Okategoriserade

Nu är jag glad

Det är skitmåndag men jag är glad i alla fall. Vi, jag och voff åkte ut till Lina Naturreservat och redan innan jag parkerat bilen fick jag syn på honom, mitt efterlängtade årskryss. Så glad jag blev. Pippis hade ju naturligtvis flugit långt bort när jag hade fått upp kameran i handen … Jaja, jag såg den ju! Vi drog oss mot Lersjön och jycken drog som aldrig förr, här måste sniffas både till höger och vänster.

Första pippisen att fastna på bild var en sädesärla sen kom svarthakedoppingen som god tvåa

Sen hittade jag en sångsvan i sitt bo mitt ute i sjön, undrar hur länge en svan ligger på ägg.

När jag var här förra gången för ca 14 dagar sedan fanns det inga ägg, så om ett par veckor då borde det finnas ungar …

Sen då, ja så kom han tillbaka Fiskgjusen. Hurra, årskryss X!

Kvinna har för ynkligt objektiv för fåglar på det här avståndet, det är förbaskat synd för det är sjukt kul när en sån här pippis fastnar på bild.

Ja, så såg vi inga fler fåglar den här gången.
Bless bless

Okategoriserade

Lugnet före stormen

I helgen förstod jag att vi har nog den blåsigaste platsen på hela campingen, det blåser fan alltid på oss. Promenerar man upp till servicehuset, vilket sker i alla fall en gång om dagen, är där rena rama sommarkänslan. Folk sitter i kortbyxor och t-shirt och bara myser i vårsolen, själv kommer jag upp från blåshålet i stor stickad tröja och vindtät jacka. Kvinna smälter bort och vet inte var jag ska ta vägen, av med jacka och tröja och passar på och njuta på väg mot köket/diskrummet. Sen får man bylta på sig igen, nu vill jag ha riktig sommarvärme. Skuggigt och blåsigt där Kabelina är parkerad, kvinna och lilla voff kommer att trivas som fisken i vattnet … i sommar, än så länge fryser jag bara men det blir bara bättre och bättre, värmen kommer … snart!

I går åkte jag ut till campingen för att plocka med mig hem det jag glömde i söndags, glömmer alltid något därute, litet eller stort. Den här gången var det något litet men ack så viktigt. Voff börjar känna igen sig när vi kommer till campingen och börjar pipa vid infarten där han sitter bak i skuffen och tittar ut. Kan inte komma ut fort nog och att sitta fast i lina bekommer honom inte ett dugg. Vi tog en promenad i omgivningarna …

Jag såg sädesärlan, jippie och ett gäng ejdrar, storskrak och skarv. Måsarna och korparna är vardagsmat för ögonen och skicket inget glädjefnattskutt till den övriga delen av kropp och knopp. Jo, korpen gör nog det vid närmare eftertanke … Årets första sädesärla skickar dock mängder med glädjefnattsignaler.

I dag var vi till lilla familjen för att spana in lilla voffs lillebror, the one and only, Bula. Voff som fick vänta i bilen när kvinna var in och gosade, inspekterade mina händer noggrant när jag kom tillbaks för att hämta honom. Dags för en promenad med syster yster. Men först en tur i hägnet …

Hej vad det flängdes omkring i hägnet som finns så lämpligt intill Lottas hus.

Till sist

I kväll började vi en kurs i allmänlydnad, inte för att voff behöver lära sig lydnad, nejdå, han är ju världens lydigaste hund … hemma och utan störning av andra hundar, katter, rådjur … är han jätteduktig, det är när det finns annat omkring som han får det jobbigt med lydnaden och blir lite galen. Han fick träna på passivitet i kväll och det var skitjobbigt att titta på alla andra hundar som fick springa kors och tvärs. Bara titta inte hälsa, sitta fint bredvid och bara glo, så frustrerande. Måste göra något, bita på kopplet, bita mattes hand, pipa lite, sitta fint bredvid … faan vad jobbigt, hit med en godis … Mera godis … Jo jag kan men jag vill inte, måste jag … nosar i gräset, luktar ju så jäkla gott där. Vaddå lyssna på dig? Hit med en godis då … Jag kan ju lyda vad gör vi här, jag får ju inte träffa och nosa på de andra hundarna, herregud så jobbigt. Mera godis …

