Hemma · Historia · Hundar

Första inlägget för i år

Nyår tillbringade vi i hjulhuset. Kusin och två familjer till var där och vi roade oss kungligt med god mat och roliga spel. Hundarna levde rövare förstås, ensamma på vår plätt vid husvagnen skällde de på allt och ingenting. Så kunde vi ju inte ha det, så vi hämtade dem till storstugan och lät dem vara i det inglasade uterummet intill. Inne i stugan får inte hundar vistas. Det gick inte så bra det heller, till slut fick de ligga i bilen och där höll de tyst. Det var ju inte speciellt kallt ute så det gick ingen nöd på dem. Jag ser fram mot den dag vi kan lämna dem ensamma inne i hjulhuset utan att få allt söndertuggat. Stora B skulle fixa det galant men lilla b, nope! Han röjer, han röjer även här hemma när de blir själva några timmar då och då. Han plockar handskar från korgen i hallen, hämtar tofflor eller en sko, han tuggar inte på grejerna han flyttar bara på dem. Han hämtar också saker från köksbordet, pennor, suddgummin. Det tuggar han i sig, Iceman letade som en tok efter suddgummit här en gång. Dagen efter visste vi vart det tagit vägen, rakt ner i magen på lilla b. Tabasco på pennor och sudd hjälpte föga, bättre då att stoppa undan penna och sudd.

Häromdagen hade jag två äggvitor över så jag gjorde maränger, tyvärr hade jag inte tillräckligt med socker så de blev lite platta men de smakar som maränger ska. De har legat i en skål som stått på köksbordet för jag visste inte vad jag skulle göra med dem. Idag åkte Iceman till jobbet ett par timmar och jag åkte ner till Ica för att handla. När jag kom hem ligger en handske på köksgolvet och ett gäng maränger på mattan i vardagsrummet. Han, den lilla spjuvern måste plockat marängerna som stack upp ur skålen en och en, för skålen stod kvar på köksbordet med resten av marängerna.

Stora B kan klockan, i alla fall en gång per dygn. Kvällspromenaden är viktig, han börjar redan vid 19.15 att stirra ut Iceman. När klockan närmar sig 19.30 blir det jobbigt, B sätter sig tätt intill och verkligen stirrar på Iceman, det är dags nu! Sen följer han honom vart han än går, in på toaletten, kollar vad han gör där. Är inte Iceman hemma är det jag som blir ansatt. En kissrunda på 45 – 50 minuter är dagens viktigaste händelse.
I fredags hade vi bjudit hem vänner på mat och vi var lite oroliga hur det skulle bli när B kände av klockan, måste vi köra ut våra vänner då eller? När tiden för kvällspromenaden infann sig och B började bli rastlös släppte jag ut B o b på baksidan så de fick springa av sig lite. Det räckte tack och lov, grabbarna höll sig lugna ända till gästerna tackade för sig och gick hem.

Har jag berättat att Iceman skadat sig? Tror inte det, i alla fall han halkade i en slänt en dag före jul, när han var ute med B och landar på höger armbåge och stöten gick vidare upp till axeln. Efter läkarbesök och röntgen både kors och tvärs konstaterades att supraspinatussenan var av. Det blir operation om ett par veckor sen får Iceman gå med högerarmen fixerad i en mitella 5 – 6 veckor och sen rehab på det i flera månader.
Han har införskaffat sig icebugs nu, om än lite sent.
Det blir en härlig vår! ‘Sylvia, kan du hjälpa mig?’ Han har redan börjat träna på att vara vänsterhänt, löser korsord med vänstern, han har köpt nya kängor (utöver icebugs) med dragkedja, för att knyta skosnören går inte så bra med bara en hand. Det här fixar vi, jag blir Icemans högerhand ett par månader!

Till sist
Vad beträffar min historia, eller kanske bättre beskrivet, mina rötter. Kvarnen maler så förbannat sakta och jag vill ju veta nu, gärna igår. I dag fick jag ett mail från Riksarkivet att min ena förfrågan har skickats vidare och jag kan vänta svar om 1 – 2 veckor. Den andra förfrågan jag hade blev jag hänvisad till Migrationsverket.
En dag när jag känner mig redo berättar jag nog hela historien … men inte än.

