet, det var riktigt mysigt.

Midsommar är på ingång och sommaren är äntligen här, jag tycker det varit lite kallt och blåsigt men nu så kan jag sitta på altanen hemmavid utan att frysa. Första kullen fågelungar har lärt sig att flyga och gömmer sig i häckarna mellan vårt hus och grannens, ett herrans kakafoni är det. Endast Gråsparv och Pilfink, några ungar av Steglits eller Stenknäck har jag inte sett men de finns i omgivningarna, de vuxna äter i alla fall från fröna i fågelbordet hos grannen.

Icemans son M har äntligen tagit examen efter fem års studier, nu är han lärare i engelska och historia och jobb har han fått allaredan. Vi var på kombinerad examen och födelsedagskalas förra helgen, Lilla A fyllde hela åtta år.

Så har vi lilla voff som varit rejält ur spår hela vårvintern och våren. Det har inte blivit så bra resultat på provspåren, varken vilt eller personspår. Han klarade första viltspårsprovet i öppen klass, det andra provet gick inte alls, han bara svansade runt och plockade upp allt annat än själva blodspåret. Likadant på personspåret i bronsklass, han hade ingen som helst motivation att nosa upp några apporter eller spår. Det var lika bra att ta ledigt från nosarbetet ett tag, kanske blev det för mycket för honom. Det fick bli skogspromenader och lek några veckor, en vecka innan han var anmäld till det andra försöket i personspår i brons lade jag ett lätt kort spår med 4 föremål. Han plockade upp dem alla fyra hur lätt som helst men såg inte ut att vara motiverad för fem öre. Så när då provdagen infann sig hade jag inga förhoppningar alls att han skulle klara provet. Så förvånad jag blev, trots sorkhål och promenerande hästar förbi oss klarade han av provet galant. Ja, jag var förstås tvungen att säga till honom att leta sork just nu inte var OK och hästarna var inget för honom, det är spåret som gäller! När jag sa till honom att inte bry sig om hästarna vände han sig om mot mig och gav mig ett skall, precis som om han sa `Ja, jag fattar ´… Sen gick han som tåget, raringen, fixade alla spetsvinklar och hittade alla föremål i spåret. Ja, han gjorde en liten avstickare också men eftersom domaren inte följde med sa jag åt voff att det var fel väg och ledde honom tillbaka till där han gick åt fel håll men sen gick det bara bra. Lyckan var total!

Sen har kvinna kommit till den insikten att lilla voff behöver en lillebror … fortsättning följer.

Bless bless

Okategoriserade

Lersjön

Är våren på gång nu? Det kändes i alla fall som det i dag när jag tog en sväng vid Lersjön, Lina Naturreservat. Regn och åska i morse, regnet bara vräkte ner. Sen vid tioblecket klarnade det upp och jag stoppade in hund och storcanonen i bilen och for till Lersjön. Höll på att köra i diket för jag glodde så på en pippi …

Några få nyheter att berätta, allt såg nästan ut som förra gången. Kossorna har intagit sitt sommarbete och voff var galen. Första gången han ser en ko, en kossa råmade och voff skällde som en tok, så där höll de på på varsin sida sjön. Kon råmade och voff skällde tillbaka … Konstiga djur!

Ja sen kanske det var fler svarthakedoppingar än förra gången jag var där …

Sothönor fanns det också gott om

Sångsvanen ligger på ägg hoppas jag …

Sångsvan

Detta tror jag är Vätteros, en snyltrotsväxt. Jag är ganska säker att det är det efter jag googlade!

Jag googlade på den här siluetten också … Fiskgjusen har fem vingpennor precis som blå kärrhök … men jag vill tro att det är en blå kärrhök …

Okategoriserade

Det har hänt något med voff

Han är inte som han var för en månad sedan. Han har, sedan jag var sjuk i covid förra påsken, reagerat på när jag hostar eller nyser. Han har då gått i från mig för jag låter otäck, nu kommer han till mig istället. Med låg profil och svansviftande, hosta/nys inte matte …

Plötsligt har poletten ramlat ner, han tar sig upp på övervåningen hur lätt som helst. Trappan han som liten inte fick gå i klarar han av galant. Igår fick han för sig att husse kommit hem och när voff inte hittar sin husse på nedervåningen springer han upp för trappan och letar efter honom. Voff hörde grannens bildörr stängas och trodde det var husse som kommit hem, tidpunkten stämde ju, det måste vara husse, var är han …

I morse kom han upp och väckte mig med sin kalla nos i mitt sovande plyte. Vilket uppvaknande och för att kolla att jag verkligen vaknat ställer han sig med framtassarna i sängen, när han ser att jag reser på mig springer han nöjd ner för trappen. Kan ju inte bli annat än glad!

