Okategoriserade

Vi har spårat i dag

I dag gick det inte lika bra som i tisdags men nog fasen gick det bra i alla fall, något annat kan jag inte påstå.

En snabb inspektion av syrrans bur.

En kort kissrunda blev det efter spåret och jäklar vad snabb voff var att hoppa upp i syrrans och morsan skuff när vi gick förbi deras bil. Han kände väl igen sig kan jag tro, han har ju själv åkt med i den bilen några gånger när han var liten och busig. Dagishund hos uppfödaren Lotta, som han var fram till 6 månaders ålder. Sedan började han på dagis på Amiga hundcenter och där gick det heller ingen nöd på honom. Nu för tiden är han hemmahund på heltid och än så länge tror jag inte att han tycker att det är särskilt tråkigt. Det är full rulle om dagarna, alltid har vi hittat på något att göra.

På eftermiddagen kom dotter med söner förbi, en riktigt härlig eftermiddag. Kvinna tog fram poolen och fyllde den med ljummet vatten så pojkarna kunde bada.

Lilla E hade beställt pannkakor, så självklart blev det pannkakor. Han åt en halv sen var det bra. Resten delade mamman och mormorn på, sååå gott och så länge sedan jag åt pannkakor.

Jag fick även hjälp att vattna blommorna av lilla E

Lilla E, ledsnade ganska snart på att vattna blommorna och började fylla vatten i sin vattenkanna istället.

Den här mormorn fick också en lång kvalitetstid med andra lilla E som är dryga 6 månader, så söt och glad liten krabat med nära till skratt även när han är jättetrött.

I morgon har vi inga planer mer än jag ska lägga sökrutor till voff, det vore väl sjutton om han inte klarar spårprovet på lördag. Han är inte ett dugg intresserad av föremålen som ligger i spåret och jag fick rådet att göra sökrutor med föremål att leta reda på. Så vi tränar föremålsök och hoppas på det bästa på lördag.

Bless bless

Okategoriserade

Det kan inte bli bättre

Vi går en viltspårkurs för tillfället, så roligt och så duktig hund vi har. Jag har även en duktig man, han är mer intresserad av hundlivet än jag räknade med när vi skaffade hund. Så jag bestämde helt på egen hand att viltspårs kursen, ja den får Iceman ta hand om. Det är så roligt att se Iceman och voff bli mer och mer samspelta.

Vi fick en läxa när vi var på kurs i söndags, lägg två spår under veckan, gå 100 m, vinkla 90°, gå 100 m, vinkla 90°, gå 100 m och slut. Idag åkte jag och Lotta ut till Enhörna för att göra denna läxa då. Det är ju lite trix att lägga blodspår, mycket att hålla reda på. Det är skånken, blodet och snitslar. Sen ska du helst inte droppa blodet på dig själv, avhjälpes med att hålla skånk och blod i höger hand och droppa en droppe varje gång du sätter fram vänster ben. Sen för att hålla reda på hur långt man går är det bra att räkna stegen och sätta snitslar med jämna mellanrum. Ja, det sket sig ju direkt kan jag avslöja. Två snitslar i starten, så långt var det ju bra och inte spillde jag blod på mig heller, bra det också. Att sätta upp snitslar med jämna mellanrum för att hålla koll att voff går rätt var lite trixigare, det glömde jag bort. Kom i alla fall ihåg att markera vinklarna med annan snitselfärg, sen tappade jag räkningen av stegen efter första vinkeln, jag hade fullt sjå att droppa blod, dra klöv och undvika spindelnät i ansiktet. Avskyr spindlar och nät och får alltid panik när jag får spindelnät i ansiktet, det kan ju sitta en spindel i nätet … Hu! Sen vid vinkel nr 2 hamnade jag i kalhygget det var inte bra, kalhyggen eller öppen mark ska man ju helst undvika så här i början av spårkarriären. Ja, inte kunde jag backa, det hade blivit för svårt, så det var ju bara att fortsätta ut på kalhygget göra en vinkel och lägga avslutet (skånken) vid lämplig stubbe.

