Okategoriserade

Stormen är här

Lugnet före stormen skrev jag för några blogginlägg sen, tror det var i april … Nu är stormen här, jäklar i min låda vad folk det är på Farstanäs!

Jag har medvetet blurrat bilden men ni fattar, det här är bara en bråkdel av folkmassan. Längst upp i bild är det en husvagn, vi har vår Kabelina bakom den snett ner till höger … i skuggan. Lider inte särskilt av allt folk, ej heller av värmen, vi bor ju i skuggan i ”skogen”, en bit bort.

Jag tog storcanonen med på promenad i dag, ville försöka få en Fisktärna på bild, jag lyckades sådär. Det är svårt att hitta ett litet litet objekt på en stor stor himmel. Att sen, när man väl hittar den i gluggen, försöka hinna sätta skärpan på den innan den flyger ut ur gluggen är problematiskt. Dessutom ett sjujädra tungt objektivet gäller att vara stadig på hand. Svårt!

Kvinna är hyfsat nöjd men jag kan bättre …

Inte heller fick jag någon bra bild på voff när han gick i vattnet och fiskade tång, förskräckligt mycket vass i vägen. I alla fall så blev jag hyfsat nöjd här också.

Jag måste lära den där jycken att simma …

Den här helgen har han verkligen lidit av värmen, så mycket svalare han skulle ha det om han ville bada och blöta ner hela sig … Vatten över magen är läskigt tycker han! Nåväl, han har hittat skugga under den nybyggda altanen, trasslar in sig i alla stödpinnar gör han också. Det är svårt att gå ut samma väg som man gått in och då blir det stopp.

Till sist då!

Altanbygget vid Kabelina är färdigt, äntligen! Bild kommer … Nu ska bara Kabelina höjas i nivå med altanen så förtältet passar, vilket påbörjades i dag med hjälp av några killar som jobbar på campingen. Proffsen insåg ganska snart att det är att bygga ramp som gäller … De kommer tillbaka i morgonkväll … Allt detta jobb för att kanske riva ner allt i september, det är fasen inte kul att ha det hängande i luften. Det gäller att ha ett positivt sinne, vi kör på … och hoppas på att Pigge har överklagat Länsstyrelsens beslut!

En till till sist!

När jag plockade upp bilderna från dagens skjutning hittade jag en Ekorre som jag fotade 18 maj, en evighet sen ju, eller kanske typ en månad sen. Sommaren är snart slut …

Ekorren satt i granen, skulle skala kottar …

Bless bless

Okategoriserade

Det har hänt något med voff

Han är inte som han var för en månad sedan. Han har, sedan jag var sjuk i covid förra påsken, reagerat på när jag hostar eller nyser. Han har då gått i från mig för jag låter otäck, nu kommer han till mig istället. Med låg profil och svansviftande, hosta/nys inte matte …

Plötsligt har poletten ramlat ner, han tar sig upp på övervåningen hur lätt som helst. Trappan han som liten inte fick gå i klarar han av galant. Igår fick han för sig att husse kommit hem och när voff inte hittar sin husse på nedervåningen springer han upp för trappan och letar efter honom. Voff hörde grannens bildörr stängas och trodde det var husse som kommit hem, tidpunkten stämde ju, det måste vara husse, var är han …

I morse kom han upp och väckte mig med sin kalla nos i mitt sovande plyte. Vilket uppvaknande och för att kolla att jag verkligen vaknat ställer han sig med framtassarna i sängen, när han ser att jag reser på mig springer han nöjd ner för trappen. Kan ju inte bli annat än glad!

Så har vi det här med spår … Han går som tåget de första hundra meterna, sen tar annat över. Han sniffar runt i kring för att sen snurra till det rejält, han tappar spåret och gnistan, ser mest ut som han vill gå hem. I går var vi ut i skogen, jag lade ett viltspår (med blod och klöv). Utan snitslar (jag behöver träna på att lita på jycken), i spårappen hade jag koll och jag visste var spåret började och slutade … Sen tog vi en promenad i en annan skog … och gick vilse, hade ingen susning var jag var, så jag traskade på och förstod snart att jag går åt fel håll, hamnar i ett stort kalhygge, traskar på. Hittar svinskit och uppbökade områden och kommer fram till väldig tät ogenomtränglig skog, mera svinskit och uppbökade områden, här bor svinen … Vi vände och så kommer jag på att i Volvo on Call borde jag se vart bilen är, mycket riktigt, jag hittade bilen och plötsligt sken solen igen. Det var en pärs, nästa gång ska jag sätta på sportstrackern före jag börjar gå i en okänd skog.

