Okategoriserade

Höga C

Det är vad vi får njuta av emellanåt nu ett tag framöver, särskilt kvällstid. Det blir gärna så när det är en löptik i området, vilken vi träffade på i går kväll på kvällsturen. Killen som gick med tiken sa att hon löpte men det visste vi redan på Bjössis beteende. ”Löptik” sa han, killen och pekade på sin hund och gick snabbt förbi oss. Jo tack vi vet! Nu är B väldigt enträgen att gå till ett visst område när vi är ute, vi vägrar …
Natten gick hyfsat, började lite gällt bara, typ höga C … Den kära kärlekskranke voff äter lite dåligt också, i dag fick jag truga i honom färskfodret, han som annars har börjat glufsat i sig sen lilla b kom i huset. Torrfodret som han också får ratade han, blängde på skålen med mat, blängde på mig och vände sen ryggen åt maten och mig.

Annat är det med lilla b, jädrar vad han gillar mat. Han äter upp sin portion i ett nafs och försöker sen stjäla mat från stora B men inte så länge kvinna bestämmer.

Idag har han morrat den lilla voffen, jag hade beställt ett hjorthorn, vilket är mums enligt jyckarna. B fick det nya hjorthornet för jag tycker att b kan fortsätta gnaga på det som redan fanns hemma. Det höll inte b med om och snodde hjorthornet av B och började gnaga, när sen B ville ta tillbaka hjorthornet började lilla b att morra åt stora B! Jag övervakade det hela, beredd att gripa in men B vågade/ville inte ta hjorthornet ifrån b som glatt fortsatte att tugga på hornet. B väntade helt enkelt på att b skulle ledsna och sen ta tillbaka hornet.

De är väldigt snälla med varandra och stora B är väldigt tålmodig och leker gärna med b men ibland så slår det gnistor om dem men b kan hantera det och svarar med mothugg och han ger sig när B säger till på skarpen vilket inte händer så ofta. B kör i stället med långdragen uppfostringstaktik som gör att kvinna blir less och säger ifrån.

Jag beställde en ”aktiveringslåda” också, tänkte nu får de att göra en stund … pyttsan heller, tog det en minut innan de klurat ut hur man skulle få ut de gömda godisarna så ljuger jag inte. Det känns som om jag kastat pengarna i sjön. De kan samarbeta bra de här två killarna!

I morgon är det julafton och det enda som står på agendan är att hälsa på hos mamma, jag tänker att jag tar med mig en amaryllis till henne eftersom hon redan tillförskansat sig en sådan från någon annan boende på avdelningen. ”Den har jag fått av min dotter” Då kanske hon blir nöjd min snurriga mamma och kan lämna tillbaka amaryllisen till sin rätta mottagare, kanske personalen redan fixat det men det visar sig i morgon. Jag bävar för om hon frågar varför hon inte får komma hem till mig när resten av familjen kommer. Vad ska jag svara då? Jag får skylla på Covidrestriktionerna. Det är inte lätt när mamman i mitt liv inte har insikt om sin egen förmåga om att klara sig själv.

Bless bless

Okategoriserade

Lika men olika

Det är ingen dans på rosor, inget rosaskimrande liv det här med att ha en unghund och en valp.( Nej, jag ångrar inte att vi skaffade en hund till.) Vi har roligt också men mest jobbigt men jag ser framåt och vet att det blir bättre.

B älskar att gå ut, lilla b får man hjälpa lite på traven. I början av promenaden har B bråttom framåt och lilla b är som en broms, stannar ideligen för att lukta på stolpar, grästuvor ja allt är han intresserad av, eller bara sitta och titta sig omkring. När vi sen är på väg hemåt har lilla b bråttom och B är bromsklossen och i mitten står kvinna med hundar som vill olika. Här hemma kan jag inte släppa lilla b lös på promenaden, eftersom vi har en väg precis intill. Hemma igen från promenaden uträttar b gärna sina behov inomhus om jag inte passar honom och är snabb som sjutton att ta ut honom igen.

