Iceman kom hem med en förkylning till mig, jag har legat i soffan eller sängen i flera dagar, snörvlat och hostat. Vilket har varit oroväckande med tanke på att vi ska ha en reuninon här på lördag. Har jag fått covid igen, måste jag ställa in? Hemska tanke, Iceman åkte och köpte covidtest och kvinna hostade och hostade och spottade i teströret …

Han, mannen i mitt liv, tog hundarna med sig och åkte till husvagnen i fredags. Kvar var jag hemma i stan, det var inte kul, alldeles själv ingen gubbe ingen hund. Nåja han kom hem sen eftermiddag och jag fick sällskap igen. Så kom lördagen och Iceman skulle åka ner igen till hjulhuset, paniken slog till och jag kraxade att jag vill följa med. Ska vi sova över då, säger han? Jag nickade och sa men vi har ingen mat … Vi har matlådor i frysen svarar han. Sagt och gjort, fram med några matlådor ur frysen och det nödvändigaste från kylen, så hämtade jag väskan som numer alltid står färdigpackad. Nu är jag klar att åka. Jag fick livsgnistan tillbaka när vi kom fram, solen sken och det var folk runt omkring. Jag tog hundarna, en i taget och tränade lite rallylydnad och inkallning. Stora B väntar snällt på sin tur men lilla b … han blir skogstokig när han blir lämnad kvar vid husvagnen och ser att jag och B gör något, skäller som en besatt. Så den här gången fick han sitta och titta på vid grusplanen, jag band fast honom i ett träd och det gick jättemycket bättre än att lämna honom vid husvagnen.

På eftermiddagen kom lilla kusin och kusinmannen över på en öl. Det är mysigt att ha dem så nära och lilla b blir överlycklig när Olle kommer, det är hans bästis. B är inte lika imponerad av yrvädret, han följer efter dem när lilla b och Olle leker, muttrandes som en sur gammal gubbe.

I dag, söndag var det hemvändardag men innan vi åkte hem så tog vi en prommis i skogen.

Det finns en hel del svamp nu, massa flugsvampar, några riskor, en och annan sopp som passerat bäst före datum och några trattkantareller, ja och några gula kantareller också. Så i kväll blir det svampsoppa med en svampsmörgås till.

Nu väntar en vecka full av förberedelser och fix inför 10-års träffen med före detta arbetskamrater, det ska bli så kul att träffa alla igen.
Bless bless

Ja, nu är han hemma igen, Iceman. Tillbaks till det normala, Iceman går ut med hundarna på morgonen och kvinna sover vidare. Ett par dagar varade det, sen blev gubben sjuk! Han som aldrig blir sjuk, fick inte ens covid när jag låg hemma i det, inte ens vinterkräksjukan kan jag smitta honom med. Han blev sjuk, snörvlar och har sig, vilket elände. Det började lite lätt i lördags för att blomma ut i ordentligt i går under dagen. När Iceman är sjuk då är han sjuk, ingen ”man cold” där inte. När vi kom hem från husvagnen i går eftermiddag tog han tempen, 38,9 visade den. Kvinna skickade gubben i säng och där låg han tills det var dags för kvällspromenaden. Jag kan följa med sa han lite ynkligt. Nix det kan du inte svarade jag, får jag plocka ur diskmaskinen frågade han då. Ja det kunde han väl få göra. Jag tog ut jyckarna en och en, mycket enklare så men lilla b tyckte inte om att bli lämnad kvar.

I tisdags när jag gick ut med djuren på kvällen snubblade jag på ett av kopplen och stöp i backen, det är inte alltid bra med ”leende” koppel, slaka koppel. Den här gången var det mina knän som tog smällen, särskilt det ena knät. Hundarna blev alldeles till sig, undrade vad jag gjorde på marken och jag undrade varför människorna som såg det hela inte brydde sig utan bara gick förbi. Var de kanske hundrädda alla tre … Nåja, jag kom upp till slut och linkade hemåt. På Onsdagen kom Iceman hem och fick ta hand om djuren i flera dagar, ända till i går då han däckade av feber. Nu är knät hyfsat bra och jag kan gå skapligt bra även nerför trappor.

I fredags hade vi kalas här hemma på morgonen, lilla b fyllde 1 år, hipp hipp hurra! Han var lite brydd, får jag en kartong, vad ska jag göra med den? B fattade galoppen och började slita och dra i sitt paket och hittade snart godsaken däri. Lilla b fick lite hjälp att öppna upp kartongen och hittade godiset som han tog med sig bakom en fåtölj för att få ha den i fred.