I dag 23,5 timmar senare så plockar han upp spåret galant och går som tåget ca 200 m sen är det klippt, han snurrar, kissar, sniffar, går åt fel håll … Kan bara bromsa honom när jag ser att det är åt fel håll han går, sen får han upp spåret igen och travar på. 50 meter före slutet hade jag korsat en bred stig och tänkte där kommer han av sig igen men så fel jag hade. Han klarade av det, jippie.

Till sist

Har du ormfobi ska du nog sluta läsa nu, hejdå.

Helgen tillbringade vi i husvagnen och på lördagen när vi sitter ute på ”tomten” ser Iceman en orm. Oj, en orm måste ta ett kort … svart och lång. Är det en snok eller huggorm? Det finns snokar utan gula prickar bakom huvudet även om de inte är så vanliga.

Hämtar storkameran i husvagnen och slänger mig på marken, Iceman har koll på ormen med hjälp av lövräfsan. Försöker fokusera på ormens huvud men det är svårt, objektivet vill inte som jag vill. Teleobjektivet sitter på kryp längre bort kvinna! Backar lite och där så kommer ormen in i fokus, hyfsat bra i alla fall, jisses så spännande. Ormen börjar härskna till och väser, låt mig vara! (tänk att jag hörde när han väste :-))

Så kommer då nästa tanke, ormen rymde ner i ett hål i marken när Iceman försökte plocka upp den på krattan, kommer ormen att finnas kvar i vårat revir när vi kommer ut till husvagnen nästa gång … Då har vi problem … Voff är lika tokig att bita orm som han är att bita sork och nästa gång kanske voff inte har trasslat in linan i träd och bord …

Bless bless

Okategoriserade

Dagens kryss

Dagens titel betyder att kvinna skådat fåglar igen, vilken lycka. Vi (kvinna och voff) for till Farstanäs i morse, för att städa ur husvagnen, njuta av solen och ta en promenad. Jag hade storcanonen med mig, hoppades på att jag skulle fynda på fågelfronten. Det kan vara lite besvärligt att ha stora kameran med sig när jag är ensam, att hålla reda på galen voff och fota på samma gång är förenat med suddiga bilder. I dag gick det bra och jag lyckades få till skapliga bilder även om jag inte tycker att objektivet räcker till men å andra sidan så är det inte så tungt att släpa på.

Under tiden jag siktade kameran mot pippisen hittade voff något ”ätbart” en bit bakom mig, jag kände hur långkopplet sträcktes och vände mig om för att säga åt honom att stå still, ser att han sväljer något … Vad f-n, spotta ut men det var försent, han hade svalt. Annars är han väldigt duktig på att spotta ut när jag säger åt honom. En stund senare börjar han att ulka, han tänker spy och fy bubblan, han spyr tre gånger och jag vill bara blunda. Vad har du ätit voff? Ser inget i sörjan och efteråt så är han sig själv igen och springer på lika glad som alltid. Tack o lov för det, är hysteriskt rädd för att han ska få i sig något skit som han kan dö av.

Solen sken och havet glittrade, vitsipporna har slagit ut och i en backe var det fullt av vitsippor.

Men attans, det blåste som vanligt där ute. Det var 15 grader i solen men kallt i motvinden och väldigt skönt att promenera på läsidan. Längtar som en tok efter sommaren … Då gör det inte så mycket att det blåser, då vinden svalkar istället för kyler.

Till sist!

I går var jag till Audika och hämtade mina nya ”happar” (hörapparater). Vilken lycka, jag minns när jag fick mina första för ca fem år sedan, jag höll på att bli tokig på koltrasten som jag tyckte fullkomligt gallskrek. Ja, då förstår du varför jag vaknar kl 4 av koltrasten sa Iceman. Det var då det, nu har pippisarna skaffat sig megafon, helskotta vad de låter, allihop inte bara koltrasten. Jag hör kylskåpet brumma, jag hör ljud och missljud som jag nog aldrig hört förut. Nu hör jag när diskmaskinen piper när den diskat färdigt, Iceman brukar komma ner från övervåningen och stänga av den för han hör den, jag hör den inte fast jag sitter i vardagsrummet intill köket. Här har kvinna gått omkring i en väldigt tyst värld i flera års tid, nu hör jag både det ena och det andra, vissa ljud har jag inte upplevt på många, många år. Vilken lycka!

happar med gröna ögon, det ser lite ut som något alien från yttre rymden

Uppladdningsbara happar, kompatibla med mobilen, jag kan lyssna på musik eller ljudbok via mobilen, direkt in i happarna, när någon ringer får jag rösten i lurarna (happarna) när jag svarar. Vilken lycka!

Bless bless

Okategoriserade

Mormor och Bengt?

