Okategoriserade

Lägesrapport på en söndag

Ja, helgen är till ända och vi är hemma från Kabelina. Den här helgen var vi bara i husvagnen från lördag till söndag. Det känns ändå som vi tillbringat hela helgen där, i fredags hämtade vi Kabelina och for på besiktning och gasoltest, vilket gick galant. Tillbaka på campingen igen bytte vi plats, till en lite mer avsides plats, belägen längre bort från hunden vi hade mittemot oss förut. Det minskar stress från oss tvåbenta och minskar skällandet från de fyrbenta. Allt är frid och fröjd. När så allt var i ordning igen åkte vi hem. Lilla voff skulle göra ett spårprov på lördagsförmiddag, så det var smartare att hålla sig i stan mellan fredag till lördag. Provet gick ju sådär kan jag berätta, eller inte alls faktiskt. Så ofokuserad hund har jag inte sett förut, allt annat utom själva spåret var intressant, så till slut gav vi bara upp. Shit happens och på´t igen. Vi ska öva på stigar sa de men jag har ju alltid en eller två stigar med i mitt spårläggande, så jag vet inte hur jag ska göra … Jag får väl göra som förut helt enkelt, lägga spår över stigar och hoppas jycken är mer fokuserad nästa gång.

Fokuserad!

Tillbaks till Kabelina! Vi var på plats på lördag lunch och hade som plan att sätta upp det nyinköpta vintertältet, när vi kom på att vi inte hade något ”golv” (läs presenning). Iceman åkte hem för att hämta en presenning och förbi Biltema för att köpa tältpinnar till densamma. När han väl kom tillbaka var klockan så mycket att vi bestämde att vi sätter upp tältet nästa dag, det blir mörkt om en dryg timme och regnade lite gjorde det också.

Gammal bild

Söndagmorgon! Morgontoalett för tvåbenta och fyrbent, frukost för alla tre. Lite mer kaffe på det, sen kände vi oss redo för uppsättning av vintertält. Lilla voff sattes fast i långlina och så börjades det, ett jäkla bök med tältpinnar. Att dra på själva tältet i skåran på husvagnen var lätt, sen skulle alla tältpinnar på plats, inte så svårt det heller …

tältuppsättning pågår

Det blåser och när vi börjar med ”plockepinn” och har kommit halvvägs upptäcker vi att själva tältduken har glidit i skåran och sitter inte alls bra, blir till att börja om. Bort med pinnar (tältpinnar) och rätta till läget på själva duken, börja om från början … och en gång till … Nu är det jobbigt, blir trött i armarna, blodsockret på minus, måste hålla humöret uppe, det här är kul! Teamwork på hög nivå … Tredje gången gillt, Iceman spikade fast tältduken i marken från blåshållet och sen gjorde vi om proceduren men nu var tältpinnarna slängda på marken huller om buller. Att sätta dit första bästa pinne på plats skulle visa sig vara ett misstag. Gör om gör rätt! Till slut fick vi till det och vintertältet är nu på plats. Kvinna bävar för att sätta upp sommartältet i vår, som är stort, väldigt stort.

Äntligen klart, flera timar senare.
Där ute ligger han, lilla voff och sover räv.

Så, vintertält uppfört och vi är nöjda och belåtna, tillbaks till stan. Ny vecka väntar med nya äventyr.
Bless bless

Okategoriserade

Blir voff deprimerad?

