Okategoriserade

Brunos första kyss

Kvinna har inte bloggat på en evighet, tänker dock på att göra det ganska ofta men så kommer något emellan och sen glömmer jag bort bloggandet. I husvagnen är vi ofta, vi börjar komma i ordning. Blommor har jag införskaffat och jordgubbar som jag satt i en balkonglåda. Hemmavid är det värre, enda blomstret som är utsatt är en luktärt. Några andra blomster har jag inte brytt mig om att skaffa hem. All blomsterprakt går till husvagnsplätten. Jag börjar trivas riktigt bra där på vår lilla plätt. Det är kvar att bygga ett staket för att hålla hundarna på plats och olja in trallen, sen ska vi inte göra någonting mer än att lata oss.
Hm …

Nåja, jag hittar nog på något projekt som Iceman får genomföra. Han fick en lågtryckstvätt av mig när han fyllde år, den är bra till mycket, tvätta av husvagnen till exempel. Den blir skitig även om den står still.

Förra helgen fick lilla b närkontakt med ett elstängsel, det tyckte han inte om. Han skrek som en stucken gris och nu misstror han mig ännu mer än vad han gjorde innan. Vill jag göra någon lydnadsövning med honom blir han låg och gömmer gärna huvudet mellan mina ben. Ska du göra illa mig nu också matte? Så jag koncentrerar mig på att bara gosa och leka med honom när jag går fram till honom. Han är så lyhörd och ”will to please”! Den där ”kyssen” kunde vi klarat oss utan.

Det regnade en hel del i helgen som var utom på söndagen, då sken solen. Vi skulle på kalas till lilla A som fyllde nio år så vi packade ihop och åkte hemåt redan vid elvatiden. En härlig morgon hann vi med i alla fall och i Stockholm var det mer moln än sol.

Lilla b, ser fet ut men han har en otroligt tjock päls
Vi tog en liten kaffetår på morgonkvisten nere vid saltsjön, så mysigt.

Till sist.
Jag blev kallad för jävla kärring i dag, det var länge sedan jag hörde någon kalla mig det. Jag frågade människan om det var något problem, det var jag som var problemet fick jag veta. Jaja, det är inte mitt problem.
Bless bless

Okategoriserade

Ensam är stark

Ja, så är det kvinna är ensam, övergiven av mannen i mitt liv. Den kära mannen drog till Trysil utan mig, skitjobbigt! Kvar är jag med två hundar som vill åt olika håll, ett jäkla jobb att få dem att tycka som jag. Den ena vill gå framåt och den andra vill gå åt andra hållet. Sniffa på en fläck 2 meter bort, måååste dit kopplet räcker inte, klorna i backen och gör allt i sin makt för att ta sig dit, till fläcken … den andra kissar och rycks nästan omkull när B försöker få sin vilja igenom för jag har bägge kopplen i samma hand. Måste träna mer lydnad …

Jag VILL inte gå förbi den där timmerhögen!

Nu har lilla b börjat lyfta på benet när han kissar, inte varje gång men när han gör det så är det väldigt vingligt att stå på tre ben och får då B för sig att utforska en fläck en bit bort, ja då kan det bli en kullerbytta som heter duga.

Kvinna åkte till husvagnen några dagar, till tystnaden, mörkret, lugnet. Rogivande, en lisa för själen – dagtid! Kvällstid är något helt annat! Visserligen har jag en jäkligt bra pannlampa så jag ser var jag går, det är bara det när jag vrider på huvudet och står nästan öga mot med två par lysande ögon där i skogen då blir jag rädd, livrädd. Fantasin har ju inga gränser så det kan vara allt från varulv till gris. Hjärnan försökte tala om för fantasin att det bara var två rådjur men hjälpte det? Inte när det står två hundar bredvid som känner min panik och börjar morra och skälla på de två monstren i skogsbrynet. Lilla b är lika rädd som jag och morrar dovt där han står bakom mig. Hur gulligt är inte det 🙂 B står blickstill han också och skäller bara, drar inte i kopplet eller skriker som han brukar göra när han får syn på rådjur. Blev han också livrädd tro … Sen känner man sig ju bara skitlöjlig och går hemåt på darrande ben. Längtar till sommaren och ljusa nätter …

Stjärnklart

I alla fall, vi fick några härliga dagar med mycket sol och ingen blåst och mycket gjort. Tvättade fönstren på förtältet och lade dit en del av innergolvet, så mycket som gick och som jag hade med mig. Vinterstöttorna måste tas ner för att jag ska kunna lägga resten av golvet.