Här ligger jag bra medans ni tar er promenad … Vill inte följa med er!

Lilla b är lite full i sjutton, busig och hittar på hyss som jag inte räknat med. Tugga på sladdar vet jag är roligt så vi har penslat Tabasco på alla synliga sladdar … utom min laddsladd till telefonen … Jag behöver köpa ny laddsladd! Plocka upp begagnande snusprillor från papperskorgen och sprida ut dem över golvet kan vara kul, välta ut vattenskålen som finns på övervåningen är skitkul ska ni veta, då kan man plaska i vattnet med alla fyra tassarna på samma gång för att sen ta ett race och blöta ner hela övervåningen. Tur i oturen att vattenskålen är placerad i badrummet så det mesta vattnet hamnade där.

Häromdagen tog han sig över barriären mellan köket och vardagsrummet. Lilla b ville också gå ut till Iceman och B som var ute på baksidan, han tog sig över på nolltid. Så då plockade vi bort de stora mattorna från vardagsrummet och drog grinden åt sidan, vi gav upp och tänkte som så, låt dem röra sig fritt på hela nedervåningen. Det varade i två – tre dagar, lilla b hittade ett hörn i rummet med lite avskildhet. Perfekt ställe att uträtta sina behov på … Nu är barriären på plats igen!

Icemans kontor på övervåningen är inte tillåtet att vara i för lilla b, dörren är för det mesta stängd när vi är där uppe. Skulle dörren råka vara öppen så är han, b, snabbare är blixten att ta sig in där. En kväll när vi försökte titta på TV på övervåningen så hör jag att b försöker gnaga sig genom väggen in till det förbjudna rummet. När b har vuxit färdigt och valpstadiet är över får vi nog renovera hela huset … och köpa nya möbler!

Det är inte bara lilla b som är full i bus, stora B kan också göra bus men det riktar sig direkt till lilla b. Eller rättare sagt, B kan vara en riktig retsticka. Snor leksaken b leker med och springer bort en bit och sen inväntar att lilla b ska försöka ta tillbaka skojen. Sen är racet igång, under köksbordet vidare bort till hallen tillbaka i köket under trappan till öv varv efter varv … så kan de hålla på en stund tills båda ramlar ihop och sover en halvtimme eller två.

B är inget matvrak men vill numera också äta när lilla b äter mat, så jag utfodrar bägge hundarna fyra gånger om dagen. B får sin dagsranson utspritt på fyra måltider, det blir alltså inte så mycket mat i skålen varje gång. Lilla b som är ett riktigt matvrak får lite mer mat och en annan sort i sin skål, äter upp sin portion på tre sekunder för att sedan kolla in storkusinens matskål. Snäll som B är låter han gärna lilla b äta upp hans mat också … därför står jag mellan hundarna vid varje måltid för att hindra lilla b från att roffa åt sig mer mat än han ska ha.

Vi gör framsteg också, lilla b i alla fall. Han vet numer att han ska sitta på rumpan när det vankas mat, han fattar vad ”nej” betyder och att ögonkontakt är viktigt för att få ett ”varsågod”. Jag blåser i en visselpipa före varje måltid för att b ska koppla ihop visselljudet med något kul senare vid inkallning. Jag tränade med visselpipan på B när han var liten också och att vissla på B när vi är i skogen fungerar väldigt bra om … (om inte om fanns …) om det inte är rådjur, harar, ekorrar eller en katt i närheten. Då säger det bara swosh och jycken är borta.


Att hoppa upp på stenar tycker B är kul och det brukar löna sig i form av en godis och nu är lilla b på god väg att förstå det också. Finns det ingen lagom hög sten går det lika bra med en stubbe.

Idag på promenaden i skogen hade de riktigt roligt, ville aldrig sluta gräva!

Så här såg de ut när vi skulle åka hem, den värsta sanden är borta

Hemma igen blev det dusch av mage och tassar för B och handdukstorkning av b.