För övrigt då,
vårt kylskåp har börjat läcka vatten. När det först upptäcktes trodde vi någon av hundarna hade kissat på golvet men rumsrena bägge två … näe, så kan det inte vara. Sen såg vi varifrån vattnet kom, nu ligger det en handduk på golvet framför kylen. När kylen packar ihop är det väl lika bra att skaffa en frys också samtidigt … Vi har bott här sedan huset var nytt, 15 år och apparaterna börjar gå sönder. Tvättmaskinen är utbytt, inte torktumlaren den har vi i inte använt så mycket. En ventil i värmepannan gick sönder här i våras och en vattenkran i en dusch behöver bytas ut …. Att inte ugnen har gått sönder för länge sedan förvånar mig. Den använder jag väldigt mycket och jag vill byta ut den …

Bless bless

Det är ju alldeles förfärligt synd om mig. Fötterna värker, gångjärnen värker, knät spökar och jag är trött på att prata med väggarna. I fredags åkte jag till husvagnen, skruvade ihop en hylla och en hatthylla. Det tog sin lilla tid men jag klarade av det, med lite hjälp av kusinmannen så fick jag även dit den sista brädan på hyllan. Så nöjd med mig själv.

På lördagen så var den årliga höststädningen på campingen, träd klipptes ner till snygga bollar, ogräs och ris krattades upp och forslades bort. När det var klart tog jag hundarna på en tur i skogen och kom hem med ett gäng gula kantareller och smörsopp. Jag skämdes lite för på morgonturen före städningen mötte jag min husvagnsgranne i skogen med svampkorgen, han hade hittat en (1) kantarell. (Hehe)

Höstkantarellerna har börjat visa sig också, jag hittade tre stycken som var stora nog att hamna i fickan.

Så använde jag pannlampan för första gången på flera månader, kl 20.00 är det verkligen becksvart om man inte är i stan, huva! Nu kommer mörkerrädslan smygande … Det blir ju inte bättre av att B liksom går på klorna och vill framåt i en hastighet jag inte klarar av. Han känner verkligen av att det finns vilt runt i kring.

På söndagen hade vi höstmöte och åsikter om det ena och andra stöttes och blöttes. Beslut togs och andra saker gick tillbaks till styrelsen för vidare bearbetning. Det är nog inte lätt att sitta i en styrelse när medlemmarna har så många olika åsikter …
Nåja efter mötet packade de flesta i hop sina prylar och gav sig av hemåt. Lugnet och tystnaden lade sig som ett täcke över campingen, jag tog de bägge B b med mig och gick ut i skogen på jakt efter mer svamp. I min iver glömde jag att hålla koll på alla spindelnät som sitter mellan träden, ofta med en spindel i mitten. Självklart fastnade jag med huvudet i ett nät och spindeln hängde i en tråd mitt framför mitt vänstra öga, fan vad jag skrek. Skogen är full av korsspindlar som spinner nät mellan tallarna i lagom huvudhöjd. Jag brukar ta en pinne och vifta med när jag går i skogen men det blir lite besvärligt när jag samtidigt har två hundar att hålla reda på. Det blev ingen svamp denna gång.

Det är mycket bättre i husvagnen än hemmaplan tänkte jag i går när jag kom hem till stan. Hade jag tagit med mig mer hundmat hade jag stannat kvar till idag. Hemma så tinade jag snabbt upp varsin köttbit till djuren som de knappt tittade åt. Bägge två är lite halvdana med maten, ibland äter de som hästar och andra gånger tittar de inte åt färskfodret jag ger dem.

Och B är inte lika sur som här hemma, i husvagnen är de ute mer och inte alls lika noga med att gå ut en viss tidpunkt. B kan klockan …

En blick som säger att det är dags att gå ut, inte kan man ignorera en sådan blick inte. Det är just kvällsturen som han är så här ihärdig, han stirrar ut en tills man ger upp och klär på sig för att gå ut med dem. Lilla b är inte alls lika envis. Med det sagt är det dags för en runda i omgivningarna, om ett par timmar ska jag åka till en kund och hjälpa henne lite.

Bless bless

Rapport från ensamheten. Löptik i området, B är kär och b är också kär men det fattar han inte riktigt. Halvvägs på vår morgonrunda hade löptiken korsat vår väg. Kvinna vände på en femöring men dofter sprider sig snabbt och än värre, sätter sig fast i näsan. B helknäpp, ville inte följa med mig och b lite galen och trodde vi lekte ”dra i kopplet” så han drog och slet i kopplet från sitt håll. B satte sig ner och vägrade gå, i mitten stod jag som en annan fågelskrämma. Nåja jag fick stopp på b och kunde börja gå igen men B fick jag dra med mig, kändes ungefär som när man drar ett barn i pulka, 16,5 kg tungt barn. B gav upp till slut och gick för egen maskin, pipande maskin. Nej, han ska inte kastreras, så jobbigt är det inte.

