Okategoriserade

Inte en vanlig torsdag

Jag brukar inte vakna kl 4 på morgonen. Inte Iceman heller men idag stod väckarklockan inställd på väckning av tuppen. Så jag gick upp jag också, satte igång torktumlaren med gårdagens sena lakanstvätt. Det gäller att tänka smart med dagens elpriser (att hänga lakan på tork finns det inte plats för). Iceman hoppade in i duschen och renskrubbade sig inför operationen av axeln. Så i eftermiddag kommer han hem med armen i band.
När taxin åkt i väg med honom gick jag ut med hundarna, bägge på samma gång och det kunde slutat illa. Att jag aldrig lär mig. Förbaskade rådjur! B blir helgalen och vill springa efter och stark är han också, b skäller mest och drar inte så mycket. Nu hade jag B nära mig så jag fick tag på honom och kunde läsa lusen av honom. Inte fasen hjälpe det, han skulle iväg och höll på att dra omkull mig men jag fick tag på honom igen och knuffade in honom i slänten och röt några väl valda ord. Jag blir tokig på denna hund. Lilla b blir jag också tokig på, han skäller konstant när han ser något som är intressant eller ovanligt. Godis kan tysta honom men fungerar inte så bra när man samtidigt ska brottas med galen B. Så just nu är de till salu …

I går kväll började mitt vänstra pekfinger att molvärka och i dag är det värre, jag har upptäckt att jag gör väldigt mycket med vänster hand och det känns helt galet att göra vissa saker med högern. Det känns svullet men det ser inte svullet ut och efter google konsultation har jag fått reumatism. Inte behöver man gå till en riktig läkare när man kan googla sina åkommor. Jo, jag får väl göra det om fingret fortsätter att göra ont.

Sen då, min historia. Det går sakta framåt, jag har spårat min biologiska mamma till Namibia. Tyvärr så dog hon för snart tolv år sedan. Hade hon levt hade jag satt mig på första bästa plan och flugit dit. Ju mer jag letar och hittar svar, desto mer frågor får jag, tankarna rinner snart över. Gift var hon också och då undrar jag ju, fick hon fler barn? För tillfället har jag fastnat, kommer inte längre i mitt letande. Det finns ingen information mer om henne vad jag kan hitta. Så nu har jag börjat leta efter släktingar till hennes avlidne man och det går också trögt. Att leta efter människor utanför Sveriges gränser är inte lätt. Jag hittade en (tror jag) släkting till hennes man på facebook och skickade en fråga till henne. Hoppas hon öppnar meddelandet och läser och inte kastar det i tron att det är spam.
För mer än 40 år sedan tog jag kontakt med min biologiska pappa och mer eller mindre tvingade honom att berätta hur det kom sig att de adopterade bort mig. Han skrev till slut ner en redogörelse och skickade den till mig.
Jag har alltid trott att de kom till Sverige tillsammans men så var det nog inte inser jag så här i efterhand. Han berättade också att efter han gjort slut med min ‘biomamma’ träffade hon en ny man och att de skulle emigrera till Kenya. Nu blev det Namibia men det är ju nästan samma ställe tänker jag, som aldrig varit i Sydafrika.

Jag har av hänsyn till mamma aldrig tagit tag i det här förrän nu när mamma är död. Hon vänder sig säkert i sin grav och kvider du är min unge, bara min unge. Ja, så kan det vara men jag vill veta mina rötter, jag får ingen ro annars. Det skulle hon aldrig förstått, när jag berättade för några år sedan att jag börjat släktforska på deras anor blev hon förbannad och undrade vad det skulle vara bra för, själv var hon ju inte ett dugg intresserad av släkten bakåt i tiden. Jag kom ganska långt i min forskning men gav upp efter ett tag, det gav mig ingenting egentligen.
Nu har jag börjat om på nytt med en annan släktforskarsida och min biologiska släkt, ‘biosläkt’. Den jag har velat forska på hela tiden. Nog så svårt när man inte kan leta i gamla kyrkoböcker och när man väl hittar information står det inte på svenska, engelska funkar men när informationen står på tyska sitter jag med skägget i brevlådan, kan ju inte ett ord tyska.