Till sist!

Bless bless

Okategoriserade

En vanlig dag hemmavid

Dagarna försvinner i rasande fart, rutiner håller på att ta form och jag börjar få ett grepp om när lilla b ska till och bajsa. Kissar tycker jag att han gör i ett. Sover lite, vaknar, går och kissar på kissunderlägget och går och lägger sig för att sova vidare. Eller mitt i leken med stora B tar han en paus, går och kissar för att sen leka vidare med B. Jag har inte en chans där. Kylan ute gör att jag vill ta på mig ytterkläder innan vi går ut. Det får helt enkelt ta den tid det tar. Oftast vaknar vi vid 6 och då om det inte redan hänt blir det full fart, på med kläderna för en snabb toalett utomhus. Frukost vid 7.30 och under tiden de äter klär vi på oss för en kortare promenad med djuren. Sen åker Iceman till jobbet och jag och vovvarna tar det lugnt till 9.30 då förbereder vi oss för en kort bilfärd till ett motionsspår en liten bit bort. Stackars lilla b tycker inte om att åka bil och saliverar hejdlöst under 5 minutersfärden. Jag försöker vänja honom vid bilåkandet och i dag tyckte jag det såg ut som han inte dreglat så mycket.

Men väl ute i skogen och motionsspåret är det full fart. Stora B i koppel och lilla b i spårlina, han sticker ingenstans men som en säkerhet är det bra att ha en lina på honom som får släpa efter. Vi är inte ensamma i skogen, det dyker upp både människor och andra hundar. Stora B han sticker direkt om han får en chans …

Hemma igen är det dags för lunch och en snabbis på baksidan av huset. Där är B rabiat mot lilla b, leker med lillskit på samma vis som han gör med systern sin, hårdhänt. Jag får hela tiden gränsa honom och säga åt honom att sluta. Sen börjar han om igen, lilla b får en hård uppfostran … Samtidigt kan han vara väldigt ettrig mot stora B, efter leken sover de som stockar i några timmar.

I morse blev det glädjeskutt minsann, det har snöat, hipp hipp hurra! Första snön för lilla b, oj så kul det ska bli. Jo det blev kul till slut, lillskit förstod inte först vad det var för vitt på backen men efter en stund fattade han galoppen.

Stora B lärde honom hur man jagar sork i snön, det såg riktigt roligt ut när Bruno försökte göra lika som Bjössi.

På eftermiddagen vid 15.30 är det dags för mat och en kisspromenad, sen blir det lek en stund och sova några timmar.

Jag har ledsnat att sitta på golvet eller en köksstol så jag har släpat in en fåtölj i köket, som jag kan mysa i och samtidigt vara nära när de rumlar om i köket eller sover, om jag inte passar på att städa … För städa behövs, flera gånger om dagen. Det är flera som sagt till mig att har man en hund kan man lika gärna ha två … Just nu vill jag bara tala om för dessa människor hur fel de har. Det är inte alls samma besvär, det blir dubbelt upp av allt, precis allt. Dubbla matskålar, koppel, sele, bajspåsar, hundmat för att inte tala om sand inomhus … voj voj … Fast ändå har de rätt, går man ut med en hund kan man lika gärna gå ut med två osv. Ångrar jag mig att vi skaffade en hund till? Nix, inte för allt smör i Småland. Trötta är vi, både Iceman och kvinna, det kan jag inte sticka under stol med. Bjössi är också så otroligt glad i den lilla, han vill inte vara utan sin kompis även fast han är hård i sin uppfostran av lillskit. Ibland blir jag mörkrädd men då säger jag stopp och Bjössi lugnar ner sig i 5 sekunder.

B som mer eller mindre varit trulig med maten, inte ätit på flera dagar ibland, sitter nu också som ett tänt ljus vid diskbänken när det är matdags. Lilla b är ett riktigt matvrak och vet inte hur fort han vill ha mat och när han ätit upp sin mat försöker han sno Bjössis matranson. Det blir till att hålla honom från Bjössis matskål för B delar gärna med sig av sin mat.