Bless Bless

Bak · Familj · Historia · Hundar · Södertälje

Alla har en historia att berätta

Min mormor hade en historia, mamma hade en och pappa hade också en historia att berätta. Nu när de inte kan berätta den längre så försöker jag att föra vidare till mina barn det mest elementära i deras historia. Dvs, det jag kommer ihåg. Själv har jag inte haft någon historia – tills nu! En början på en historia har jag förvisso haft men det är och var bara början – nu har jag kommit en bit på väg. Den senaste veckan har jag sovit otroligt oroligt, tankarna snurrar och jag har ett stort frågetecken (i times roman ?) och många, så många andra, lite mindre frågetecken i min knopp. Samtidigt är jag så full av energi inför det detektivarbete som ligger framför mig. Jag bara måste hitta min historia. Jag letar intensivt och har kommit en bit på väg, två ledtrådar har fört mig till riksarkivet och jag har insett att jag måste åka dit. Det verkar som om fortsättningen på min historia fortsätter där. Samtidigt känner jag att mamma vänder sig i sin grav – Du är min unge, bara min! Förlåt mamma men jag måste … men det var egentligen du som började!

I lördags var jag i storstan, träffade en person jag vetat om i över 40 år. Det började med att jag skrev ett brev och slutade med att vi träffades i Stockholm. Vi pratade länge och jämförde våra historier, vilket gav mig några svar men ännu mer frågetecken. Vi kom fram till att detektivarbetet bara börjat … Nog om det, fortsättning kommer vad det lider.

Jag har kommit fram till att jag längtar till våren, det här jäkla snöblasket är inte kul. Är det inte svinkallt så är det plusgrader och blött och isigt. Jag vill ha snö – det är helt OK men inte mer än fem minusgrader och jag vill ha det hela vintern igenom. Detta skitväder som är nu är inte kul! Just nu, i skrivande stund, regnar det. I december!

Lilla b, till vänster är så skitig. Stora B till höger visade sig vara ännu skitigare när han grävt klart. De jobbar på att fixa en tunnel under trädrötterna, gräver från varsitt håll. Det här trädet och hålet finns i en hundrastgård nära oss, så det är inte bara mina djur som har grävt där. Det fick bli duschen när vi kom hem. Jag stängde in oss i badrummet och frågade vem som ville vara först. B som är en klok vovve gick självmant in i duschkabinen och stod still hela duschningen. Lilla b satt vid toadörren och darrade som ett asplöv, sen blev det hans tur … rymningsbenägen vovve det där … ren blev han i alla fall till slut.

Så har vi tagit farväl av mamma/mormorn på vårat sätt. Det var fint, vi samlades i minneslunden och jag läste några rader jag skrivit ner, grät en skvätt. Sen åkte vi hem till Iceman och mig och drack kaffe med dopp. Hembakta kakor, sju sorter precis som det ska vara. Tog fram mammas fina kaffekoppar som jag haft i mitt vitrinskåp sen 2015 när mamma flyttade till en mindre lägenhet. Mamma fick också en kopp framdukat till sig. Ja, det kändes bra faktiskt. Ingen människa utanför familjen som berättade om Maj-Britt och inget hymlande om att så kan man inte säga. Jag sa det jag kände och ville. Nu är det slut på hemligheter tänker jag.

Stora Stockholms hundmässa/utställning har jag också hunnit med. Det var lite stressigt där ett tag men det ordnade upp sig. Jag fick äran att hjälpa Lotta, tillika uppfödare till stora B, med rasmontern till finsk lapphund.
Vi åkte till Älvsjömässan fredag eftermiddag och pyntade vår monter.

På lördagen åkte vi dit igen, jag handlade en massa bra saker som nya koppel mm mm. Men vi konstaterade också att det var flera återförsäljare som vi saknade. På söndagen var det dags igen och nu fick lilla b följa med och sitta på bordet och vara vacker. Åka pendeltåg för första gången gjorde han också. Det fixade han galant, tittade sig lite omkring men sen när han tittade på mig var det som han konstaterade, är du lugn matte är jag lugn.

Han var så duktig hela tiden, han blev bara lite galen när hans avlösare kom, en annan stilig herre som inte alls var intresserad av lilla b. Så tog vi pendeln igen tillbaka till Södertälje vilket han också fixade med bravur. Underbara hund, jag vet också att B hade fixat att åka pendeltåg men han är inte lika kelsjuk som lilla b är.
B är nöjd med en kli på rumpan sen tycker han att det är bra, att sitta på ett bord och välkomna en massa för honom okända människor som vill klappa och gosa är inget för den herren. Godis från okända människor äter han inte och obekant godis från kända människor måste undersökas först innan det äts upp. En cool kille med bestämda åsikter.

Bless bless