Bless bless

Hemma · Historia · Hundar

Första inlägget för i år

Nyår tillbringade vi i hjulhuset. Kusin och två familjer till var där och vi roade oss kungligt med god mat och roliga spel. Hundarna levde rövare förstås, ensamma på vår plätt vid husvagnen skällde de på allt och ingenting. Så kunde vi ju inte ha det, så vi hämtade dem till storstugan och lät dem vara i det inglasade uterummet intill. Inne i stugan får inte hundar vistas. Det gick inte så bra det heller, till slut fick de ligga i bilen och där höll de tyst. Det var ju inte speciellt kallt ute så det gick ingen nöd på dem. Jag ser fram mot den dag vi kan lämna dem ensamma inne i hjulhuset utan att få allt söndertuggat. Stora B skulle fixa det galant men lilla b, nope! Han röjer, han röjer även här hemma när de blir själva några timmar då och då. Han plockar handskar från korgen i hallen, hämtar tofflor eller en sko, han tuggar inte på grejerna han flyttar bara på dem. Han hämtar också saker från köksbordet, pennor, suddgummin. Det tuggar han i sig, Iceman letade som en tok efter suddgummit här en gång. Dagen efter visste vi vart det tagit vägen, rakt ner i magen på lilla b. Tabasco på pennor och sudd hjälpte föga, bättre då att stoppa undan penna och sudd.

Häromdagen hade jag två äggvitor över så jag gjorde maränger, tyvärr hade jag inte tillräckligt med socker så de blev lite platta men de smakar som maränger ska. De har legat i en skål som stått på köksbordet för jag visste inte vad jag skulle göra med dem. Idag åkte Iceman till jobbet ett par timmar och jag åkte ner till Ica för att handla. När jag kom hem ligger en handske på köksgolvet och ett gäng maränger på mattan i vardagsrummet. Han, den lilla spjuvern måste plockat marängerna som stack upp ur skålen en och en, för skålen stod kvar på köksbordet med resten av marängerna.

Stora B kan klockan, i alla fall en gång per dygn. Kvällspromenaden är viktig, han börjar redan vid 19.15 att stirra ut Iceman. När klockan närmar sig 19.30 blir det jobbigt, B sätter sig tätt intill och verkligen stirrar på Iceman, det är dags nu! Sen följer han honom vart han än går, in på toaletten, kollar vad han gör där. Är inte Iceman hemma är det jag som blir ansatt. En kissrunda på 45 – 50 minuter är dagens viktigaste händelse.
I fredags hade vi bjudit hem vänner på mat och vi var lite oroliga hur det skulle bli när B kände av klockan, måste vi köra ut våra vänner då eller? När tiden för kvällspromenaden infann sig och B började bli rastlös släppte jag ut B o b på baksidan så de fick springa av sig lite. Det räckte tack och lov, grabbarna höll sig lugna ända till gästerna tackade för sig och gick hem.

Har jag berättat att Iceman skadat sig? Tror inte det, i alla fall han halkade i en slänt en dag före jul, när han var ute med B och landar på höger armbåge och stöten gick vidare upp till axeln. Efter läkarbesök och röntgen både kors och tvärs konstaterades att supraspinatussenan var av. Det blir operation om ett par veckor sen får Iceman gå med högerarmen fixerad i en mitella 5 – 6 veckor och sen rehab på det i flera månader.
Han har införskaffat sig icebugs nu, om än lite sent.
Det blir en härlig vår! ‘Sylvia, kan du hjälpa mig?’ Han har redan börjat träna på att vara vänsterhänt, löser korsord med vänstern, han har köpt nya kängor (utöver icebugs) med dragkedja, för att knyta skosnören går inte så bra med bara en hand. Det här fixar vi, jag blir Icemans högerhand ett par månader!

