Det sägs ju att fågelkvittret slutar lagom till midsommar, det stämmer inte, pippisarna har redan slutat kvittra till helgen som var. Det är ångestladdat tyst, inte kul! Endast koltrasten är vaken.

I dag funderade jag på om min tinnitus hade förändrats till samma melodi som glassbilen. Den där jäkla glassbilen säger jag. Den tutar i ett, flera dagar i veckan. Kvinna är så less på den.

På eftermiddagspromenaden släppte jag kopplet till lilla voff, oj vad han sprang. Fram och tillbaka, runt omkring mig. Jag riktigt såg hur buset lyste om honom, försök och ta mig om du kan, sen stack han. Plötsligt var han borta, jag såg honom inte. Däremot såg jag mitt hjärta hoppa ur kroppen och alla möjliga tankar svischade förbi i knoppen. Sen stod han där framför mig igen med buset lysande i ögonen och tungan hängande som en slips. Det här var så kul sa han med sin glada uppsyn. En gång till, snälla … ! Vi gick hem förankrade i varandra via ett lädersnöre! Hemma släppte jag ut honom på baksidan och där låg han och flämtade en bra stund innan han somnade utslagen på gräsmattan.

Vi har gått en kurs med voff nu under vårkanten, en spår och lydnadskurs på hundklubben vi är med i. Som slutuppgift skulle vi skriva ner våra mål och tankar vi har om framtiden och skicka till kursledaren. Kvinna funderade ett par dagar, sen skrev jag ner vad jag kommit fram till, kanske ouppnåeligt eller inte, vi får se. Mitt mål innehåller bl. a. att avlägga ett spårprov, så nu gäller det att lägga manken till och jobba på det. En allmänlydnadskurs i sommar och en tävlingslydnadskurs i höst. Ja med tanke på att jag ska bli pensionär och inte ha ett jobb att gå till, behöver jag sysselsätta mig … och voff …! Det blir en uppföljning på hundklubben i december, det visar sig hur vi landar beträffande målet, om vi (jag och voff) klarar av det.

I helgen firade vi dotter som fyllde år, vi var bjudna på fika till deras sommarställe strax utanför Nykvarn. Vackert väder och varmt, både i luften och den lilla sjön. Iceman badade och lilla voff blev skvatt galen när han såg sin husse simma i vattnet.

Lilla Es keps blåste i sjön och han ville absolut ha den tillbaka, så mamman i hans liv skuttade ner i böljan blå och fiskade upp den blöta kepan. Lilla E var nöjd och glad och visade stolt upp sin blöta keps för mormorn och Iceman. På vägen upp till stugan såg jag svansen på en orm, precis där lilla voff satte sina tassar. Den var snabb som attan och jag hann inte se något zickzacksmönster på det lilla jag såg av ormen, så jag bestämde mig för att det var en snok. Att inte voffen reagerade på ormen förvånar mig, han trampade glatt vidare, förstod ingenting av uppståndelsen som blev …

Uppe vid stugan blev det fika och mys med den minsta lilla E, drygt fyra månader nu och han växer så det knakar.

Jag får passa på att önska er alla en glad midsommar, själv ska jag jobba … 🙄 Bless bless