Tillbaks till bilarna och fram med kaffe och smörgås mmm, så gott. Fika och prat om livet, pensionärsliv, vad ska man hitta på nu då och lite så. Vi har inte blivit så gamla än att vi bara pratar sjukdomar och elände men det kommer väl det också så småningom om. Solen skiner och vi har det ju så bra, inte behöver vi snacka sjukdomar inte.

Dags att ta ut hundarna och sela på sele och lina. Ja, vad trodde jag, att han skulle misslyckas eller? Nej nej nej, han gick ju helt fantastiskt och kalhygget var ju inga problem det heller. Det är ju bara så ini bengen roligt att ha en hund som vet vad han ska göra och det syntes på honom att han visste. Nu ska vi jobba matte kom nu.

En duktig hund med känslig näsa

Spåret avklarat och vi fortsatte mot hundklubben för lite spring och lek så där syskon emellan.

Mamman till bushundarna ledsnade snart och gick på egen nosrunda och gammeldamen på 13 år höll sig lite i bakgrunden.

Nu är vi hemma sen några timmar och voff ligger utslagen bakom soffan. Där lär han ligga några timmar till. En bra förmiddag med en go kompis och goa hundar. Det kan inte bli bättre!

Bless bless

Okategoriserade

Dagens rapport från mitt nya liv

Ingen planerad aktivitet idag, så jag bestämde mig för en promenad medan det ännu är lagom varmt ute. Vi gick och gick, tränade lite lydnad på vägen som funkade jättebra. Min lilla voff, gick ’fot’ i 500 m, inget sniffande, inget kissande, bara gå vid min sida och det var jättejobbigt talade han om för mig. Jodå, han kan tala, om än bara med sitt kroppsspråk. Korven som jag tagit med som belöning spottade han ut och struntade i, så resten av korvslantarna åt jag upp själv. Den torkade levergodisen tyckte han om däremot.

Vi gick förbi Eko odlarna i Östertälje, jag har gått förbi där många gånger (även när jag inte hade hund) och för en gång skull hade de öppet (kan ju varit för att jag gick förbi en vardag mitt på dagen). I alla fall kvinna och voff gick dit, bara för att titta men gick därifrån med 2 squash och lite mangold. Squashen fick vi gratis, de ger bort dem när de blivit för stora. Mangolden betalade jag 16 kronor för.

Nu var vi rejält trötta båda två och törstiga. Vattenflaskan var med men ingen skål till voff, kupad handflata fick duga och oj vad han drack. Mot hemmet, varmt, soligt, trötta. Tungan på voff hängde långt ut, öronen stod rätt ut från huvudet och han ville hem.

Väl hemma kollade jag min app SportsTracker hur långt vi hade gått och appen talade om att vi gått 5,61 km på 1 timme och 20 minuter. I gassande solsken sista halvtimmen.

Hemma sittandes på altanen i skuggan fick jag syn på min absoluta favoritfjäril, den är så vacker. Sorgmantelfjäril

Några timmar senare gick jag in i tvättstugan och hittar min predator!

Attans vilken tur att han tagit sig ner i hinken, det var bara att bära ut hinken och ställa den i skogsbrynet vid tomten. Iceman får tömma innehållet på lämpligt ställe. Sen hoppas jag att han håller sig i skogen.

Den ena squashen har jag använt till en ratatouille, tillsammans med andra grönsaker jag hade hemma.

Den ena byttan åker in i frysen, den andra i kylen för att bli en del av middagen på söndag. Det är svårt att laga mat till bara två personer, funderar på att öppna lunchrestaurang här hemma … eller köpa en frys till kanske.

Bless bless

Okategoriserade

En tur i trädgården med kameran

Tittar ut genom fönstret på min lilla pygmeträdgård och ser att dagliljan äntligen slagit ut en blomma. Solen skiner, ingen vind vad kvinna kan se, jag hämtar kameran och går ut. Så går jag in igen för att hämta en tröja, lite kyligt var det allt.

Men det vet 17 om den får vara kvar, känns lite tråkig på färgen när övriga blommor i samma rabatt går från ljusaste rosa till mörkaste rött.