Till sist
Vad beträffar min historia, eller kanske bättre beskrivet, mina rötter. Kvarnen maler så förbannat sakta och jag vill ju veta nu, gärna igår. I dag fick jag ett mail från Riksarkivet att min ena förfrågan har skickats vidare och jag kan vänta svar om 1 – 2 veckor. Den andra förfrågan jag hade blev jag hänvisad till Migrationsverket.
En dag när jag känner mig redo berättar jag nog hela historien … men inte än.

Bless Bless

Bak · Familj · Historia · Hundar · Södertälje

Alla har en historia att berätta

Min mormor hade en historia, mamma hade en och pappa hade också en historia att berätta. Nu när de inte kan berätta den längre så försöker jag att föra vidare till mina barn det mest elementära i deras historia. Dvs, det jag kommer ihåg. Själv har jag inte haft någon historia – tills nu! En början på en historia har jag förvisso haft men det är och var bara början – nu har jag kommit en bit på väg. Den senaste veckan har jag sovit otroligt oroligt, tankarna snurrar och jag har ett stort frågetecken (i times roman ?) och många, så många andra, lite mindre frågetecken i min knopp. Samtidigt är jag så full av energi inför det detektivarbete som ligger framför mig. Jag bara måste hitta min historia. Jag letar intensivt och har kommit en bit på väg, två ledtrådar har fört mig till riksarkivet och jag har insett att jag måste åka dit. Det verkar som om fortsättningen på min historia fortsätter där. Samtidigt känner jag att mamma vänder sig i sin grav – Du är min unge, bara min! Förlåt mamma men jag måste … men det var egentligen du som började!

I lördags var jag i storstan, träffade en person jag vetat om i över 40 år. Det började med att jag skrev ett brev och slutade med att vi träffades i Stockholm. Vi pratade länge och jämförde våra historier, vilket gav mig några svar men ännu mer frågetecken. Vi kom fram till att detektivarbetet bara börjat … Nog om det, fortsättning kommer vad det lider.

Jag har kommit fram till att jag längtar till våren, det här jäkla snöblasket är inte kul. Är det inte svinkallt så är det plusgrader och blött och isigt. Jag vill ha snö – det är helt OK men inte mer än fem minusgrader och jag vill ha det hela vintern igenom. Detta skitväder som är nu är inte kul! Just nu, i skrivande stund, regnar det. I december!

Lilla b, till vänster är så skitig. Stora B till höger visade sig vara ännu skitigare när han grävt klart. De jobbar på att fixa en tunnel under trädrötterna, gräver från varsitt håll. Det här trädet och hålet finns i en hundrastgård nära oss, så det är inte bara mina djur som har grävt där. Det fick bli duschen när vi kom hem. Jag stängde in oss i badrummet och frågade vem som ville vara först. B som är en klok vovve gick självmant in i duschkabinen och stod still hela duschningen. Lilla b satt vid toadörren och darrade som ett asplöv, sen blev det hans tur … rymningsbenägen vovve det där … ren blev han i alla fall till slut.

Så har vi tagit farväl av mamma/mormorn på vårat sätt. Det var fint, vi samlades i minneslunden och jag läste några rader jag skrivit ner, grät en skvätt. Sen åkte vi hem till Iceman och mig och drack kaffe med dopp. Hembakta kakor, sju sorter precis som det ska vara. Tog fram mammas fina kaffekoppar som jag haft i mitt vitrinskåp sen 2015 när mamma flyttade till en mindre lägenhet. Mamma fick också en kopp framdukat till sig. Ja, det kändes bra faktiskt. Ingen människa utanför familjen som berättade om Maj-Britt och inget hymlande om att så kan man inte säga. Jag sa det jag kände och ville. Nu är det slut på hemligheter tänker jag.