Så har vi det här med spår … Han går som tåget de första hundra meterna, sen tar annat över. Han sniffar runt i kring för att sen snurra till det rejält, han tappar spåret och gnistan, ser mest ut som han vill gå hem. I går var vi ut i skogen, jag lade ett viltspår (med blod och klöv). Utan snitslar (jag behöver träna på att lita på jycken), i spårappen hade jag koll och jag visste var spåret började och slutade … Sen tog vi en promenad i en annan skog … och gick vilse, hade ingen susning var jag var, så jag traskade på och förstod snart att jag går åt fel håll, hamnar i ett stort kalhygge, traskar på. Hittar svinskit och uppbökade områden och kommer fram till väldig tät ogenomtränglig skog, mera svinskit och uppbökade områden, här bor svinen … Vi vände och så kommer jag på att i Volvo on Call borde jag se vart bilen är, mycket riktigt, jag hittade bilen och plötsligt sken solen igen. Det var en pärs, nästa gång ska jag sätta på sportstrackern före jag börjar gå i en okänd skog.

I dag 23,5 timmar senare så plockar han upp spåret galant och går som tåget ca 200 m sen är det klippt, han snurrar, kissar, sniffar, går åt fel håll … Kan bara bromsa honom när jag ser att det är åt fel håll han går, sen får han upp spåret igen och travar på. 50 meter före slutet hade jag korsat en bred stig och tänkte där kommer han av sig igen men så fel jag hade. Han klarade av det, jippie.

Till sist

Har du ormfobi ska du nog sluta läsa nu, hejdå.

Helgen tillbringade vi i husvagnen och på lördagen när vi sitter ute på ”tomten” ser Iceman en orm. Oj, en orm måste ta ett kort … svart och lång. Är det en snok eller huggorm? Det finns snokar utan gula prickar bakom huvudet även om de inte är så vanliga.

Hämtar storkameran i husvagnen och slänger mig på marken, Iceman har koll på ormen med hjälp av lövräfsan. Försöker fokusera på ormens huvud men det är svårt, objektivet vill inte som jag vill. Teleobjektivet sitter på kryp längre bort kvinna! Backar lite och där så kommer ormen in i fokus, hyfsat bra i alla fall, jisses så spännande. Ormen börjar härskna till och väser, låt mig vara! (tänk att jag hörde när han väste :-))

Så kommer då nästa tanke, ormen rymde ner i ett hål i marken när Iceman försökte plocka upp den på krattan, kommer ormen att finnas kvar i vårat revir när vi kommer ut till husvagnen nästa gång … Då har vi problem … Voff är lika tokig att bita orm som han är att bita sork och nästa gång kanske voff inte har trasslat in linan i träd och bord …

Bless bless

Okategoriserade

Nu är jag glad

Det är skitmåndag men jag är glad i alla fall. Vi, jag och voff åkte ut till Lina Naturreservat och redan innan jag parkerat bilen fick jag syn på honom, mitt efterlängtade årskryss. Så glad jag blev. Pippis hade ju naturligtvis flugit långt bort när jag hade fått upp kameran i handen … Jaja, jag såg den ju! Vi drog oss mot Lersjön och jycken drog som aldrig förr, här måste sniffas både till höger och vänster.

Första pippisen att fastna på bild var en sädesärla sen kom svarthakedoppingen som god tvåa

Sen hittade jag en sångsvan i sitt bo mitt ute i sjön, undrar hur länge en svan ligger på ägg.

När jag var här förra gången för ca 14 dagar sedan fanns det inga ägg, så om ett par veckor då borde det finnas ungar …

Sen då, ja så kom han tillbaka Fiskgjusen. Hurra, årskryss X!