Bless bless

Okategoriserade

Dagens kryss

Dagens titel betyder att kvinna skådat fåglar igen, vilken lycka. Vi (kvinna och voff) for till Farstanäs i morse, för att städa ur husvagnen, njuta av solen och ta en promenad. Jag hade storcanonen med mig, hoppades på att jag skulle fynda på fågelfronten. Det kan vara lite besvärligt att ha stora kameran med sig när jag är ensam, att hålla reda på galen voff och fota på samma gång är förenat med suddiga bilder. I dag gick det bra och jag lyckades få till skapliga bilder även om jag inte tycker att objektivet räcker till men å andra sidan så är det inte så tungt att släpa på.

Under tiden jag siktade kameran mot pippisen hittade voff något ”ätbart” en bit bakom mig, jag kände hur långkopplet sträcktes och vände mig om för att säga åt honom att stå still, ser att han sväljer något … Vad f-n, spotta ut men det var försent, han hade svalt. Annars är han väldigt duktig på att spotta ut när jag säger åt honom. En stund senare börjar han att ulka, han tänker spy och fy bubblan, han spyr tre gånger och jag vill bara blunda. Vad har du ätit voff? Ser inget i sörjan och efteråt så är han sig själv igen och springer på lika glad som alltid. Tack o lov för det, är hysteriskt rädd för att han ska få i sig något skit som han kan dö av.

Solen sken och havet glittrade, vitsipporna har slagit ut och i en backe var det fullt av vitsippor.

Men attans, det blåste som vanligt där ute. Det var 15 grader i solen men kallt i motvinden och väldigt skönt att promenera på läsidan. Längtar som en tok efter sommaren … Då gör det inte så mycket att det blåser, då vinden svalkar istället för kyler.

Till sist!

I går var jag till Audika och hämtade mina nya ”happar” (hörapparater). Vilken lycka, jag minns när jag fick mina första för ca fem år sedan, jag höll på att bli tokig på koltrasten som jag tyckte fullkomligt gallskrek. Ja, då förstår du varför jag vaknar kl 4 av koltrasten sa Iceman. Det var då det, nu har pippisarna skaffat sig megafon, helskotta vad de låter, allihop inte bara koltrasten. Jag hör kylskåpet brumma, jag hör ljud och missljud som jag nog aldrig hört förut. Nu hör jag när diskmaskinen piper när den diskat färdigt, Iceman brukar komma ner från övervåningen och stänga av den för han hör den, jag hör den inte fast jag sitter i vardagsrummet intill köket. Här har kvinna gått omkring i en väldigt tyst värld i flera års tid, nu hör jag både det ena och det andra, vissa ljud har jag inte upplevt på många, många år. Vilken lycka!

happar med gröna ögon, det ser lite ut som något alien från yttre rymden

Uppladdningsbara happar, kompatibla med mobilen, jag kan lyssna på musik eller ljudbok via mobilen, direkt in i happarna, när någon ringer får jag rösten i lurarna (happarna) när jag svarar. Vilken lycka!

Bless bless

Okategoriserade

Fågelskådning igen då

Kvinna tänkte ju bege sig ett par mil bort för att skåda fåglar idag men det kom annat emellan. Jag åkte till Lersjön i Lina naturreservat för att göra något av min snopna dag. Jag skulle egentligen till audionomen för att ”få” nya happar på morgonkvisten men det sket sig för hon var sjuk. Jag känner mig lurad på konfekten, här har jag längtat i 2,5 vecka och så är hon sjuk. Jag kom ju av mig totalt, det var först när jag gick ut med voff som jag kom på att jag kan ju faktiskt åka ut till Lina naturreservat. Nu var det lilla voffs tur att bli snopen, gå hem redan? Du sa ju att vi skulle leka …. Stuvade in besviken hund i bilen och gick in efter kameran och åkte iväg till Lina.

alldeles innan han blev besviken …

Väl i Lina var voff glad igen, här var det många spännande dofter utöver det gamla vanliga. Så med det långa benet före traskade vi mot Lersjön. Det var knappt jag hängde med, för han hade bråttom min käre lille voff. Framme vid sjön spanade vi fåglar båda två. Jag band fast kopplet i en stolpe så att han inte kunde rymma den lilla spjuvern. Själv klättrade jag upp i fågeltornet med kameran i högsta hugg. Det blev två årskryss, sångsvan och svarthakedopping.