Stora Stockholms hundmässa/utställning har jag också hunnit med. Det var lite stressigt där ett tag men det ordnade upp sig. Jag fick äran att hjälpa Lotta, tillika uppfödare till stora B, med rasmontern till finsk lapphund.
Vi åkte till Älvsjömässan fredag eftermiddag och pyntade vår monter.

På lördagen åkte vi dit igen, jag handlade en massa bra saker som nya koppel mm mm. Men vi konstaterade också att det var flera återförsäljare som vi saknade. På söndagen var det dags igen och nu fick lilla b följa med och sitta på bordet och vara vacker. Åka pendeltåg för första gången gjorde han också. Det fixade han galant, tittade sig lite omkring men sen när han tittade på mig var det som han konstaterade, är du lugn matte är jag lugn.

Han var så duktig hela tiden, han blev bara lite galen när hans avlösare kom, en annan stilig herre som inte alls var intresserad av lilla b. Så tog vi pendeln igen tillbaka till Södertälje vilket han också fixade med bravur. Underbara hund, jag vet också att B hade fixat att åka pendeltåg men han är inte lika kelsjuk som lilla b är.
B är nöjd med en kli på rumpan sen tycker han att det är bra, att sitta på ett bord och välkomna en massa för honom okända människor som vill klappa och gosa är inget för den herren. Godis från okända människor äter han inte och obekant godis från kända människor måste undersökas först innan det äts upp. En cool kille med bestämda åsikter.

Bless bless

Okategoriserade

Så var det dags igen …

För ett nytt inlägg, det är ju söndag och jag tycker tydligen om att blogga på söndagar. Veckan som gått har varit lugn och skön, inte mycket jobb och inte så mycket att berätta om. Vi fick en ny fjärrvärmemätare i tisdags och på kvällen hade vi styrelsemöte i vår lilla lilla förening. Jag jobbade två gånger denna vecka, på det ena jobbet fick jag en liten chokladask, var på en utbildning och Iceman var i huvudstaden på middag med sina kollegor.

Hundarna har blivit mycket bättre på att sköta sig när jag går ut med bägge två samtidigt. Eller kanske ska jag skriva lilla b. Det är han som blir lite extra helgalen när vi möter andra hundar (eller katter) och då hänger ju förstås stora B på och jag får ett litet helvete. Vattenspruta är lösningen, jag har den lättåtkomligt i fickan och att få en plötslig vattendusch på nosen är inte kul, det kan lilla b intyga. Ser han att jag tar fram den när jag klär på mig för att gå ut, vill han inte följa med. Han är så kaxig den lilla skiten men samtidigt otroligt harig. Han har skärpt till sig rejält och stora B också, för även han kan få en skvätt vatten på nosen (hehe).


I torsdags när vi kom hem efter promenaden var hundarna så skitiga att jag tyckte jag behövde duscha av dem. B är van sen gammalt men lilla b, oj oj oj! Premiär för duschen, inte ok, livrädd hund darrade som ett asplöv men handduken tyckte han om … finns inget bättre än att få en handduk över sig, vilket innebär massa gos och avtorkning av blöt päls. Nu har det äntligen blivit minusgrader ute, så djuren blir inte så skitiga då.

Vi åkte inte till husvagnen den här helgen, vi var inte så sugna på det i det här gråtrista vädret. Skitiga hundar i en husvagn är inte kul.
I går, lördag tog vi bilen ut till ett naturreservat i närheten av Vackstanäs vi aldrig varit till. Lite nya vyer skadar inte tänkte jag, det blev mycket för hundarna, nosa igenom varenda meter är tröttande. Vi gick inte så långt men ändå var vi ute 1.5 timme och de båda fyrbenta var helt slut när vi åkte hem. Hittade bland annat en ek med omkrets på 5,5 m, ett träd som blixten satt klorna i och en annan knotig ek.

I dag höll vi oss hemikring, längre sträcka men inte lika många nyheter i nosen. Vi styrde stegen mot kusens backe och vidare ner till slussen och så hem igen. Dryga 6 km på 1.5 timme.