Kvinna har för ynkligt objektiv för fåglar på det här avståndet, det är förbaskat synd för det är sjukt kul när en sån här pippis fastnar på bild.

Ja, så såg vi inga fler fåglar den här gången.
Bless bless

Okategoriserade

Lugnet före stormen

I helgen förstod jag att vi har nog den blåsigaste platsen på hela campingen, det blåser fan alltid på oss. Promenerar man upp till servicehuset, vilket sker i alla fall en gång om dagen, är där rena rama sommarkänslan. Folk sitter i kortbyxor och t-shirt och bara myser i vårsolen, själv kommer jag upp från blåshålet i stor stickad tröja och vindtät jacka. Kvinna smälter bort och vet inte var jag ska ta vägen, av med jacka och tröja och passar på och njuta på väg mot köket/diskrummet. Sen får man bylta på sig igen, nu vill jag ha riktig sommarvärme. Skuggigt och blåsigt där Kabelina är parkerad, kvinna och lilla voff kommer att trivas som fisken i vattnet … i sommar, än så länge fryser jag bara men det blir bara bättre och bättre, värmen kommer … snart!

I går åkte jag ut till campingen för att plocka med mig hem det jag glömde i söndags, glömmer alltid något därute, litet eller stort. Den här gången var det något litet men ack så viktigt. Voff börjar känna igen sig när vi kommer till campingen och börjar pipa vid infarten där han sitter bak i skuffen och tittar ut. Kan inte komma ut fort nog och att sitta fast i lina bekommer honom inte ett dugg. Vi tog en promenad i omgivningarna …

Jag såg sädesärlan, jippie och ett gäng ejdrar, storskrak och skarv. Måsarna och korparna är vardagsmat för ögonen och skicket inget glädjefnattskutt till den övriga delen av kropp och knopp. Jo, korpen gör nog det vid närmare eftertanke … Årets första sädesärla skickar dock mängder med glädjefnattsignaler.

I dag var vi till lilla familjen för att spana in lilla voffs lillebror, the one and only, Bula. Voff som fick vänta i bilen när kvinna var in och gosade, inspekterade mina händer noggrant när jag kom tillbaks för att hämta honom. Dags för en promenad med syster yster. Men först en tur i hägnet …

Hej vad det flängdes omkring i hägnet som finns så lämpligt intill Lottas hus.

Till sist

I kväll började vi en kurs i allmänlydnad, inte för att voff behöver lära sig lydnad, nejdå, han är ju världens lydigaste hund … hemma och utan störning av andra hundar, katter, rådjur … är han jätteduktig, det är när det finns annat omkring som han får det jobbigt med lydnaden och blir lite galen. Han fick träna på passivitet i kväll och det var skitjobbigt att titta på alla andra hundar som fick springa kors och tvärs. Bara titta inte hälsa, sitta fint bredvid och bara glo, så frustrerande. Måste göra något, bita på kopplet, bita mattes hand, pipa lite, sitta fint bredvid … faan vad jobbigt, hit med en godis … Mera godis … Jo jag kan men jag vill inte, måste jag … nosar i gräset, luktar ju så jäkla gott där. Vaddå lyssna på dig? Hit med en godis då … Jag kan ju lyda vad gör vi här, jag får ju inte träffa och nosa på de andra hundarna, herregud så jobbigt. Mera godis …

Bless bless

Okategoriserade

Dagens kryss

Dagens titel betyder att kvinna skådat fåglar igen, vilken lycka. Vi (kvinna och voff) for till Farstanäs i morse, för att städa ur husvagnen, njuta av solen och ta en promenad. Jag hade storcanonen med mig, hoppades på att jag skulle fynda på fågelfronten. Det kan vara lite besvärligt att ha stora kameran med sig när jag är ensam, att hålla reda på galen voff och fota på samma gång är förenat med suddiga bilder. I dag gick det bra och jag lyckades få till skapliga bilder även om jag inte tycker att objektivet räcker till men å andra sidan så är det inte så tungt att släpa på.