Hjälpredan är bara i vägen …

Sen ska utemöblerna täckas av och ställas iordning, armeringsrutnät ska sättas upp på befintligt staket, mer staket ska byggas (vill kunna ha hundarna lösa på den lilla tomtplätten), blommor ska planteras mm mm.

Under tiden vi väntar på den riktiga våren och man kan börja fixa på riktigt får man längta och planera och bara njuta av att en ny årstid är på ingång.

Badsäsongen är snart här pojkar!

Bless bless

Okategoriserade

Det finns hopp

Solen lyser, fåglarna kvittrar, snön är borta! Nu är våren på ingång men några bakslag blir det väl som vanligt (ja, jag vet det är bara februari men jag längtar som en tok efter våren). I dag tog vi en lång och skön promenad i sakta mak. Det blåste rejält emellanåt men höll jag mig mellan husen i villakvarteret så var det helt ok. Sen sov hundarna gott i flera timmar och jag städade som vanligt, fasen vad sand de drar in. Nu efter senaste kissrundan sprang de upp på övervåningen och röjde. Efter en stund smög jag upp för att spionera på dem. Hittar B stående i vår säng och lilla b nedanför, då ”morrade” kvinna och B försvann slokörat en trappa ner. Jaja, det var ändå dags att byta lakan i sängen. Igår kväll var de bägge två i sängen och busade, jag fattar inte hur lilla b kom upp för han kan inte hoppa och B vet mycket väl att man inte får vara i sängen … Iceman kom på dem och röt till så de hoppade ner på golvet och fortsatte leken där.

Mitt förra inlägg kom aldrig ut på sidan, jag blev avbruten av bushundarna och sen glömde jag bort att publicera. Så det får bli en kort sammanfattning.

Två blötdjur!

Iceman åkte till Island tillsammans med sin son för att närvara på sin fars begravning. Själv deltog jag via datorn, laddat med näsdukar som jag aldrig använde, det blir inte riktigt på samma vis som att närvara i kyrkan. Svärfar har haft ett bra och långt liv och han var nog färdig med detta livet.

Jag hade planerat att åka till husvagnen den veckan Iceman var på Island men det satte vädret stopp för. Det varnades hej vilt om att den danska Malik var på ingång. Att vara själv där i mörkret under flera dagar var inget som lockade när jag tänkte efter ordentligt. Jag är bara så taggad på att få ordning på den där platsen så att den blir beboelig även utomhus.

I förtältet är det färdigt, det är bara utomhus som ska piffas lite …

Det ska införskaffas dynor till soffgruppen utomhus likaså en dynbox, en bänk och diskho ska också inhandlas. Jag vill kunna förbereda mat och diska utomhus … En grill måste vi ha, staketet ska målas och byggas upp på höjden med armeringsnät så B inte kan hoppa över när han ser rådjuren. Solcellslampor ska upp, gärna en annan belysning utomhus också som går på el. Det är becksvart kvällstid under vinterhalvåret. Jaja … Iceman har att göra … och kusinmannen 🙂

Lilla b har haft bajsfest nattetid ett tag nu. Han är pigg för övrigt, äter som vanligt och går upp i vikt men han bajsar inte kul. Särskilt inte nattetid, ibland väcker han Iceman mitt natten, ibland inte. När han inte har väckt Iceman så är det mycket att ta reda på, särskilt om lilla b klivit i skiten, då har han stämplat golvet … ja ni fattar. Nu är han satt på diet bestående av sej och ris, hoppas det ordnar sig. Läste någonstans att de kan bli dåliga i magen om de kastar i sig maten, vilket lilla b gör varje gång. Han är ett riktigt matvrak till skillnad mot B som är en finsmakare. Bjuda B på en rå köttbit är ingen hit, han äter inte det. Lilla b däremot, ja där får man akta fingrarna …

Vi var till husvagnen i helgen som var och jag måste bara visa stjärnhimlen, helt fantastisk …

