Men jag visste ju

Ändå gjorde jag det! Berättade för kära Iceman att Jolie Holland och Samantha Parton skulle uppträda i Sthlm. Iceman blev jätteglad och beställde biljetter till oss och till K & B. Vi träffades på Mondo innan konserten för att äta en bit mat … Nu sitter vi här, K och kvinna och vi lider, detta är då rakt inget för oss. Tråkigt rent av, K och jag började att prata i bakgrunden men blev strax tillsagda av kära Iceman att vara tysta. 25 minuter sen på scen var de också … som sagt kvinna hade ju sina föraningar och shit happens … fick träffa kära K & B och det förgyllde min kväll tack och lov.

Skitdålig bild passar här. Iceman & B tycker annorlunda, de gillade musiken jättemycket det vet jag.

Bless bless

Stoltheten själv

Vårruset med Putte och ena svärisdottern. De två sprang snart ifrån mig, otränad som kvinna är. Kul var det hur som och nu har jag fått blodad tand och tänker att jag ska slå min tid. Så nu måste jag börja springa lite på kvällarna. Först ska jag bara vila lite …

Uppdatering

En vecka i Trysil med vänner

Trysil-4890

En kväll var det så förbaskat vackert, jag tog med mig kameran ut på verandan och tog några bilder …

Trysil-4935

Förresten det var vackert varje kväll … och snö i överflöd

Trysil-4903
Om jag minns rätt var denna dimmiga dag inte ett dugg rolig i skidbacken, det blev bara ett åk för Ann-C och kvinna. En kaffe med wienerbröd var mycket bättre i väntan på att gubbsen också förstod att de åkt färdigt för dagen.

Facit-4907

Facit var också med, stackarn har gnidit näsan så den blivit svart. Måste vara ett hårt liv att ligga och skramla i min väska utan egen påse.

Hemma från Trysil med bra skidåkning i kappsäcken (-1 dag då) ville jag åka mer skidor så vi tog en helg i Romme tillsammans med M, L och lilla A

Romme-4954
Vi hittade en stuga nära Romme Alpin, jättefin liten stuga! I backen var vi på fem minuter och tur med vädret hade vi också.

Romme-5021

Men aj så många människor, stå i kö till sittliften tar nog minst 20 minuter innan en kan åka upp tänkte jag. Jag tänkte fel, kan jag berätta. Det var väldidgt smidigt med liftkillar som pekade med hela handen och såg till att alla sittplatserna i varje stol i liften fylldes. Snabbt och smidigt. Ännu snabbare kom vi upp om vi valde singelkön.

Romme-4979

Men mest höll vi till i barnbacken med den här pysen.

Till sist!

Påskmiddag med våra juveniler

Bassen och Atli-5046

Här sitter A och B och väntar på att någon vuxen vill följa med dem upp i skogen …
Det är väldigt brant och stenigt i skogsbacken bakom huset och kan vara lite trixigt att ta sig upp till toppen.

Atli och Bastian-5049

Efter en minuts köpslående om jag ville följa med dem upp till toppen gav killarna upp, inga mer kort på oss om du inte vill följa med upp i skogen. Hårda bud må jag säga.

Kvinna hälsar bless bless

 