Efter vi tillbringat tredje helgen på rad i Kabelina börjar jag nästan att tro det. När vi är i husvagnen, kan voff vara ute hur mycket han vill, i snöre då. Han får komma in när han har lust och när han kommer in i husvagnen lägger han sig och sover, de lux sover, som en stock alltså. När vi kommer hem efter helgen går han också och lägger sig, ikväll lade han sig i fåtöljen, sen ligger han och bara stirrar och ser allmänt ledsen ut. Vill han gå ut här hemma kan vi släppa ut honom på baksidan utan snöre, han kan inte rymma. Han springer gladeligen ut på baksidan men när han ser att han blir själv där ute vill ha komma in igen, så är det inte i husvagnen, då gillar han att gå ut även om han blir själv och fastsatt i ett snöre. Eller för jag över min egen lilla depression på honom? Det är skönt att komma hem men ändå inte, vill ju vara kvar i husvagnen … Är det kanske för att vardagen väntar men jag styr ju över min egen vardag nu mera, vilket jag tycker är superlyxigt. Städjobben hopar sig, nästa vecka har jag, än så länge, två uppdrag och massa andra privata göromål. Jag måste baka bröd, ska hämta mina nya glasögon, voff ska röntga sina höftleder … mm mm. I och för sig inte så deprimerande, jag ser ju fram mot veckan som kommer. Det är det där med att lämna det där mysiga och avslappnande välmåendet i husvagnen som sänker mig en liten stund … Men det är snart helg igen!

Sen alla tankar som virvlar i huvudet, ska vi tillbringa sommaren ute på Farstanäs och vart ska vi ta vägen till nästa vinter, då Farstanäs camping ska tömmas på gäster för att Södertälje kommun har bestämt att där ska vara tomt när Pigge avslutar sitt arrende. Nästa tanke är: hur tänker de som har byggt uteplatser med staket och byggt in sina husvagnar med diverse uthus och prylar, speciellt dem som kom dit i höstas och ställde upp sina vagnar och började att bygga mastodontaltaner. Vet de inte om att det ska vara tömt på campinggäster nästa höst? Det borde jag kanske bara strunta i men jag är nyfiken hur de tänker och planerar sin husvagnsframtid.

Vår Kabelina är med på bild! Källa: LT.se

Många tankar och idéer har jag men att göra något åt det just nu är dumt, nu blir vi här i vinter och kanske nästa sommar också. Kvinna funderar vidare och konstaterar att vi har haft en härlig helg i husvagnen, lagt spår till voff och gått långpromenad och bara haft det mysigt i största allmänhet. Kvinna känner att vi mår bra allihop när vi är i husvagnen. Ett lyckat köp med andra ord.

Att hoppa upp på stora stenar är en hobby hos voff, ju större sten desto bättre.

Till sist!

På fredag ska vi besiktiga Kabelina och därefter byta plats så att vi kommer längre i från ett håll och närmare till ett annat håll. Ett vintertält ska vi också sätta upp, om det inte blåser storm som det gjorde i dag, grannens blomkruka blåste omkull i en av kastvindarna och blåser det så hårt vill man inte sätta upp ett tält, även om litet.

En sommarstuga på hjul kan ta en till de mest fantastiska platser …

Bless bless

Okategoriserade

Andra helgen i Kabelina

Det är compact living på hög nivå, ett klädesplagg framme och det är stökigt men det finns gott om skåp att stuva in prylar i, så det är inte ett problem om man lägger tillbaks grejerna direkt. Ett vinterförtält är också beställt som ska sättas upp innan snön kommer, jag tror det kommer att underlätta ganska mycket, till exempel med förvaring av diverse prylar. Vi har inte koll på allting än, som värmen då . Vi tar tag i det nästa helg, det börjar ju bli kyligare ute nu men hittills har vi haft mellan 18 – 19 grader i husvagnen, vilket har varit ganska skönt.

Det regnade som bara den i fredags och det var så mysigt att kura därinne i vårt lilla hus på hjul, lyssnandes på smattret på husvagnstaket. Det regnade även på lördagen, började lite lätt under tiden Iceman lade ett spår till lilla voff för att sedan öka i styrka till idiotiskt hällregn. När spåret legat i tre timmar tyckte jag att det var dags att gå ut, även om det regnade som sjutton. Det blev regnställ på och ut i skogen. På med selen på voff och kommando ”Spår” och han fattade galoppen och stoppade nosen i backen och började att jobba. Det går inte fort när spåret legat i flera timmar, han jobbar mer i cirklar då, för att kolla (antar jag) att han är på rätt väg. Under stock och över sten bar det i väg och hittade alla föremål som var utlagda gjorde han också. Han fixade spåret fast det hällregnat non stop i tre timmar.