I går kväll väntade de på Iceman hela kvällen men särskilt vid sjutiden. Det är jobbigt däremot, förklara att husse inte kommer hem än på några dagar, till två som begriper mycket men inte just den meningen.

Andra morgonen de väcker mig prick klockan sex, jag är van att sova till halv åtta. Den här natten har jag i alla fall sovit så jag är hyfsat utvilad.

Tänker åka ut till hundklubben så killarna får springa av sig lite och en skogspromenad är inte heller fel. Bättre än en promenad i staden i alla fall.

Bless bless

Ensamheten kan vara tung, den kan också vara härlig eller bara jobbig … Iceman är på Island och kvinna är kvar i Sverige med voff. Jag roddar allt själv, går ut med hundar och åker och jobbar en timme eller två, går ut med hundar, går och lägger mig …. Det är lite tråkigt faktiskt! Frågar man lilla b vad han tycker om ensamhet så svarar han med ett långdraget ylande. Han har aldrig blivit tränad för att vara ensam, alldeles själv hemma i huset. Jag missade den delen i uppfostran. Det kom jag på en kväll när vi hade varit på kurs han och jag, Iceman var inte hemma och B som varit ensam hemma medan lilla b och jag var på kurs, behövde gå ut. Så jag tar ut B för en kvällsrunda och lämnar b inne i huset. Voj voj, det skulle jag inte gjort, han sjöng som aldrig förr när vi kom tillbaka. Han var övergiven lilla kraken och så ensam. Jag måste börja med lite ensamhetsträning för lilla b.

I morse kom B och b och väckte mig kl 6, upp och hoppa, vi vill gå ut! Nu ligger de och sover igen och jag sitter och gäspar i soffan med en kopp kaffe.

Jag sätter på TVn och bläddrar igenom kanalerna. Godmorgon!

I dag åkte vi ut till hundklubben och mötte Lotta och hennes hundar, det var riktigt trevligt och hundarna lekte som aldrig förr. Ja inte lilla b då, han försökte fortplanta sig mest hela tiden med Bjössis syrra, vilket hon inte var glad åt. Aska sa åt lilla b på skarpen flera gånger men han bara ruskade lite på sig och började om igen. Att det ska vara så svårt att ta ett nej! Stora B har i alla fall lärt sig att nej är ett nej.

I går rymde han den lilla slyngeln. Han kröp ur halsbandet och drog iväg efter katten som satt och vilade på vår lilla vägsnutt, sprang tvärs över vägen efter katten, sket fullständigt i bilen som kom åkande. Jag vet inte om han stannade för att jag skrek stanna eller om det var gärdesgården som hindrade honom, han stannade i alla fall så länge att jag fick tag på honom. Sen var det stora B som såg sin chans att dra iväg efter katten, jag blev arg och ruskade om dem båda två och sa åt dem att skärpa sig. Jag är glad att bilen hann bromsa in och släppa över den lilla slyngeln.

I söndags var vi hemma och såg efter vår eftersatta trädgård. Iceman klippte häcken på framsidan, jag gallrade ur den japanska lönnen och rensade faktiskt i rabatten på baksidan. Dubbelvikt över kompostgallret kunde jag riva bort en hel del men jag skulle vilja ta bort allt, alla blomster som finns i den rabatten …. Den stackars liljan som är så vacker när den blommar var full av liljebaggar, det är ett under att den lyckats producera en ynka blomma i sommar.

Kalas har vi varit på också, Lára fyllde tre år och firades med tårta och många presenter.

Till hjulhuset åkte vi i torsdagskväll och åkte hem lördag förmiddag. Helgen blev lite konstig på det sättet. Lördag kändes som söndag och söndag kändes som måndag och måndag kändes som tisdag. I dag äntligen börjar jag inse att det är tisdag och inte onsdag. Jag hade storkameran med till husvagnen och passade på att ta lite foton på annat än hundarna …
Humlor fascinerar mig, tycker de är så häftiga. Att de kan flyga sin stora kropp med de små vingarna och att få en flygande humla på bild är också något som triggar mig. Spindlar kan vara vackra, med en kamera som skydd är de helt okej att krypa nära. I synnerhet färggranna spindlar … eller vita …

Det var allt för nu, Bless bless