19.30 är det dags för kvällsmål och kvällspromenad … ingen är piggare än lilla b då. Full fart framåt och förvandlas till en liten tyrann när vi kommer hem igen. Drar och sliter i allt han kommer åt, skor filtar, elsladdar … sen däckar han och man får bära upp honom till sovrummet när det är dags för nattsömn. Men inte ett pip från honom på hela natten …

I morgon är en ny dag och snart blir han väl rumsren den lilla raringen …

Bless bless

Okategoriserade

I morgon fyller han 9 veckor …

Min lilla b, så gosig och lugn och ett riktigt matvrak. I dag köpte jag kycklinglever och gjorde i ordning, hundarna fick en varsin smakbit, B nosade på sin, lilla b högg sin bit plus mina fingrar, sylvassa tänder gör ont i fingrarna. Gott tyckte han att det var och ville ha en smakbit till. B är mer så där att det ska trugas gång på gång innan han bestämmer sig för att godbiten är ätbar. De gånger hundarna får mat samtidigt måste jag hålla koll på lilla b så att han inte stjäl maten för stora B (B delar gärna med sig och släpper maten till lilla b),sen när båda har ätit upp byter de matskål och slickar varandras skålar rena. Ingen disk behövs, skålarna blänker!

Valpsäcken jag sydde fungerar inte så bra, lilla b blev åksjuk, det gungade väl för mycket. Det blir till att bära valpen i famnen när han blir trött. Han säger till när han vill vila, sätter sig framför mig och flyttar sig inte. Bara att plocka upp honom och gå vidare. Stora B har jag satt fast i ett Baggenbälte, ett bälte med ”fjädring” som man spänner fast runt höften, då har jag bägge händerna fria till lillskit. Annars fungerar det riktigt bra med vovvarna, första eftermiddagen och kvällen var jobbigast, stora B skulle hela tiden tala om vem som bestämde genom att rida på lilla b. Andra dagen skällde han ut alla han såg när vi var ute och tredje dagen började B att utmana valpen i sin alltför hårda lek, sprang rakt på honom så stackars lilla b gjorde x antal kullerbyttor. Tänk när Baloo i djungelboken träffar Mowgli första gången och Baloo daskar till Mowgli i rumpan och Mowgli gör ett antal kullerbyttor … precis så. Nu är vi inne i uppfostringsstadiet, morrningar som inte är så allvarliga, bett i nacken osv. Allt som lilla b tar i leksaksväg blir han strax av med för stora B snor skojen av honom … men lilla b har börjat morskat upp sig och vill ta tillbaka skojsaken, det blir en dragkamp och ibland händer det att B släpper taget och ser jäkligt nöjd ut och andra gånger så ger sig inte stora B och vinner kampen för lillskit orkar inte hålla mot.

Min säng, mitt ben!

B har aldrig legat på sin bädd annat än när han fått en smakbit av något vi äter och då bara för att äta upp godbiten, sen har han gått och lagt sig på golvet någon annanstans. Vi tänkte att de kunde ju dela på den där sängen men vi får nog tänka om …

Det har slagit mig att det är väldigt likt människovärlden, syskon emellan som snor det yngres syskonets leksak bara för att den kan.

Till sist
har jag kommit fram till att stora B behöver kanske inte ha lika många (så mycket) långpromenader som han fick innan lillkusinen kom in i bilden, han får helt enkelt nöja sig med långpromenaden på kvällen tillsammans med Iceman och det Bruno och den här kvinnan orkar med under dagen. Han får nog tillräckligt med huvudbry för att sova gott om natten ändå, det ser lilla b till.