När vi kom hem så tog vi en glögg och pepparkaka med grönmögelost, för det var vi värda.

Ja, det var allt, nu väntar en ny vecka, nya äventyr …

Bless bless

Bak · Familj

Mormor

Mormor kunde baka, jag minns kakor med rosa kant som hon brukade baka, de var så goda. Finska pinnar och schackrutor är andra favoriter. Det tog flera år innan jag fick veta vad de rosafärgade kakorna kallades och inte fanns de på konditorierna heller. Det är först nu under senare år som jag ser dem igen. Brysselkex, är inte lika goda som de mormor bakade. Mamma bakade aldrig småkakor, hon bakade bara kanelbullar, bullar som doppades i kaffet när de var ett par dagar gamla. Pappa däremot bakade både mjuka kakor och småkakor, ofta bruna kakor skurna på snedden, ingen favorit hos mig. Äppelkaka i lång ugnsfast form var nog hans favorit, för det gjorde han ofta.

I går när vi kom hem från hjulhuset satte jag igång med att baka kakor, hela köket var i kaos där ett tag och jag önskade mig både mer arbetsyta och större ugn. Jag ska inte baka småkakor för jag äter upp dem ganska snart efter de kommit ur ugnen. Det går inte att bara ta en kaka till kaffet, jag äter gärna direkt ur kakburken och slutar inte förrän kakorna är slut. Jag skulle ju rulla fram om jag bakade ofta. Det är likadant med bullar, i synnerhet kalljästa vaniljbullar. Så gott!

Mormor virkade också, hon virkade många överkast på ålderns höst, jag fick ett av henne som ligger på en hylla i garderoben. Det kanske kommer till nytta om 100 år.
En filt av äkta mormorsrutor tog jag tillvara på när jag rensade efter mamma. Mormor hade den låg på kökssoffan. Hon tog reda på varenda liten tåt när hon gjorde den här.

Hemma hos mig ligger filten i en liten träsoffa på övervåningen. Ofta i den soffan sitter lilla b och spanar ut, väntar på att något intressant ska hända. När det så gör talar han gärna om det, högt och intensivt säger han till att nu händer något. I morse 04.30 talade han om att tidningsbudet kommer … I kväll ska jag komma ihåg att stänga igen persiennerna …

I år blir det minimalistiskt med julprylar, endast en adventsstake är framme och jag tror banne mig att det får räcka för denna gång. Jag är redan less på allt vad jul heter. Ja okej, någon julduk kanske jag tar fram också …

Till sist!

Mormor 26/8 1901 – 1/5 1991

Hundar · Södertälje

Invänjning pågår

Nu är det på riktigt verkar det som, vintern är här. Slut på varma dagar, så i dag tog jag fram vinterkängorna. Iceman sa i morse att vi borde åka till husvagnen och sätta upp stöttorna i förtältet, det förväntades mycket snö i området. Jag frös genom märg och ben, trots fodrade friluftsbyxor och varm vinterjacka och stickad mössa. Skitväder men jag gillar ju snön … skitväder i alla fall ett tag tills jag vänjer mig. Vi åt frukost och sen stoppade vi in hundarna i bilen och drog i väg. Lilla b var föga imponerad när han upptäckte att vi skulle åka bil, igår åkte vi också bil han och jag, till veterinären. Lilla b röntgade sina höfter och armbågar och det var ju hur läskigt som helst, han darrade som ett asplöv och försökte fly ut från det hemska rummet. Sen blev han drogad och somnade så sakteliga mot sin vilja. Han satt där bredvid mig och kämpade mot tröttheten men gav upp till slut och ramlade ihop i en hög på golvet.