Vilken dag

I dag följde jag med mamman i mitt liv till sjukhuset, hon skulle kolla sin njursten och ta bort sin nefrostomi. Det är ju smidigt med färdtjänst, släpper av en direkt utanför ingången och kvinna slipper och åka runt och leta parkering.  Till jobbet hade jag meddelat att jag kommer efter lunch, åker till mamman och väntar på taxin som skulle komma 9.30 – den kom 9.40. När vi är på motorvägen vill mamman se bilder på senaste barnbarnsbarnet så jag tar upp bilderna i telefonen och vi tittar på lilla E medans taxin kör oss till Huddinge …. Näää,  nu vi har åkt för långt inser jag när jag lägger ner telefonen igen. Frågar mamma om hon beställt till Karolinska Huddinge, ja visst svarar hon. Jag sa att vi skulle till Karolinska säger hon sen… Frågar taxikillen och han svarar Karolinska i Solna … Suck. Våra medresenärer skulle till Irakiska ambassaden så nu har jag sett den också. Ringer till njurmottagningen i Huddinge och berättar vad som hänt och hon på mottagningen svarar att det går bra att komma även om vi är sena. När vi äntligen var på plats så var ju läkarna på lunch men när de var tillbaka gick det undan. Njursten borta och nefrostomin likaså. Färdig kl 14, så ner i stora hallen och ringa efter en bil, vi skulle vänta i 40 minuter fick vi veta, ja så när taxin äntligen kom säger han, taxikillen, att han kan inte ta med oss för han har redan en rullstol i bilen. Så ni får ringa på en ny bil avslutar han. Ringer operatören igen och får prata med någon som vidhåller att beställning är gjord och bil är på väg. Människan i andra änden luren förstår inte när jag säger att den bilen kan inte ta med oss för det får inte plats en rullstol till. Samtalet avslutades abrupt av kvinna när operatören för tredje gången säger att bilen är på väg. Jag ringde till min kära älskade Iceman istället, som kom farande i sin lilla focus. Jag är helt slut, härdsmälta de lux i huvudet. När mamman äntligen kommit hem ringde jag till jobbet för att höra om jag behövdes där men de hade kontroll på läget så jag kunde gott åka hem. Tack för det säger jag bara.

Det är jobbigt att vara på helspänn hela tiden, försöka hänga med i tankegångarna, ha koll på alla pinaler, ibland stänga igen öronen för hon säger fel saker. Nästa gång ska jag dubbelkolla allt, precis allt …

Varför kan det inte heta bara Huddinge sjukhhus? Varför måste Färdtjänst vara så satans inkompetent? Jag är inte ensam om mitt illatyckande om Färdtjänst, råkade höra en annan kvinna i lobbyn som var lätt irriterad på dem också, efter en timmes väntan på taxin som aldrig kom …

Till sist då
Det var enklare när jag var liten …

Jag-2

The Streets of Reykjavik

Kvinna har inte bloggat på länge, länge! Har inte haft någon ork, ingen lust att dela med mig. Inte har jag läst andras bloggar heller för jag har inte haft varken ork eller lust. Det vänder till våren hoppas jag för det här är inte kul. Kvinna gömmer sig i stickning av sockor så länge, det är i alla fall kul … Det är alltid något …

Jag hade en plan att skriva en sammanfattning av 2017 men den planen flög ut i skogen, jag stickar sockor i stället …  Det kanske kommer en sammanfattning så småning om.

Den 26 dec flög vi till Island för att umgås med Icemans familj, föräldrar och syskon. Ett par vänner hann vi också med att träffa. Kvinna gillar Island, det är så annorlunda mot här hemma och skítkalt (skitkallt) var det också, termometern visade oftast mellan 3 och 6 minusgrader utom en dag då var det -12.5 grader, jag frös i stort sett hela tiden jag var utomhus. Minusgrader på Island är såå mycket kallare än vad samma grader är här hemma. Kameran var med förstås och här kommer ett urval.
Det finns mycket en kan göra i Reykjavik …

Reykjavik-4794
Beundra gamla fina hus …

Reykjavik-4793
Beundra snickarglädje …

Reykjavik-4780
Bara gå omkring …

Reykjavik-4796
Köpa hus …

Reykjavik-4860
Promenera mera …

Reykjavik-4782
Vackra gamla hus …

Reykjavik-4800Reykjavik-4802
Testa isen med badskor …

Reykjavik-4805
Så här kan man också åka kana …

Reykjavik-4806

Reykjavik-4804
Oops, han såg mig 🙂

Reykjavik-4840
Mata fåglar … även om det är förbjudet just här.