Under tiden jag siktade kameran mot pippisen hittade voff något ”ätbart” en bit bakom mig, jag kände hur långkopplet sträcktes och vände mig om för att säga åt honom att stå still, ser att han sväljer något … Vad f-n, spotta ut men det var försent, han hade svalt. Annars är han väldigt duktig på att spotta ut när jag säger åt honom. En stund senare börjar han att ulka, han tänker spy och fy bubblan, han spyr tre gånger och jag vill bara blunda. Vad har du ätit voff? Ser inget i sörjan och efteråt så är han sig själv igen och springer på lika glad som alltid. Tack o lov för det, är hysteriskt rädd för att han ska få i sig något skit som han kan dö av.

Solen sken och havet glittrade, vitsipporna har slagit ut och i en backe var det fullt av vitsippor.

Men attans, det blåste som vanligt där ute. Det var 15 grader i solen men kallt i motvinden och väldigt skönt att promenera på läsidan. Längtar som en tok efter sommaren … Då gör det inte så mycket att det blåser, då vinden svalkar istället för kyler.

Till sist!

I går var jag till Audika och hämtade mina nya ”happar” (hörapparater). Vilken lycka, jag minns när jag fick mina första för ca fem år sedan, jag höll på att bli tokig på koltrasten som jag tyckte fullkomligt gallskrek. Ja, då förstår du varför jag vaknar kl 4 av koltrasten sa Iceman. Det var då det, nu har pippisarna skaffat sig megafon, helskotta vad de låter, allihop inte bara koltrasten. Jag hör kylskåpet brumma, jag hör ljud och missljud som jag nog aldrig hört förut. Nu hör jag när diskmaskinen piper när den diskat färdigt, Iceman brukar komma ner från övervåningen och stänga av den för han hör den, jag hör den inte fast jag sitter i vardagsrummet intill köket. Här har kvinna gått omkring i en väldigt tyst värld i flera års tid, nu hör jag både det ena och det andra, vissa ljud har jag inte upplevt på många, många år. Vilken lycka!

happar med gröna ögon, det ser lite ut som något alien från yttre rymden

Uppladdningsbara happar, kompatibla med mobilen, jag kan lyssna på musik eller ljudbok via mobilen, direkt in i happarna, när någon ringer får jag rösten i lurarna (happarna) när jag svarar. Vilken lycka!

Bless bless

Okategoriserade

Fågelskådning igen då

Kvinna tänkte ju bege sig ett par mil bort för att skåda fåglar idag men det kom annat emellan. Jag åkte till Lersjön i Lina naturreservat för att göra något av min snopna dag. Jag skulle egentligen till audionomen för att ”få” nya happar på morgonkvisten men det sket sig för hon var sjuk. Jag känner mig lurad på konfekten, här har jag längtat i 2,5 vecka och så är hon sjuk. Jag kom ju av mig totalt, det var först när jag gick ut med voff som jag kom på att jag kan ju faktiskt åka ut till Lina naturreservat. Nu var det lilla voffs tur att bli snopen, gå hem redan? Du sa ju att vi skulle leka …. Stuvade in besviken hund i bilen och gick in efter kameran och åkte iväg till Lina.

alldeles innan han blev besviken …

Väl i Lina var voff glad igen, här var det många spännande dofter utöver det gamla vanliga. Så med det långa benet före traskade vi mot Lersjön. Det var knappt jag hängde med, för han hade bråttom min käre lille voff. Framme vid sjön spanade vi fåglar båda två. Jag band fast kopplet i en stolpe så att han inte kunde rymma den lilla spjuvern. Själv klättrade jag upp i fågeltornet med kameran i högsta hugg. Det blev två årskryss, sångsvan och svarthakedopping.

Efter en stund blev det hög luftfuktighet, så pass att det droppade omkring oss, glasögonen immade igen och det blev lite för blött för att stanna kvar någon längre stund. Vi gick tillbaka till bilen och där fick voff sin höjdpunkt för dagen, en hel flock med hjortar sprang förbi oss en bit upp i skogen. Helgalen voff slänger sig efter dem och när linan tar slut blir det tvärstopp med råge. Upp igen och ett nytt försök att springa efter hjortarna, linan höll nu också. Det är lögn att få honom att lyssna men vi jobbar på det.

Hemma igen planterade jag om mina chilisar, en del av dem satt två i samma kruka och det går ju inte för sig. Mina gamla stickor fungerar som blompinnar, använder ju bara rundstickor nu för tiden.