Det var allt för nu, bless bless

Hundar · Natur · Resa · Södertälje

Förkyld, dunderförkyld

Plötsligt, utan någon som helst förvarning vaknade jag upp med en förkylning. Förkylningar brukar ju annars komma smygande med lite halsont till en början men här kom allt på en och samma gång. Bihåleinflammation, (trodde jag skulle tappa överkäken, så ont) snoret rinner, tårarna rinner, febern stiger, huvudet värker, kvinna fryser. Kallt i sovrummet, tror jag sover nere i vardagsrummet … men det har inte hänt ännu. Fort på med nattsärken, morgonrock, ragger, täcke och filt och ligga så tills det blir olidligt hett. Snart åker raggerna av, morgonrocken och till sist filten. Somnar för att vakna efter en timme, sen ligger jag där natten lång, vaken och lyssnar på Iceman när han sover. Det är orättvist, sätter på en ljudbok det brukar hjälpa för att somna om men icke. Snoret rinner konstant så irriterande, samtidigt är näsan omöjlig att andas igenom, läpparna torkar ihop och chapstick är ett måste. Boken är för spännande så jag byter bok, tråkig bok med en bra uppläsare är guld men hittar ingen, letar efter nåt annat, meditationsböcker och hittar nåt med avslappning och plingplong i bakgrunden. Ja, här hittade jag något. Sakta känner jag att jag är på väg ner i medvetslösheten men så plötsligt är plingplonget slut och den sövande rösten säger att det är dags att vakna! Va fan på ren svenska! Klarvaken igen! Hittar ljudbok med lätt regn, testar den men blev bara kissnödig. Suck, klockan är 03.40 kan ju inte gå upp nu så jag sätter på kvinnan med plingplonget igen och nu är jag beredd på hennes slutord, struntar i dem och fortsätter meditation utan röstens hjälp, det funkar, kvinna somnar äntligen.

Det blev inget kyrkogårdsbesök den här all helgonahelgen, jag tröstar mig med att jag tände två ljus i kyrkan i Skara förra helgen i stället och jag tänker på mina nära och kära som finns i mitt hjärta.

Ja och vad gjorde jag i Skara då? … Vi var och träffade lilla voffs lillebror, (som inte är någon lillebror men släkt ändå) Han, valpen bor där på landet mellan Falköping och Skara. Det blir inte alltid som man tänkt sig, uppfödaren hade två kullar på gång samtidigt, den första kullen födda 23 september. Bjössis pappa är även pappa till kull nr två som är födda en månad senare. Kvinna vågade helt enkelt inte ha is i magen och vänta på kull nr 2 för tänk om det bara var tikar som kom ut, då hade jag stått där utan valp.

Bruno Stark är en fin liten filur och han flyttar hem till oss om två veckor. Stark heter han i stamtavlan och Bruno ska han få heta till vardags. Bjössi och Bruno!

Stora B har förresten haft det för jäkligt här hemma, det finns en löptik i området! Det börjar fixa till sig nu men förra veckan var hemsk. Han åt inte, var kärlekskrank som sjutton, jag åkte och jobbade i tisdags och var borta 1,5 timme, precis när jag är färdig ringer grannen och berättar att vi har en väldigt ledsen hund här hemma. Han stör inte, absolut inte men han är så ledsen … Kommer hem och går ut på promenad, nosen i backen hela tiden, hemma igen vill han ut på baksidan så jag släpper ut honom. Vad gör han då? Han sätter sig ner på gräsmattan och börjar yla …

Han har också stora problem med mig när jag hostar och nyser, han tycker inte om det och vet inte vart han ska ta vägen. Kommer hukande fram till mig, viftar lite på svansen för att genast vända om och gå ut i från rummet jag befinner mig i. Du är så läskig matte när du låter så där …

Lite Islandsbilder på samma gång

Häftigt sken från gatlykta på syster ysters gata
totalt misslyckad bild på kirkjufell
vulkanutbrott på gång Fagradalsfjall
vy från sista utflykten vid Snaefellsnes

Ja, det var nog allt för nu.

Bless bless

Okategoriserade

Hej, det var länge sedan!