Efter en stund blev det hög luftfuktighet, så pass att det droppade omkring oss, glasögonen immade igen och det blev lite för blött för att stanna kvar någon längre stund. Vi gick tillbaka till bilen och där fick voff sin höjdpunkt för dagen, en hel flock med hjortar sprang förbi oss en bit upp i skogen. Helgalen voff slänger sig efter dem och när linan tar slut blir det tvärstopp med råge. Upp igen och ett nytt försök att springa efter hjortarna, linan höll nu också. Det är lögn att få honom att lyssna men vi jobbar på det.

Hemma igen planterade jag om mina chilisar, en del av dem satt två i samma kruka och det går ju inte för sig. Mina gamla stickor fungerar som blompinnar, använder ju bara rundstickor nu för tiden.

Mina luktärter som jag sådde från frön av plantan jag köpte förra året ser alltför taniga ut, undrar om det blir något av dem. Chilisarna är på g i alla fall, två av dem har knoppar. Sen vad det är för sort blir en överraskning, jag började så bra med att skriva ner namnen på de olika fröerna men sen blandade jag ihop dem vartefter jag skolade om dem. Sån är jag, ingen ordning alls på mig men jag är lika glad för det. 🙂

Bless bless

Okategoriserade

Fågelskådning på hög nivå

Kvinna drog med sig Iceman, som är mer eller mindre invalid för tillfället. Ischias eller diskbråck lider han av, besök hos doktorn är nära … Nåväl, jag fick för mig att jag skulle åka ut till Pershagen och kolla in en rödhuvad dykand som befunnit sig i småbåtshamnen nån dag eller så. Iceman behövde röra lite på sig så jag stuvade in gubbe, hund och kamera i bilen och for iväg. Det blev ingen kryssad dykand den här gången, men väl storskrake, skäggdopping, sothöna och knölsvan.

Det var ett tag sedan jag använde mig av storkameran, 6 månader för att vara exakt, så jag provsköt några bilder hemma först.

Lilla voff såg intresserat på …

Min kräsna älskade voff, som är väldigt misstänksam mot ovanligt godis. Mina hemgjorda köttbullar till exempel, eller en rå köttbit … men sork går bra … och hästskit … han är knäpp! Eller en köttbit med mycket fett på, man riktigt ser på honom hur det vänder sig i magen på honom, numer hamnar de bitarna i kompostpåsen utan omväg förbi voff.

Tillbaks till fågelskådning, nu har jag fått blodad tand och funderar på att åka till Sörfjärden mellan Strängnäs och Eskilstuna i morgon och spana fåglar. Rordrommen.nu kan man kolla in om man är intresserad. För några dagar sedan begav jag mig till Lina naturreservat för att kolla om svarthakedoppingen kommit än, vilket den inte hade men den är där nu såg jag på artportalen. Så jag kanske åker dit någon av de närmsta dagarna.

Det är fett nice (för att använda sig av ett uttryck som inte hör min åldersgrupp till) att kunna göra vad som faller en in nu förtiden. Jag kan kan lugnt påstå att jag är en glad pensionär.

Bless bless

Okategoriserade

Trädgårdsmästaren är i farten

Min odlarlust har kommit tillbaka efter många års frånvaro. Det är riktigt roligt och nu är mitt hobbyrum fullt med sticklingar, jord och krukor.

slingerkrasse, chili och luktärter

Det lär ju inte bli så mycket resande i år heller tänker jag och då kan jag ju gå bananas vad gäller odling.

I dag var jag en sväng till Plantagen och handlade lite pellisar (pelargoner), fyra små och två normalstora.

Nu vill jag att alla mina små skyddslingar ska skjuta i väg både på höjden och brädden och bli fulla av blommor och frukter.

Lilla voff han letar sork som vanligt på våra promenader. Det är skitjobbigt för rätt som det är rycker han nästan armen ur led på mig när han får känn på en sork. Som tur är har han inte lika lätt att få tag i dem nu när snön är borta. Jag vet inte hur många krakar jag räddat livet på. Två har han haft ihjäl, den ena dog väl av shock och den andra bet voff ihjäl innan jag hann säga flaska. Jag undrar om han skulle äta upp dem om han fick … Hur som helst, jag föredrar när han försöker döda handskar som han hittar efter vägen.