Ja, det är inte så lätt när man är liten och hålla reda på allas namn. Det är mormor och namn, farfar och namn osv. Det är lätt att det blir fel i bland. Att det är mormor och morfar eller farmor och farfar är få förunnat. Idag fick Iceman heta Bengt ett flertal gånger men det gick bra det också. Var är Bengt? Bengt … Halle, vad gör du? Härligt att lilla E insåg sitt misstag och korrigerade sig själv i samma andetag. Vi fick besök av Dotter och lilla E vid husvagnen i dag. Kvinna bjöd på pannkakor och lilla E åt nästan tre stycken, för det var ju så gott. Sen gick vi ut och åkte pulka och snowracer, hej vad det gick.

hänger du inte med mamma?

Mormorn (Mojmoj) åkte också både pulka och snowracer men lilla voff, han totalvägrade, han sprang hellre vid sidan av pulkan. Vi ledsnade snart och ville testa en ny backe som inte alls var rolig. I stället lockade lekplatsen med klättertorn och rutschkana och ”hajar” (men det var nog sälar) som det gick att sitta och gunga på. Och snöbollskrig, inte att förglömma, det var nog det roligaste av allt …

Lilla voff ville vara med på ett hörn, nyfiken på lilla E och hans mamma.

Lilla voff klippte (fångade) sork nr 4 i dag på campingen. Han är ju världsbäst på det här att leta upp sorkar i gräset eller under snön. Den här sorken dog inte av chock som den förra gjorde och lilla voff spottade snällt ut sorken när jag sa åt honom att ”spotta ut” (skönt att något kommando sitter som det ska). Jag vore överlycklig om ”kom hit” satt lika bra!

I går, lördag, tog vi en promenad på området, det är så lugnt och stilla där. Inte mycket människor, inga bilar, bara öppna ytor, vatten och skog (som har sett bättre dagar). Naturreservat gubevars! Kvinna har varit i flertalet naturreservat och Farstanäs naturreservat är banne mig det sämsta jag varit i. Helt omöjligt att vandra i om man inte håller sig på de utmärkta lederna. Blåser det ordentligt är det farligt att gå i skogen för nästan varenda träd är ruttet och kan falla över en vilken sekund som helst. Ändå gillar jag platsen … men går inte i skogen om det blåser … Södertälje Kommun!!

ett gäng sångsvanar på besök

I går var det ca tio stycken sångsvanar i viken i dag var det bra många fler rapporterade Iceman, som tog ut lilla voff på promenad, innan dotter och lilla E kom på besök.

Den här bilden, från promenaden igår, blev jag så nöjd med. Min lilla Ferdinand kollar in fåglar i stället för att, som den ‘riktiga’ Ferdinand lukta på blommor..

Till sist!
Vår Kabelina är vår återhämtningsplats, vi kopplar av alla måsten, jobb och annat. Ja nästan då, det händer att Iceman öppnar datorn för att kolla jobbstatus men det blir oftast bara en snabb koll på mailen för att se att inget akut har ramlat in. Vår plats i ‘Skogen’ är vårt rekreationsställe.
Bless bless

Okategoriserade

Ny plats för fritidshuset på hjul

Vi har återigen varit i Kabelina i helgen, det är så mysigt och avkopplande. Det är tyst och fridfullt, en lisa för själen, även om det finns en oro för kommande säsong på Campingen. Arrendatorn har sagt adjöss och goodbye och lämnar i september -21 och då är det sagt att alla campinggäster ska lämna, området skall vara tomt när ny arrendator tar vid. Så kvinna tänker att till våren blir det att leta ny campingplats till hösten. Kvinna funderar om kommunen har börjat leta efter ny arrendator …

Förra helgen fick jag nys om en ny plats som var ledig, kollade in platsen och vi tyckte det såg bra ut. En liten skogsdunge med sjöglimt, perfekt tänkte vi, bokade den nya platsen och flyttade husvagnen i går. I dag, söndag tycker jag inte längre att platsen är perfekt, skitigare hund har jag inte sett. Han fick gå direkt in i duschen när vi kom hem.

I dag satte vi upp vintertältet under stor möda och besvär men till slut blev det bra, att det ska vara så jäkla jobbigt, kvinna bävar inför våren när det stora tältet ska upp. Hela husvagnens längd och 3,50 djupt, det blir något att sätta tänderna i …

Lilla voff har i alla fall haft kul i dag, dissikerat en stubbe till flisor, räknar med att stubben är helt borta om två helger. Undrar vad han hittar på sen!

Det är väl det vi har gjort i helgen, flyttat husvagn, satt upp vintertält, funderat på framtiden och rivit stubbe. Nu längtar jag till nästa helg. Veckorna går så fort nu förtiden så strax är det helg igen.

Bless bless