Söndagen bjöd på utflykt till Västra Stendörren i strålande solsken och galen voff. Vi var ju inte ensamma hundägare där så att säga och nya hundar ska man hälsa på, säger voff, medan husse och matte säger annat. Vi träffade på en Finsk Lapphund som han fick hälsa på men det slutade i rejäla morrningar hos bägge vovvarna. Det orkade vi inte med så vi drog motsträvig voff med oss åt ena hållet och den andra finnen gick snällt med sina människor åt andra hållet. Kanske borde jag döpa om lilla voff till kaxiga voff …!

Små söta fiskar och maneter

Vacker voff på en klippa i solen, inte lös om nu någon tror det, jag suddade ut kopplet i ett redigeringsprogram.

På vägen tillbaka till husvagnen såg vi en älg som sprang över vägen

Älgen som snällt stannade i skogsbrynet

Jag tyckte att älgen haltade lite när han sprang över vägen men det gick ju så jäkla snabbt så säker var jag inte. Nu när jag ser på bilden, efter att jag redigerat den, tycker jag att höger framben ser ut att vara lite i fel vinkel …

Efter älgupplevelsen fick vi syn på en havsörn och sen en till, det gjorde vår dag kan jag lugnt påstå.

Till sist!

Idag har lilla voff varit på återbesök till veterinären, han har svamp i ena örat och blivit behandlad för det i tio dagar med cortison, örat ser bra ut nu men vi ska stryka på lite cortison i tre dagar till för örat är fortfarande lite rött. Det är inget han gillar direkt och försöker gärna smyga undan när han ser att jag kommer med cortisondropparna, lille plutt!

Bless bless

Okategoriserade

Struktur på pensionärslivet

Dagarna går fort när man inte har så mycket att göra men ändå massor att göra, jag hinner ju inte med hälften känns det som. När jag slutade mitt arbete så sa jag att jag måste strukturera upp mina dagar, annars skulle det bli pannkaka av det mesta och inget skulle bli gjort. Det höll en vecka eller så men nu är jag tillbaks med kalendern i högsta hugg. Planering är a och o. Söndagar har blivit planeringsdag, då gör jag matsedel och inköpslista, planerar in vilka dagar jag ska lägga spår till voff mm. Sen är det bra att ha luckor i kalendern när Veteranpoolen hör av sig med uppdrag, vilket har hänt tre gånger nu. I morgon ska jag till ett nytt ställe och städa, vilket jag ser fram mot.

Nästa vecka ska voff till veterinären på återbesök för sitt öra, som varit ansatt av svamp. Jag ska på synundersökning, Rulle ska få vinterdäck, vi får köttleverans från gårdsällskapet. Så ska vi träffa Lotta och socialisera våra vovvar på stan, det kommer att bli livat, jag lovar! 🙂 Inte undra på att dagarna swishar förbi …

I dag var jag till mamman i mitt liv på hennes boende, de har ju lättat på besöksrutinerna nu. Hon blev så glad att se oss, även andra gamlingar blir glada när de ser lilla voff och stannar gärna och pratar med både mig och voff. Det är kul tycker jag.

Lilla voff har blivit stor, fyller ett år i dag, hurra hurra hurra. Jag tog Canonen med mig ut till hundklubben på förmiddagen, dels för att träna med slyngeln och för att kanske ta några fina bilder på min lilla kärlek.