I april ska vi gå kurs igen, vardagslydnad denna gång, inte för att jag tror att voff kan lära sig vett och etikett men den här kvinnan kanske får lära sig något nyttigt.

Annars går dagarna fort men inte tillräckligt fort, tycker våren kan gasa på lite, kvinna är otålig. Sen kan det sakta av igen …

Till sist!

I dag kom min bunny hem, som jag längtat. Han är så hemsk så han blev snygg! Det var bara tvunget att beställa hem den fulingen som är så läcker. Jag har väntat sedan i höstas men nu äntligen har han kommit hem.

Visst är han snygg!

Bless bless

Okategoriserade

Träff med liten människa

Våren är kommen … eller? Snön är borta i alla fall! Kvinna har sett krokus och snödroppar och flugor, till och med krockat med en fluga i lördags. Den var väl alldeles nyvaken kan jag tänka. Det känns skönt med ett byte av årstid även om det tar sin tid innan det blir varmt och skönt, sen kommer myggen … och fästingarna … fast de sistnämnda har redan vaknat men Bjössi har klarat sig än i alla fall.

Helgen tillbringade vi i Skogen, där vår husvagn står. Lika mysigt varje gång att komma dit. Bjössi gick ut 7.30 lördagmorgon med Iceman för en morgontoalett sen blev han satt i långlina och stannade ute hela dagen. Han verkade trivas med det, vi frågade om han ville komma in ett par gånger men han ville inte komma in sa han, serverad sin mat utomhus blev han också. Då när det blir varmt och skönt ska jag köpa mig en hängmatta och hänga upp mellan träden. På kvällen kom månen fram och lyste upp i skogen.

Magiskt vackert med fullmåne

På söndagen blev det tidig avfärd och vi styrde nosen mot Eskilstuna för att fira en liten människa, vår 10 åring. Han önskade sig pengar sa han för han sparar till en elscooter och nu med vårt bidrag har han råd att köpa en.

Så i dag åkte jag till Strängnäs en sväng för att träffa en ännu mindre människa, eller närmare bestämt två! Lilla E och Lilla E, hur sjutton ska jag hålla isär de där två E:na, när de börjar på E bägge två … jag får börja skriva stora E och lilla E …! I alla fall, stora E, han väntade och väntade på mormorn som till slut dök upp i sin bil. Sen kunde vi börja umgås. Vi promenerade och kastade pinnar till Bjössis förtjusning och lekte i vattnet. Stora E hade typ våtdräkt på sig, galonbyxor, gummistövlar och galonvantar. Det behövde han, för han var mer i vattnet än på land. Bjössi hängde förstås på, kul med en kompis som plaskar i vattnet och kan kasta pinnar åt honom.

Stora E tvättar sina stövlar som blivit smutsiga

Lilla E, han låg och sov i sin vagn men vaknade efter ett tag och ville komma upp och umgås lite även han. Det var en trevlig eftermiddag som vi hade.

Till sist!
Nu när snön är borta kan vi börja lägga spår igen, hurra!

Bless bless

Okategoriserade

Alla dar i veckan!

Häromdagen tittade jag på Benjamin´s på TV4, Benjamin är väl ingen direkt favorit men däremot var jag lite nyfiken på hans gäster, så jag knäppte på TVn och blev hungrig … på Carbonara. I dag letade jag upp receptet på Köket.se och sen satte jag i gång. Jag har aldrig vispat ihop osten med äggen förut men i dag gjorde jag det, inte heller har jag använt pastavattnet för att få den där krämigheten (kanske därför min Carbonara aldrig varit krämig). Inte hade jag rätt sorts ost hemma heller och ingen lufttorkad griskind men som Werner och Werner säger, det går lika bra med selleri … Jag gjorde som vanligt, en Kajsa Varg, man tager vad man haver. Bacon (från Gårdssällskapet) fick det bli och annan riven ost och lite parmesan. Pasta Carbonara har jag nu alltså höjt ribban på, fan vad gott det var. Inte sista gången jag gör Carbonara. Kan nog äta detta alla dar i veckan

Urkass bild men ack så Gudagott!