Sen var han en väldigt lugn hund resten av dagen och kvällen, det blev ingen kvällspromenad för hans del. Två kisspromenader blev det bara och han var nöjd med det, vill bara sova matte, låt mig vara. I dag var han istället duracellBruno, mycket energi att göra av med och han blev så besviken när han förstod att vi skulle åka bil. Gårdagens hemska upplevelse satt nog kvar i minnet för han ville inte in i bilen. Desto gladare hund när vi var framme vid husvagnen och han fick springa lite.

Det dröjde inte länge förrän det började att snöa så sakteliga, vi satte upp stöttorna i förtältet sen tog vi en promenad i skogen med våra fyrbenta. Lilla b var väldigt sprallig och framåt, med nosen i backen ville han följa varenda varenda spår han hittade.

När vi åkte hemåt från husvagnen såg det ut så här

och när vi kom hem såg det ut så här

En jäkla massa snö, Iceman kände sig tvungen att skotta bort snön innan han körde in bilen. Kan nu den här snön stanna kvar till våren är det helt okej.

Vi tog omvägen förbi COOP och Djurmagazinet på hemvägen, vi behövde köpa hundmat. Vid första infarten var det kaos så vi körde förbi den och tog nästa infart, då såg jag att från första infarten och genom hela parkeringen stod bilar bilar på rad med motorn i gång. Det var kö till den tillfälliga däckbytarverksamheten som dyker upp där varje höst och vår. Ja jisses, somliga är ute i sista minuten, precis som vi. Vi skiftade hjul på Volvon igår, fredag. Icemans lillebil hade redan vinterdäcken på sen en vecka tillbaka. Vi såg åtminstone två bilar som hade problem i uppförsbackarna, som det finns gott om i den här staden. ”Sommardäck” sa Iceman!

Bless bless

Okategoriserade

Ett nytt ord

Veckorna rullar på, idag har jag varit föräldralös i en månad. Åkte upp till kyrkogården och hälsade på i minneslunden, det är fars dag så jag tyckte det passade bra. Jag köpte ett tulpanknippe och satte dit i minneslunden bland alla andra blommor och ljus.

Mineslunden

En sväng på stan gjorde vi också, hundarna behöver socialiseras lite. Det är inte så mycket folk på söndagar så det passar bra med en hundpromenad då. Duvor fanns det dock gott om till Brunos frustration. Vi inspekterade området bakom gågatan där det byggts om, en ny infart till Kringlan parkeringsgarage har gjorts och lite annat, fint blev det i alla fall.

På väg tillbaka till bilen så hamnade vi mitt i en polisjakt, en bil kom farande på Kaplansgatan i hög fart ner mot kyrkan och en polisbuss efter. Mannen som gick före mig på trottoaren var på väg att gå över gatan när vi hörde sirenerna, gubben hejdade sig i sista stund. Den jagade bilen svängde vänster mot Tom Tits, körde på fel sida om refugen och fortsatte bort mot snäckviken. Polisen efter och jag hoppas de fick fatt i fartdåren!

I går hade jag hela familjen här på ett förtidigt födelsedagsfirande, så härligt att vara tillsammans och jag fick fina presenter, dessutom behövde jag inte ha dåligt samvete för att inte tagit hit mamma. Hon hade ingen sjukdomsinsikt de sista åren och förstod inte riktigt att allt inte fungerade som det gjorde förr.
Vaddå, någon kan väl bära mig …

Till sist!

Lilla E har lärt mig ett nytt ord Hejgå, jag tycker det är ett smart ord. I stället för hejdå säger jag också hejgå numera. 🙂

Bless bless

Familj · Okategoriserade

En annorlunda vecka

Det blev en hemmahelg av någon anledning. En härlig promenad ute i Tveta friluftsområde tog vi igår, lördag. Jag tänkte att vi skulle ta samma väg som när jag gick lite vilse. Det sket sig, det blev 7 km slingan hela vägen som visade sig vara 6,6 km enligt min app i telefonen. Vi var bra svettiga när vi kom hem, för mycket kläder förstås. Hur som, det var härligt med en långpromenad.