Mina luktärter som jag sådde från frön av plantan jag köpte förra året ser alltför taniga ut, undrar om det blir något av dem. Chilisarna är på g i alla fall, två av dem har knoppar. Sen vad det är för sort blir en överraskning, jag började så bra med att skriva ner namnen på de olika fröerna men sen blandade jag ihop dem vartefter jag skolade om dem. Sån är jag, ingen ordning alls på mig men jag är lika glad för det. 🙂

Bless bless

Okategoriserade

Fågelskådning på hög nivå

Kvinna drog med sig Iceman, som är mer eller mindre invalid för tillfället. Ischias eller diskbråck lider han av, besök hos doktorn är nära … Nåväl, jag fick för mig att jag skulle åka ut till Pershagen och kolla in en rödhuvad dykand som befunnit sig i småbåtshamnen nån dag eller så. Iceman behövde röra lite på sig så jag stuvade in gubbe, hund och kamera i bilen och for iväg. Det blev ingen kryssad dykand den här gången, men väl storskrake, skäggdopping, sothöna och knölsvan.

Det var ett tag sedan jag använde mig av storkameran, 6 månader för att vara exakt, så jag provsköt några bilder hemma först.

Lilla voff såg intresserat på …

Min kräsna älskade voff, som är väldigt misstänksam mot ovanligt godis. Mina hemgjorda köttbullar till exempel, eller en rå köttbit … men sork går bra … och hästskit … han är knäpp! Eller en köttbit med mycket fett på, man riktigt ser på honom hur det vänder sig i magen på honom, numer hamnar de bitarna i kompostpåsen utan omväg förbi voff.

Tillbaks till fågelskådning, nu har jag fått blodad tand och funderar på att åka till Sörfjärden mellan Strängnäs och Eskilstuna i morgon och spana fåglar. Rordrommen.nu kan man kolla in om man är intresserad. För några dagar sedan begav jag mig till Lina naturreservat för att kolla om svarthakedoppingen kommit än, vilket den inte hade men den är där nu såg jag på artportalen. Så jag kanske åker dit någon av de närmsta dagarna.

Det är fett nice (för att använda sig av ett uttryck som inte hör min åldersgrupp till) att kunna göra vad som faller en in nu förtiden. Jag kan kan lugnt påstå att jag är en glad pensionär.

Bless bless

Okategoriserade

Trädgårdsmästaren är i farten

Min odlarlust har kommit tillbaka efter många års frånvaro. Det är riktigt roligt och nu är mitt hobbyrum fullt med sticklingar, jord och krukor.

slingerkrasse, chili och luktärter

Det lär ju inte bli så mycket resande i år heller tänker jag och då kan jag ju gå bananas vad gäller odling.

I dag var jag en sväng till Plantagen och handlade lite pellisar (pelargoner), fyra små och två normalstora.

Nu vill jag att alla mina små skyddslingar ska skjuta i väg både på höjden och brädden och bli fulla av blommor och frukter.

Lilla voff han letar sork som vanligt på våra promenader. Det är skitjobbigt för rätt som det är rycker han nästan armen ur led på mig när han får känn på en sork. Som tur är har han inte lika lätt att få tag i dem nu när snön är borta. Jag vet inte hur många krakar jag räddat livet på. Två har han haft ihjäl, den ena dog väl av shock och den andra bet voff ihjäl innan jag hann säga flaska. Jag undrar om han skulle äta upp dem om han fick … Hur som helst, jag föredrar när han försöker döda handskar som han hittar efter vägen.

I april ska vi gå kurs igen, vardagslydnad denna gång, inte för att jag tror att voff kan lära sig vett och etikett men den här kvinnan kanske får lära sig något nyttigt.

Annars går dagarna fort men inte tillräckligt fort, tycker våren kan gasa på lite, kvinna är otålig. Sen kan det sakta av igen …

Till sist!

I dag kom min bunny hem, som jag längtat. Han är så hemsk så han blev snygg! Det var bara tvunget att beställa hem den fulingen som är så läcker. Jag har väntat sedan i höstas men nu äntligen har han kommit hem.

Visst är han snygg!

Bless bless