I dag på vår förmiddagspromenad fick kyrkklockorna sig en utskällning som heter duga, han blev rabiat, min lilla voff. Han har aldrig hört dem förut, så jag förstår hans frustration. Det började med ett litet voff som strax eskalerade till ett skällande utan gräns. Så kunde han ju inte hålla på, så jag påkallade hans uppmärksamhet och lilla voff fick annat att tänka på.
Snön har försvunnit och därmed har det blivit obligatorisk städning av hund och hem flera gånger per dag. Fasen vad sand han drar in även fast han duschas när vi kommer hem från promenaden.

Inte direkt glad nu!

Han vande sig fort, jag behöver bara öppna badrumsdörren och säga varsågod och han lunkar in med svansen hängande och sätter sig i duschen. Sen efter duschen blir det race i vardagsrummet, hit och dit, fram och tillbaka, hur kul som helst blir det plötsligt.
Jag tycker ändå att det kan vara ganska skönt att snön försvunnit och fåglarna börjat kvittra och våren är på ingång.

I dag när jag var hos en av mina kunder/klienter/gamlingar … ringde dotter, jag svarade och sa att jag ringer upp om en halvtimme. När jag så gör det får jag höra att lilla E blev skitförbannad när förra samtalet avslutades så fort, för han ville minsann prata med mojmoj. Han blev så glad när vi äntligen kunde facetima en liten stund. En liten stund blev det, strax sa han hejdå mojmoj och försvann ur bild. Den andra lilla E var också med på ett hörn och visade sina färdigheter på att gå, strax över året är han nu. En liten gladskit, lik sin mor.
I morgon fyller Lilla B hela tio år, inte klokt vad åren går fort.

Till sist
Jag har hittat min vardag nu, var ju lite vilsen där ett tag och tog alla jobb som jag fick förfrågan om. Nu har jag ett gäng återkommande uppdrag och jag har fördelat dem som det passar mig. Lediga måndagar (då bakas det surdegsbröd) och oftast ledig på tisdagar också, sen en kund om dagen ons, tors och fredag. Jag hinner med att göra det jag vill och voff får sitt, sen kan jag åka och jobba på eftermiddagen ett par timmar, jag njuter i fulla drag av mitt pensionärsliv .

Bless bless

Okategoriserade

Hej, det var länge sedan!

Det blir ju gärna så när typ hela skiten krånglar och jag inte får till det som jag vill. Kvinna ger upp, det är jag specialist på, går det inte min väg får det vara. (Egentligen är jag envis som synden och ger inte upp i första taget. Det är när jag inte begriper vad som blir fel som jag ger upp.) Nu har jag i alla fall fått till det, tror jag, så jag testar att skriva lite.

En annan broms till frånvaron av bloggeri är virkning. Jag har inte virkat på 40 år om inte mer men så såg jag en filt virkad i det nya garnet från Järbo. Kvinna blev såld och beställde hem garn och virknål …. och mönstret. Fasen så kul det var att virka igen och enkelt.

Ja och när den var färdig så hoppade jag på nästa filt, en filt jag har haft ögonen på länge men … jag virkar ju inte …. En isländsk filt virkad i isländskt garn men det gör inte jag. Beställde hem mer Svenskt ull från Järbo och satte i gång, för det är ju så kul.

Annars har det inte hänt så mycket i livet mer än vardagen, jag åker hem till några äldre och städar åt dem och håller avstånd. Handlar en gång i veckan, går ut med voff varje dag.
Plöjer serier på Netflix och Svt Play, har ni inte sett Weissensee så se den, går på Svt Play. Ja och om man undrar om det är det enda hon gör hela dagarna, kollar serier på Netflix och Svt Play, så kan jag tala om att jag virkar samtidigt. 🙂
Träffade Lotta med vovva i torsdags, det var länge sedan men det blir ju så när hennes hundar löper och min buse har kulorna kvar. Då håller vi verkligen avstånd, för inavel är vi inte intresserade av.
Viltspårskurs har vi varit på 2 helger i rad och hur kul är inte det. Nu längtar vi efter barmark så att vi kan börja träna på det vi har lärt oss.