Jag fortsätter blomfotograferingen, behöver dokumentera några fler blommor …

Ja, det gick snabbt, undrar vad jag ska hitta på nu … jag är rastlös och det är svårt att sitta still men jag måste vila foten, tänkte nämligen jobba nästa vecka. Min sista vecka, plus en dag till, sen är det semester … forever.

Sen är jag väl inte riktigt överens med WP vad gäller detta nya, att lägga allting i block. Jag upplever det svårare att gå tillbaka och ändra, saker vill gärna försvinna då och jag får börja om från början.

Bless bless

Hemma · Okategoriserade

Höstkänsla

Hösten känns nära nu, det blåser kalla vindar …
Försöker att hålla i sommaren genom alla blombilder jag lyckas ta vareviga sommar.

Pion, Sara Bernhard

Kvinna har tråkigt, vilar foten och är rastlös och måste hitta på något att göra. Jag bloggar lite och får tiden att gå …

Försökte få regnet på bild här.
Färggrann liten krabat på altanen, en myskbock tror jag att det är.

Fina Telgehus vid Ragnhildsborg
smultronschersmin i svartvit, ja nästan då!

Bless bless

Okategoriserade

Han kallade mig Werner …

När han inte var arg på mig vill säga, då kallade han mig både det ena och andra. Ord som jag inte tänker återberätta här. Nu jobbar jag inte där längre, verksamheten har bytt inriktning och någon matlagning är inte längre aktuell. Kvinna fick ett nytt jobb, nya rutiner och en kollega på köpet. Han är fruktansvärt snäll min kollega, väldigt mån om mig. Lagar mat till mig, låter mig inte lyfta tunga potatissäckar. Han säger släpp det, envis som jag är lyder jag inte. Kvinna kan själv! Men, jag kan inte låta bli att sakna mitt gamla jobb och gubbsen som bodde där. Utmaningen i att göra meny varje vecka, andra utmaningar och sällskapet. Nu behöver jag inte tänka längre, behöver inte bry mig. Vi får menyn i datorn, för det ska ju vara samma meny på alla kommunens äldreboenden. Det är som slut med att göra sig till, att baka ett gott bröd eller en kaka bara för att jag vill, eller för att det ska vara fikabröd till något möte. Kvinna har beslutat att gå i pension, jag har roliga utmaningar hemmavid som jag vill ta tag i och det ser jag fram mot.

Uppskattat godis från en klient.

I vintras blev vi med hund, så nu känner jag mig hel igen. Tänk vad en liten voff kan göra för att förgylla tillvaron! Han bits, han viftar på svansen, han matvägrar, busar, blir helt rabiat när han ser ett rådjur, hare eller katt. Blir galen när han ser andra hundar och ingenting hjälper, han lyssnar inte, godis ignorerar han, det är bara objektet han har fått syn på som gäller. Vi jobbar på det, han är fortfarande en bebis, knappt 8 månader gammal.

Men här är det godis som lockar.

I augusti så är det slutjobbat och kvinna har börjat nedräkningen.

En liten goding som vi träffade i söndags. Lilla E. Vi fick en fråga av dottern om vi ville komma dit och fika. Det var så länge sedan vi träffades. Lilla E ville visa oss sjön, så vi följde med och på vägen, till sjön, som han hittade till alldeles själv, talade han om för oss vilka fina blå blommor det fanns på ängen och visade blåbärsriset i skogen. En liten naturvetare minsann.

Bless bless

Okategoriserade

Nosen i backen

Det har varit lite si och så med det sista tiden. Nosen i backen, javisst men det är så många olika dofter runtomkring också och humlor 🐝. Så att spåra och hitta föremål i spåret har inte första prioritet. För att råda bot på det tog jag med mig rådjursklöven och drog efter mig i dag när jag lade ett spår

Motivation på topp, han fick ett tapp men hittade strax tillbaka. Tyvärr låg det ett stort pälskadaver bakom granen där jag lagt klöven, vilket jag inte alls såg när jag lade spåret. Givetvis hittade Bjössi pälshögen men insåg också att det var inte det han letade efter. Han hittade sin klöv efter lite nosande runt granen. Duktig vovve!

Att rulla sig på kadaver är ett nytt intresse han har skaffat sig.

Under tiden spåret fick ligga till sig gick vi till sjön i närheten.