Han lyder för det mesta, vissa moment sitter långt inne men till slut så gör han det jag ber honom om. Andra moment finns där utan träning för att han tycker att det är kul. Sen har vi de där övningarna som bara är dötråkiga, så tråkiga att han inte ens lyssnar på mig, tycker voff att det inte är kul, har även jag svårt att hitta motivationen, så vi skiter i det helt enkelt och jobbar på det som är kul istället.

Till sist

Min lilla voff

Efter lek, fotografering och träning tog vi en promenad i omgivningarna.

Bless bless

Okategoriserade

Om tre dagar…

Fyller vår älskade lilla voff ett år!

Bjössi ca sex veckor

Han är inte liten längre men liten ändå, jämfört med andra större hundar. Finsk Lapphund är en behändig storlek, lätt att lyfta upp vid behov. Visst ser han ut som en liten björnunge här!

Så har det äntligen blivit en till utökning i vår familj. Efterlängtad av kvinna …

Sommarstuga på hjul, Kabelina!

Där hon står kommer vi att tillbringa mycket fritid. En husvagn med extra allt … nästan. En halvgammal dam är det men väl omhändertagen genom åren. Allt är ovant för oss, toan, gråvattentanken, kylskåpet, manöverpanelen mm, många frågetecken blir det. I helgen var vi i husvagnen från fredag till söndag, det är verkligen compact living och många frågetecken rätades ut. Det är ju inte så jäkla svårt egentligen. Det svåra kommer till våren när vi ska sätta upp förtältet.

I fredags när vi packat Rulle för att tillbringa helgen i Kabelina så gick bilen sönder. Som tur var hade vi inte lämnat hemmaplan ännu, så det var enkelt att bara skifta bil till den andra och ställa den trasiga bilen kvar hemma. Tur i oturen att det inte hände på vägen eller vid husvagnen, eller när vi hämtade Kabelina förra söndagen. I dag kom bärgaren och hämtade Rulle och körde ner den till Volvo. Sen är det bara att dra fram lädret igen, betala och se glad ut … Jag som ville skaffa ett litet vinterförtält, suck!

Rulle på rull

Shit happens och en får göra det bästa av situationen helt enkelt. Nu ska jag i alla fall ut i skogen och göra ett spår till voff. Kanske lära jycken att springa fint bredvid cykeln också … hur det nu ska gå till.

Bless bless

Okategoriserade

Helt slut i knopp och kropp

Kvinna har anmält sig till Veteranpoolen, jobba några timmar här och där skadar inte tänkte jag. I dag har jag varit på mitt första uppdrag, jag har städat hemma hos ett äldre par. Så rara människor och fint litet hus hade de. I tre timmar slet jag och jag hade kul varenda minut. Tänk om jag kunde säga det när jag städar hemma också … Det är roligare att städa hos andra än en själv, det har jag tyckt sen jag var liten. Jag brukade städa mormors trapp när jag var en halvhand hög och när hon flyttade tillbaka till Södertälje i början av åttiotalet städade jag hela lägenheten åt henne tills hon gick med på att hon var i behov av mer hjälp och fick flytta in på ett äldreboende.

Sen har jag fått min första pensionsutbetalning, det går ingen nöd på mig, det bara dräller in pengar på kontot. 🙂 Ja det var nog en engångshändelse om jag tänker efter, lär ju inte få någon mer slutlön från min arbetsgivare i alla fall.

Lilla voff som snart fyller ett år har klarat av anlagsprov i viltspår och är nu välkommen upp i öppen klass, det blir något att bita i för både voff och hans människor.
I måndags åkte vi ut till klubben och lekte lite och tränade också men det blev mest lek.

och i onsdags träffade vi Lotta och hennes lappisar ute vid Malmsjön och lekte och gick spår. Han är helt fantastisk min lilla voff men det vet ni ju redan.

Livet som pensionär är bara så så underbart, jag behöver inte genomlida långsamma tråkiga timmar på jobbet längre, jag sover så länge jag vill, jag gör vad jag har lust till om dagarna. Jag verkligen äger min tid och att sen ha en fyrbent kompis att umgås med sätter ju bara guldkant på tillvaron.