Min lilla voff håller koll

I helgen åkte vi ut till Kabelina och kopplade av lite grann. Fast det började inte så bra, Bjössi blev påhoppad av arg lösspringande schäfer på kvällspromenaden i fredags. Iceman som var ute med voffen slänger sig på den attackerande schäfern och säger åt voff att springa hem men han kurar bara ihop sig och lägger sig ner. Lämnar inte min människa, jag stannar kvar till ”the bitter end”. Andra människor kommer farande till undsättning, varav en tar över greppet på schäfern (som hade halsband på sig) och leder hem honom till ägarna (som jag inte ska dryfta om här). Voff kommer hem glad i hågen full med schäfersaliv över ryggen och med en mycket upprörd och arg husse. Efter grundlig undersökning av vår älskade fyrbenta kompis kom jag fram till att det var inga sår, inga brutna ben, ingen ömhet någonstans, bara en jävla massa schäfersaliv över hela hunden. I dag är han helt som vanligt och inte räds han andra hundar men hur det blir när han ser en schäfer återstår att se. Det som hände har mer satt sina spår i oss tvåbenta än vad det verka beröra voff.

Till sist!
Kvinna har inspirerat fler till att baka med surdeg än vad jag kunnat ana.

Det gör mig så ini bomben glad! Bless bless

Okategoriserade

Mormor och Bengt?

Ja, det är inte så lätt när man är liten och hålla reda på allas namn. Det är mormor och namn, farfar och namn osv. Det är lätt att det blir fel i bland. Att det är mormor och morfar eller farmor och farfar är få förunnat. Idag fick Iceman heta Bengt ett flertal gånger men det gick bra det också. Var är Bengt? Bengt … Halle, vad gör du? Härligt att lilla E insåg sitt misstag och korrigerade sig själv i samma andetag. Vi fick besök av Dotter och lilla E vid husvagnen i dag. Kvinna bjöd på pannkakor och lilla E åt nästan tre stycken, för det var ju så gott. Sen gick vi ut och åkte pulka och snowracer, hej vad det gick.

hänger du inte med mamma?

Mormorn (Mojmoj) åkte också både pulka och snowracer men lilla voff, han totalvägrade, han sprang hellre vid sidan av pulkan. Vi ledsnade snart och ville testa en ny backe som inte alls var rolig. I stället lockade lekplatsen med klättertorn och rutschkana och ”hajar” (men det var nog sälar) som det gick att sitta och gunga på. Och snöbollskrig, inte att förglömma, det var nog det roligaste av allt …

Lilla voff ville vara med på ett hörn, nyfiken på lilla E och hans mamma.

Lilla voff klippte (fångade) sork nr 4 i dag på campingen. Han är ju världsbäst på det här att leta upp sorkar i gräset eller under snön. Den här sorken dog inte av chock som den förra gjorde och lilla voff spottade snällt ut sorken när jag sa åt honom att ”spotta ut” (skönt att något kommando sitter som det ska). Jag vore överlycklig om ”kom hit” satt lika bra!

I går, lördag, tog vi en promenad på området, det är så lugnt och stilla där. Inte mycket människor, inga bilar, bara öppna ytor, vatten och skog (som har sett bättre dagar). Naturreservat gubevars! Kvinna har varit i flertalet naturreservat och Farstanäs naturreservat är banne mig det sämsta jag varit i. Helt omöjligt att vandra i om man inte håller sig på de utmärkta lederna. Blåser det ordentligt är det farligt att gå i skogen för nästan varenda träd är ruttet och kan falla över en vilken sekund som helst. Ändå gillar jag platsen … men går inte i skogen om det blåser … Södertälje Kommun!!

ett gäng sångsvanar på besök

I går var det ca tio stycken sångsvanar i viken i dag var det bra många fler rapporterade Iceman, som tog ut lilla voff på promenad, innan dotter och lilla E kom på besök.

Den här bilden, från promenaden igår, blev jag så nöjd med. Min lilla Ferdinand kollar in fåglar i stället för att, som den ‘riktiga’ Ferdinand lukta på blommor..

Till sist!
Vår Kabelina är vår återhämtningsplats, vi kopplar av alla måsten, jobb och annat. Ja nästan då, det händer att Iceman öppnar datorn för att kolla jobbstatus men det blir oftast bara en snabb koll på mailen för att se att inget akut har ramlat in. Vår plats i ‘Skogen’ är vårt rekreationsställe.
Bless bless