Reykjavik-4847
Fika i Harpan eller varför inte gå på konsert där …

Reykjavik-4851
Bygga inhukshus, stapla stenar på varandra, en ålderdomlig form av vägvisare. Fast jag tvivlar på att det är det som görs här. Vägvisare vart i så fall? Esjan i bakgrunden och för en gång skull så blåste det inte men kallt, skítkalt var det!

Reykjavik-4854
Ta en selfie med kärestan kanske …

Reykjavik-4866
Lägga ut en skitdålig bild på månen som lyser över Reykjavik kan en också göra. Kvinna gillar bilden och därför fick den komma med här.  Ja den ska vara sned …
Efter en natt med minimal sömn och flygresa hem till Svedala tidigt i morse tänker jag nu knyta mig i min egen sköna säng. Bless bless

 

 

 

Ingen höjdare att bli gammal inte!

Att bli gammal är inte kul, mamman i mitt liv åkte in på sjukhuset förra lördagnatten och kom hem i fredags. Jag ville ha in henne på ett korttidsboeende men icke sa nicke. Hon var för pigg och det skulle räcka med hemtjänsten och hemsjukvården sa biståndshandläggaren. Nu ligger hon där i sin säng dag som natt. Beklagar sig att det är inte kul det här, att bli gammal. Kan inte sitta upp utan stöd, när hon ska ta sig ur sängen faller hon omkull … i sängen tack och lov. Hon orkar knappt hålla sig upprätt, har fruktansvärt dålig balans, att ta sig mellan toaletten och sängen är ett äventyr. Jag var där nu ikväll efter jobbet och då ville hon gå på toaletten, så jag gick bredvid henne till badrummet och när hon gick tillbaka till sängen. Det var knappt att hon fixade det. När hon satte sig på sängkanten så säger hon med ett skratt, jag klarade det. Humor har hon i alla fall. Klar i knoppen är hon för det mesta, blandar ihop dagar, och skriver fel årsdagar i kalendern osv, gör hon också men för det mesta är hon med i matchen. I dag fick vi avslag på det äldreboende som vi ansökte om veckan innan mamman åkte in på sjukhuset. Hon ansökte även om 4 timmar social samvaro per månad, det fick hon också avslag på! Hon är ensam, pratsjuk, törs inte gå ut för hon är rädd att trilla omkull. Hon åker färdtjänst en gång i veckan till Mariekällgården, där det finns en s.k. öppen grupp för pensionärer. Hon vet att hon klarar av det och det är inte så långt till dörren från taxin, varken på Mariekällgården eller hemmavid. För inte så länge sedan vågade hon också ta sig ner till centrum, hon bor ju så nära men efter hon förlorat balansen ett par gånger utomhus och trillat omkull törs hon inte det längre (jo, hon går alltid med rollator men trillar omkull ändå). Trillar hon kommer hon inte upp utan hjälp och måste förlita sig på att snälla medmänniskor hjälper henne upp.

Kvinna blir förbannad, där sitter de, biståndshandläggare, socionomer och bestämmer att min mamma behöver inte fyra timmar social samvaro i månaden, för kan hon ta sig till Mariekällgården, så kan hon åka runt till de andra öppna pensionärsgrupperna som finns inom kommunen. Hon åker inte till sin kusin längre för hos henne är det lång transportsträcka från taxin till kusinens ytterdörr, och problem med att komma in i hissen. Det berättade hon för biståndshandläggaren i förra veckan. Det är tydligen bättre att ha plus i kommunkassan än att bry sig om sina äldre kommuninvånare!

Jag känner mig maktlös, uppgiven, jag står och ser på hur min mamma tappar livsgnistan. Ska det verkligen vara så här? Är det lika i alla kommuner?

Det må vara ett måndagsinlägg men någon Glad Måndag är det definitvt inte!
Bless bless