Bless bless

Hemma · Hundar · Södertälje

Vilodag

Med andra ord ingen av oss lade spår i dag, vi vilade men måste trots allt göra något med voff.

Vi åkte ut till Almnäs och tog en promenad i omgivningarna. Hur tråkigt det än ser ut med fallfärdiga byggnader och rester av militäranläggningen som en gång fanns där så trivs kvinna att vara i området. Det finns hur mycket som helst att upptäcka och promenadvänligt är det också.

Lilla voff gillar också att vara på Almnäs, mitt i veckan efter semestertider, finns där inte så många andra människor att ta hänsyn till. Det finns dock gott om fåglar och andra intressanta djur, så långlinan fungerar som en säkerhetslina för oss, lämplig att trampa på och hindra hans framfart när han ser något intressant.

Gott om stenar att hoppa upp på finns det också, blir ofta en godis då.

5 kilometers promenad blev det och inte en människa i sikte, förutom vi två.

Han har full koll, eller ja nästan i alla fall, det tar en liten stund innan han upptäcker att en av oss saknas. Det är oftast jag som försvinner ner i något dike eller bakom en buske. Sen tar det en halv minut, om ens det, så fattar han att jag är inte med längre och ska leta reda på mig.

Han är oss väldigt kär, den här lille voffen.

Till sist!

En kär vän, som vi alltid kommer att sakna, har lämnat oss.

Bless bless

Okategoriserade

Kvinna gick i ide

Vi skulle åka till Island, Corona till trots. När dagen för avfärd närmade sig började jag känna av halsen, kommer jag in i landet med halsont? De tar ju Covidprover på alla som vill in i landet redan på flygplatsen, vad säger de om de ser min röda hals, jag lär ju bli utvisad direkt. Hur blir det om jag blir ordentligt förkyld när jag är där, det är ju ingen som vill umgås med någon som är snorig och har feber i dessa tider. Blir jag satt i 15 dagars karantän då? Vi tog det säkra beslutet att jag stannar hemma. Så, Iceman åkte själv till Island och lilla voff, han åkte till hundvakten. Sen gick jag i ide, minst sagt. På tio dagar var jag utanför dörren 2 gånger. Visst, det var tråkigt, ingen hund eller gubbe hemma, bara Netflix och min stickning. Kvinna mådde inte så bra, vaknade med halsont flera morgnar och lite feber en dag men det blev aldrig någon ordentlig förkylning av det hela. I tio långa dagar var jag helt själv, ingen att prata med, bara jag och mina spöken. I torsdags var jag redigt less och mörkrädd men det gick över. I fredags kom han så hem min kära Iceman och i lördags åkte vi och hämtade lilla voff. Hur glad blev inte han, min älskade lilla voff visste inte var han skulle ta vägen av glädje. I går la jag ett viltspår till honom som han fixade hur lätt som helst, anmälde honom till anlagsprov när jag kom hem. I dag la Iceman ett personspår som han också klarade av, han missade 1 föremål av 5 men klart godkänt ändå. Han är anmäld till spårprov i personspår i oktober, det kommer han att fixa. Det är värre med lydnaden, där får jag nog skärpa till mig och träna mer.

Idag roade jag mig lite med kameran efter vi varit i skogen …

Iceman kom hem med Beatles som han hade fått av syster yster som i sin tur fått dem av en engelska som jag inte kommer ihåg namnet på.

Sen hördes ett vrål från övervåningen, Facit ville ju också vara med på bild. Han har legat länge i skrivbordslådan nu och kände sig lite blåst på islandsresan, talade han om och The Beatles gillar han.

Sen kollade jag igenom bilderna som Iceman tagit på Island … Några kommer här, Hekla och Reykjavik i olika skepnader

Bless bless

Okategoriserade

Hundar hundar hundar

Bara hundar nu för tiden på den här sidan. I dag var vi ut till Malmsjön och spårade, Lotta, Monika och Annika kom också dit.