I fredags åkte jag till Sy och hantverksmässan i Älvsjö, evigheter sen jag var på en sådan, långt före pandemins intrång i vår vardag. Jättekul och mycket folk var det. Jag handlade inte så mycket, kom hem med en pytteliten papperskasse med tre olika projekt … eller fyra projekt men garn till tre av dem. Jag har garn hemma som jag tänkte använda till fjärde projektet. Jag såg dock många kvinnor med välfyllda dramatenväskor och papperspåsar i händerna, de har nog att göra ett bra tag framöver.
När Iceman lagade middag (det händer att han gör det ibland) satt jag i vardagsrummet med ett nytt projekt, nytt garn och ett pappersmönster (jag har för det mesta elektroniska mönster). Garnet som jag delat i två nystan hade jag petat in i tekannan så att det inte skulle snurra ut på golvet, så smart tänkte jag … När sen Iceman ropar att maten är klar lämnar jag min nyss påbörjade stickning på rumsbordet tillsammans med mönstret … Det skulle jag inte gjort, jag grät när jag såg vad han gjort, lilla b!

Nu har jag köpt mönstret en gång till, elektroniskt denna gång! Senare på kvällen såg jag hur lilla b började att nosa på min halvhöga bokhylla vid sidan av soffan, han kan lätt sätta tassarna på översta hyllan och nosa igenom vad som finns där. När han tog sats för att kolla hyllan närmare tog jag snusdosan som låg på bordet och kastade i golvet bakom honom, han blev skiträdd och jag fick snusprillor över hela golvet. Det var det värt. 🙂 Numer ligger det också en penna och suddgummi preparerad med tabasco på köksbordet, det är också intressanta grejer att tugga i sig. Hans bajs är gulprickigt ibland och då vet man vart pennan tog vägen som Iceman letat febrilt efter!

Det var slutet av veckan nu backar jag till början av veckan.
Vi har tömt mammas rum på möbler och kört iväg dem till pingstvännernas second hand, det mesta av hennes kläder hamnade också där och resten hamnar på returen. Det blev några turer fram och tillbaka, först packa ur alla garderober och byrån, den sista grejen fick vi hjälp med av kusinmannen eftersom Iceman har en skada i högerarmen. Det finns grejer jag inte vill kasta eller ge bort men som jag inte vill ha och jag vet inte hur jag ska göra med de sakerna. Tur att vi har ett garage men det börjar bli fullt nu … Någon bil har vi i alla fall aldrig fått in där. Jag städade ur hennes rum, så nu är det rent och fint för nästa behövande gamling.
Det har gått fort och för det skyller jag på mamma, hon var alltid snabb att städa bort när någon vandrat vidare. Mormor, vår hund, pappa … fast mycket av pappas grejer hamnade i vårt garage. Hans kameror, alla diabilder, hans papper hur han sökte in i flygvapnet mm. Papper som jag nu skänkt vidare till en vän med flygintresse och med kontakter inom flygvärlden. Det gick inte att kasta ansökan till flygvapnet som han skrev när han var 17 år och flygtimmar etc.

Mamma sa alltid att pappa var en ekorre, sparade på allting. Nu undrar jag om inte också mamma var en ekorre. Hur 17 ska jag kunna kasta saker hon sparat från det hon var ung?

Bröllopstelgram från bl.a. RoseMary Clooney, undrar om det var George Clooneys farmor … Det hela måste ju varit ett spratt! Kan man ringa till himlen?
För att inte tala om alla foton från förr, jag känner ju inte igen hälften av alla människor …

Jag har lite att ta tag i …

Bless bless

Okategoriserade

Så tomt

I dag tänkte jag ta en promenad i Tveta motionspår men jag ångrade mig när jag kom fram. Där stod tre bilar och alla hade hundbur i skuffen. Orkade inte med några hundmöten så jag snurrade runt och åkte vidare. Jag hamnade på andra sidan Måsnaren, bakom Coop. Lugnet infann sig, tomrummet som kom som ett brev på posten i morse, växte och blev ännu större. Herregud så fruktansvärt jobbigt livet kan vara ibland. Livet ger och tar … Lyssnade på en bok under promenaden men jag får nog lyssna om det avsnittet.