Han har just upptäckt att han inte kan simma.

Det var läskigt att komma ut på djupt vatten, plötsligt började han backa och vända om mot land. Sen var det färdigt med badandet.

Det här var läskigt, plötsligt försvann marken under tassarna…

Vi får sätta honom i simskola när det blir lite varmare i vattnet!

Jag köpte svenska jordgubbar igår och idag slängde jag ihop ett bakverk med marängbotten, vispgrädde och jordgubbar.

Smarrigt som attan.

Jag måste komma ihåg att köpa blod i affären, så att jag kan lägga ett ordentligt viltspår.

Lilla A fyller hela 7 år i dag hipp hipp hurra hurra säger vi.

Överlycklig över sockervadd och klibbigt värre.

Bless bless

Bak · Foto · Hemma · Mat · Natur · Okategoriserade · Södertälje

Eländiga kvinna

Jag säger så om mig själv, för jag känner mig ganska eländig. Vill inte känna mig eländig, må så här men likförbannat gör jag det. När till och med mina gubbar ser det på jobbet är det kanske dags att inse faktum. -Werner, du ser trött ut! Jo, han kallar mig Werner och jag känner mig hedrad, han muttrar alltid när jag serverar fisk eller kyckling, (pulla på tallrik) men hälften av alla gånger han muttrar kommer han till luckan med tom tallrik och talar om hur god maten är och vill ha lite till. Ibland protesterar jag och säger till honom, du gillar ju inte fisk/kyckling, vill du verkligen ha mer? En gång sa han till mig (med glimten i ögat), håll käften kärring, det var ju gott ju! Då skrattade jag gott och kände mig som jag tagit hem storvinsten. Vi har haft våra duster den gubben och jag men på senare tid har vi hittat någon slags medelväg och vi kanske börjar gilla varandra till slut, vem vet … När sen näste man kommer och frågar hur jag mår är det kanske dags att inse att något är fel …

Jag tror att jag fått tillbaks min eländiga lungsjuka, Cryptogenic Organized Pneunomia
Jag småhostar, är fruktansvärt trött, det är tungt att andas, har en kroppstemperatur som fluktuerar mellan 37,2 – 38,4, orkar inget som ni förstår. I går åkte jag i alla fall till jobbet med föresatsen att fixa maten inför helgen och sen åka hem. Jag orkade med en del, sen gav jag upp, instruerade kära kollegor om middagarna sen åkte jag hem och lade mig på soffan och sov. Hur skönt var inte det då … Sen gick jag till sängs tidigt och sov hela natten. I morse vaknade jag pigg och alert och tänkte att det bokade bordet på restaurangen i kväll, det är ingen match, det orkar jag men … 16.15 bokade jag av den reservationen, vi får fira vår bröllopsdag hemma med en pizza i stället. Surdegspizzadeg som jag fixade till i torsdags och som jag tänkt frysa in i går för framtida pizzamiddagar. Tur jag inte frös in degklumparna för jag hade inte orkat laga någon annan mat, var inte sugen på något annat än min egen surdegspizza heller för den delen. Iceman föreslog att vi skulle grilla men kvinna sa nej tack. Själv var jag bara förvånad över att jag var sugen på mat över huvudtaget men pizza är ju sååå gott … hemlagade varianten då!

Det har varit ganska fint väder i dag och efter förmiddagens handlingsrunda tog jag en tupplur på soffan för att sen gå ut och sätta mig på altanen och titta på när Iceman klarade av sitt dagsverke. Medan jag satt där fick jag syn på en fjäril hos grannen, hämtade kikaren insåg att det är en stor rackare … hämtade kameran. Självklart hade jag fel objektiv på. Tog i alla fall en bild men inte syns fjärilen …

grannens staket-9089
Hämtade ett annat objektiv och satte på det på kameran, lite bättre men inte bra …

fjäril-9093
Jag vet inte vad det är för sort, har inte googlat på den än.

Efter ett tag kom det förbi en pärlemorfjäril (finns flera modeller) och satte sig i en blomkruka på altanen och kameran hade jag bredvid mig …

fjäril-9102

Till sist!
Kvinna hittade också mannen på taket …

Iceman-9096

Bless bless