Nyår tillbringade vi i hjulhuset. Kusin och två familjer till var där och vi roade oss kungligt med god mat och roliga spel. Hundarna levde rövare förstås, ensamma på vår plätt vid husvagnen skällde de på allt och ingenting. Så kunde vi ju inte ha det, så vi hämtade dem till storstugan och lät dem vara i det inglasade uterummet intill. Inne i stugan får inte hundar vistas. Det gick inte så bra det heller, till slut fick de ligga i bilen och där höll de tyst. Det var ju inte speciellt kallt ute så det gick ingen nöd på dem. Jag ser fram mot den dag vi kan lämna dem ensamma inne i hjulhuset utan att få allt söndertuggat. Stora B skulle fixa det galant men lilla b, nope! Han röjer, han röjer även här hemma när de blir själva några timmar då och då. Han plockar handskar från korgen i hallen, hämtar tofflor eller en sko, han tuggar inte på grejerna han flyttar bara på dem. Han hämtar också saker från köksbordet, pennor, suddgummin. Det tuggar han i sig, Iceman letade som en tok efter suddgummit här en gång. Dagen efter visste vi vart det tagit vägen, rakt ner i magen på lilla b. Tabasco på pennor och sudd hjälpte föga, bättre då att stoppa undan penna och sudd.
Häromdagen hade jag två äggvitor över så jag gjorde maränger, tyvärr hade jag inte tillräckligt med socker så de blev lite platta men de smakar som maränger ska. De har legat i en skål som stått på köksbordet för jag visste inte vad jag skulle göra med dem. Idag åkte Iceman till jobbet ett par timmar och jag åkte ner till Ica för att handla. När jag kom hem ligger en handske på köksgolvet och ett gäng maränger på mattan i vardagsrummet. Han, den lilla spjuvern måste plockat marängerna som stack upp ur skålen en och en, för skålen stod kvar på köksbordet med resten av marängerna.
Stora B kan klockan, i alla fall en gång per dygn. Kvällspromenaden är viktig, han börjar redan vid 19.15 att stirra ut Iceman. När klockan närmar sig 19.30 blir det jobbigt, B sätter sig tätt intill och verkligen stirrar på Iceman, det är dags nu! Sen följer han honom vart han än går, in på toaletten, kollar vad han gör där. Är inte Iceman hemma är det jag som blir ansatt. En kissrunda på 45 – 50 minuter är dagens viktigaste händelse.
I fredags hade vi bjudit hem vänner på mat och vi var lite oroliga hur det skulle bli när B kände av klockan, måste vi köra ut våra vänner då eller? När tiden för kvällspromenaden infann sig och B började bli rastlös släppte jag ut B o b på baksidan så de fick springa av sig lite. Det räckte tack och lov, grabbarna höll sig lugna ända till gästerna tackade för sig och gick hem.
Har jag berättat att Iceman skadat sig? Tror inte det, i alla fall han halkade i en slänt en dag före jul, när han var ute med B och landar på höger armbåge och stöten gick vidare upp till axeln. Efter läkarbesök och röntgen både kors och tvärs konstaterades att supraspinatussenan var av. Det blir operation om ett par veckor sen får Iceman gå med högerarmen fixerad i en mitella 5 – 6 veckor och sen rehab på det i flera månader.
Han har införskaffat sig icebugs nu, om än lite sent.
Det blir en härlig vår! ‘Sylvia, kan du hjälpa mig?’ Han har redan börjat träna på att vara vänsterhänt, löser korsord med vänstern, han har köpt nya kängor (utöver icebugs) med dragkedja, för att knyta skosnören går inte så bra med bara en hand. Det här fixar vi, jag blir Icemans högerhand ett par månader!
Till sist
Vad beträffar min historia, eller kanske bättre beskrivet, mina rötter. Kvarnen maler så förbannat sakta och jag vill ju veta nu, gärna igår. I dag fick jag ett mail från Riksarkivet att min ena förfrågan har skickats vidare och jag kan vänta svar om 1 – 2 veckor. Den andra förfrågan jag hade blev jag hänvisad till Migrationsverket.
En dag när jag känner mig redo berättar jag nog hela historien … men inte än.
Bless Bless
sybils sida 