Vad ska jag göra frågade jag när min telefon ringde. Du ska landa i det här och bara ta det lugnt, det är ingen brådska fick jag till svar.

Mamma 331211 – 221013

Saknar dig ❤️ Du sa att du inte ville ha någon begravning, så nu står jag här och tittar ut över sjön, funderar på hur jag ska göra så att vi får ett avslut och du slipper vara med om en begravning.

Okategoriserade

Jag kom ur spår

I dag tog jag bilen ut till Tveta fritidsområde, jag ville slippa möta både katter och rådjur på promenaden. Efter sista kattmötet så har jag bestämt att om inte Iceman är hemma och kan gå ut med hundarna med mig, så tar jag bilen ut i skogen. Där finns varken rådjur eller kattjävlar för de är i stan! Jag förstår inte varför katter är en sån triggers, hundarna blir ju helt rabiata och jag orkar inte hålla emot. Kvinna faller som en fura och får blåmärken både här och där, stukad till både kropp och själ.

Jag tänkte att jag skulle gå ett av de uppmärkta motionsspåren men så såg jag en liten väg vid sidan av den uppmärkta stigen, så jag tog den istället. Var ju nyfiken på vart den skulle sluta … Den slutade vid ett hus i skogens slut, liten tomte tittar ut … Vi hittade en annan stig som vi tog och sen var vi lite vilse, jag visste ju att vi var i Tveta men sen då? Jag fick titta i mobilen, i appen runkeeper som jag satte igång när vi började att gå, vill ju inte hamna flera mil ifrån bilen, det hade jag inte orkat med. Nåväl, appen sa att jag skulle gå till höger där vägen delade på sig, precis vad min magkänsla också sa. Sen gick vi bra länge utan någon som helst koll var vi var. Omgiven av skog på en liten mysig skogsväg och lite sol, det var bra mysigt att bara gå där och mysa med voff. Svamp hittade jag också, hela 7 stycken höstkantareller … Inte var jag så sugen på att hitta svamp men lik förbaskat kan jag inte låta bli att plocka när jag ser svamparna.
Det går inte att gå inne i skogen med två virrpannor i långlina, jag försökte två gånger. Den ena hunden springer till höger och snurrar in sig i ett eller flera träd på tillbakavägen och den andra jycken gör samma sak fast till vänster. Jo, de kan gå fot, fint vid sidan vid mig men jag tycker inte att de ska behöva göra det när vi går i skogen, typ skogen … Så, därför går jag gärna på skogsvägar eller liknande när jag är själv med dem. Är Iceman med också, ja då är det en annan sak. Då är svampögonen på.

Full fart framåt

Till slut kom vi fram till en skiljeväg igen. En stig upp till höger in i skogen med orange och grön markering, en väg rakt fram där det skymtade hustak i bakgrunden. Jag valde att gå till höger, gillar ju såna där markeringar som visar att man är något sånär på rätt väg. Sommarstugeområdet var jag inte intresserad av, det kunde ju komma fram en katt, vem vet …

Jag gillar uppmärkta stigar i skogen så att jag inte går vilse (!) och hundarna gillar att hoppa upp på stenar efter vägen.

Stenar som är svåra att hålla balansen på, stora stenar som man gärna ramlar av när kusinen får för sig att komma nära … Jodå, de tappade balansen bägge två på bägge stenarna, de blev lite snopna när de antingen hasade ner eller ramlade ner från stenen.

Vi kom i spåret till slut i alla fall men jag blev lite besviken när appen i mobilen visade att vi gått 5,7 km på 1 timme och 50 minuter. Jag hade gärna sett att vi klarat av 7,5 km i stället men men det får bli nästa gång.

Bless bless