Månen är på ingång och lyste upp lite …

Ja och när Iceman kom hem från Island hade han förstås garn med sig. Köper man Isländskt garn i livsmedelsaffären så är det halva priset mot här hemma, köper man däremot inne i Reykjavik i tuistbutik blir det dyrare …

Bless bless

Okategoriserade

De har invaderat övervåningen

På brunos initativ, han har nämligen lärt sig att gå i trappan, både upp och ner. Väldigt försiktig är han, trevar med ena tassen framför sig innan han tar ett steg ner, sen mot slutet av trappen hoppar han jämfota med två tassar i taget, uppför går det lättare.
Efter kvällspromenaden har det alltid varit som de fått överskottsenergi och vill leva rövare en stund innan de slocknar eller att B ledsnar på b och går och lägger sig där han kan vara i fred. I går kväll gick b upp på övervåningen och sprang omkring så pass att B blev nyfiken och gick upp han också. Sen började de leva runt, allrummet och sovrummet, fram och tillbaka, det hördes hur de sladdade i svängarna. När vi någon gång säljer det här huset får de nya ägarna slipa parketten i hela huset, eller så river de ut hela innanmätet. I kväll var det samma visa, b gick upp och B kom strax efter och racet var i gång.

Det är inte bara roligt med två hundar, det kan vara smärtsamt också. Jag har skrivit förut om att det är jobbigt med valp och en unghund. Det är jobbigt men det roliga överväger det jobbiga alla dagar i veckan. Det som gjorde ont är jaktintresset! På lunchpromenaden i dag i skogen, på en isig stig med svagt nedförslut fick B syn på ett djur med vit rumpa! Kopplet var sträckt i sin fulla längd och jag hade ingen muskelstyrka att stoppa honom, han drog och jag gled med på isen. Det här slutar inte bra, inget träd att sikta in sig mot som kan hejda framfarten. En bit ner på stigen är det några stenar och jag inser att mitt liv är mer värt än Bjössis så jag släpper kopplet och försöker få tillbaka balansen men misslyckas, dimper i backen och tror att jag ska slå huvudet i en av stenarna men missar med en decimeter. B försvann lika fort som en avlöning, jag hörde hur han skrek (han skriker som en tok när han har korn på hare eller rådjur) en bit bort och svor en tyst ed för mig själv. Sen blir jag varse om lilla b som inte fattat något av det som nyss hänt, han kommer och nosar mig i ansiktet och över hela min kropp där jag ligger på marken. När jag rest mig upp vill han klättra upp på mitt ben så jag böjer mig ned och pratar med honom. Kom nu så letar vi rätt på stora B och han följer snällt med. Inga ben är brutna … möjligt att ett revben eller två har fått sig en spricka.
Bjössi hörs, Nynäsvägen hörs också och min fantastiska fantasi sätter i gång, kvinna blir mörkrädd. Stänger av den delen av skallen och fortsätter följa ljudet av Bjössi. Ropar lite då och då när jag inte hör Bjössi men ingen hund i syne. Sen efter en stund hör jag honom igen och han skriker med ett annat ljud och det kommer från samma håll hela tiden. Till slut får jag syn på honom och han får syn på mig och tystnar, lägger sig ner för att vänta in mig. Han har dragit fast sig själv i en liten gran och en annan kvist med hjälp av kopplet.
Givetvis märker han ju att jag är arg på honom fast jag försöker dölja det, han får en klapp på huvudet och jag frågar om hade kul! Tungan är längre än en slips men ändå när han är lös från granen och kvisten är det som fan flyger i honom och han vill i väg igen. Då brann det i mitt huvud, jag rycker till i kopplet, tar tag i nackskinnet på honom och säger några väl valda ord. Han slängde sig på rygg, sen gick han ett steg efter mig hela vägen till bilen. När jag sa stanna så stannade han, när jag sa åt honom att hoppa in i bilen … ja ni fattar, jag har aldrig haft en lydigare Bjössi!
Jag är fortfarande arg och det gör ont i revbenen när jag skrattar eller hostar. Revben läker och ilskan försvinner, jag vet men resten är ett problem jag inte tycker om och måste göra något åt.

Pigg lillskit från kvällsrundan

Till sist!

Nyåret firade vi i husvagnen på Dragsvik husvagnsklubb med god mat tillsammans med kusin och kusinman (som också har sin husvagn på samma ställe) och några till. Mycket trevligt och inte en raket i närheten.
Bless bless