Lugnt och skönt, nästan bara vi där och solen sken, kan inte bli bättre. Iceman lade ett 600 m långt viltspår som fick ligga till sig dryga timmen.

På väg till spårets början kom vi på att belöningen låg kvar i bilen så Iceman sprang och hämtade köttbullarna och sprang tillbaka, sen kunde de börja spåret. 600 m med två vinklar och det gick ju som tåget som vanligt. Köttbulle får han när han hittat spårslutet, klöven får han inte äta på, den ska räcka många gånger till.

När spåret var avklarat var voff trött och fick vila i bilen och kvinna gick och tog några bilder på Aska och Cacha

Ja, det var allt för i dag. Hund ligger bakom soffan och sover och gubben han vilar han också. Förstår inte att det tar så på krafterna att spåra lite 🙂

Bless bless

Okategoriserade

Jag är stolt, jag är glad, jag är lycklig

Det är en fröjd att inte behöva gå till jobbet längre, så härligt, ni anar inte. Jag sa till min chef att jag kunde tänka mig att hoppa in ibland när de behövde någon extra … men nu … nä, skulle hon ringa i morgon och be mig komma in och jobba, skulle jag säga nej tack. Ja, det var bara en tanke som dök upp för någon timme sedan. Våga vägra jobba!

Bjössis första medalj!

Han fixade det, hurra! Så jäkla glad över det, ni anar inte … Själva spåret var jag inte ett dugg orolig över, det är det där föremålet som ligger på slutet som inte är så intressant. Han går gärna förbi det för han vill spåra mer. Det är vad jag tror i alla fall. Ett 200 m långt spår är inte så långt för en voff som tycker om att spåra. Några dagars intensiv fokusering på sökrutor med föremål tror jag avhjälpte det hela, sen att slutföremålet låg öppet mitt på stigen tror jag hjälpte till också. Nu är det järnspår som gäller, 400 m med en 90° vinkel, ett mellanföremål och ett slutföremål. Hej hopp, kvinna är taggad.

Sen har vi blodspår, som också är kul. Nu har jag börjat föreslå en hund till … I morse ville Iceman lägga blodspår, han var taggad sa han och jag ville lägga personspår, det kan ju bli lite jobbigt på samma dag med bara en hund, jaha ja men vi får väl skaffa en hund till då tyckte jag. Iceman bara skrattade …? Iceman fick sitt blodspår men i morgon, ja då är det 400 m med 90° vinkel och två föremål, kvinna är också taggad. Vi hade avslutning på viltspårskursen i går, söndag. Vi fick veta att voff behöver öva upp sin mentala ork men annars är han redo för ett anlagsprov på viltspår. Ett anlagsprov är 600 m och med 2st 90° vinklar. I dag gjorde Iceman ett 300 m spår med en vinkel och det gick bra … så klart. Han skulle gott orkat lite till men kanske inte 600 m riktigt än. Vi har en väldigt duktig hund fick vi höra i går … precis som om vi inte visste det (ja, jag var tvungen att skryta lite).

Sen finns det människor som inte tror att det går att blanda personspår och viltspår men jag säger att det går visst. En hund ska spåra det du ber den om …

Till sist
Vi har bröllopsdag i dag, 13 år som gifta och det blir bara bättre och bättre för varje år. I år ‘fyller’ vi spets och varje år får jag något som passar in på årstemat. Fick t.ex. en ljusstake av tenn när vi firade tenn. I dag fick jag en virkad bordsduk som en moster till Icemans kollega har knopat ihop. Tänk vilket arbete det ligger bakom, detta tunna garn och dessa små blommor, kvinna är djupt imponerad. Vet man sen åldern på kvinnan som virkat denna duk så blir kvinna ännu mer imponerad.

Spetsduk

Bless bless