Det blir ju gärna så när typ hela skiten krånglar och jag inte får till det som jag vill. Kvinna ger upp, det är jag specialist på, går det inte min väg får det vara. (Egentligen är jag envis som synden och ger inte upp i första taget. Det är när jag inte begriper vad som blir fel som jag ger upp.) Nu har jag i alla fall fått till det, tror jag, så jag testar att skriva lite.

En annan broms till frånvaron av bloggeri är virkning. Jag har inte virkat på 40 år om inte mer men så såg jag en filt virkad i det nya garnet från Järbo. Kvinna blev såld och beställde hem garn och virknål …. och mönstret. Fasen så kul det var att virka igen och enkelt.

Ja och när den var färdig så hoppade jag på nästa filt, en filt jag har haft ögonen på länge men … jag virkar ju inte …. En isländsk filt virkad i isländskt garn men det gör inte jag. Beställde hem mer Svenskt ull från Järbo och satte i gång, för det är ju så kul.

Annars har det inte hänt så mycket i livet mer än vardagen, jag åker hem till några äldre och städar åt dem och håller avstånd. Handlar en gång i veckan, går ut med voff varje dag.
Plöjer serier på Netflix och Svt Play, har ni inte sett Weissensee så se den, går på Svt Play. Ja och om man undrar om det är det enda hon gör hela dagarna, kollar serier på Netflix och Svt Play, så kan jag tala om att jag virkar samtidigt. 🙂
Träffade Lotta med vovva i torsdags, det var länge sedan men det blir ju så när hennes hundar löper och min buse har kulorna kvar. Då håller vi verkligen avstånd, för inavel är vi inte intresserade av.
Viltspårskurs har vi varit på 2 helger i rad och hur kul är inte det. Nu längtar vi efter barmark så att vi kan börja träna på det vi har lärt oss.

Min lilla voff håller koll

I helgen åkte vi ut till Kabelina och kopplade av lite grann. Fast det började inte så bra, Bjössi blev påhoppad av arg lösspringande schäfer på kvällspromenaden i fredags. Iceman som var ute med voffen slänger sig på den attackerande schäfern och säger åt voff att springa hem men han kurar bara ihop sig och lägger sig ner. Lämnar inte min människa, jag stannar kvar till ”the bitter end”. Andra människor kommer farande till undsättning, varav en tar över greppet på schäfern (som hade halsband på sig) och leder hem honom till ägarna (som jag inte ska dryfta om här). Voff kommer hem glad i hågen full med schäfersaliv över ryggen och med en mycket upprörd och arg husse. Efter grundlig undersökning av vår älskade fyrbenta kompis kom jag fram till att det var inga sår, inga brutna ben, ingen ömhet någonstans, bara en jävla massa schäfersaliv över hela hunden. I dag är han helt som vanligt och inte räds han andra hundar men hur det blir när han ser en schäfer återstår att se. Det som hände har mer satt sina spår i oss tvåbenta än vad det verka beröra voff.

Till sist!
Kvinna har inspirerat fler till att baka med surdeg än vad jag kunnat ana.

Det gör mig så ini bomben glad! Bless bless

Okategoriserade

Helt slut i knopp och kropp

Kvinna har anmält sig till Veteranpoolen, jobba några timmar här och där skadar inte tänkte jag. I dag har jag varit på mitt första uppdrag, jag har städat hemma hos ett äldre par. Så rara människor och fint litet hus hade de. I tre timmar slet jag och jag hade kul varenda minut. Tänk om jag kunde säga det när jag städar hemma också … Det är roligare att städa hos andra än en själv, det har jag tyckt sen jag var liten. Jag brukade städa mormors trapp när jag var en halvhand hög och när hon flyttade tillbaka till Södertälje i början av åttiotalet städade jag hela lägenheten åt henne tills hon gick med på att hon var i behov av mer hjälp och fick flytta in på ett äldreboende.

Sen har jag fått min första pensionsutbetalning, det går ingen nöd på mig, det bara dräller in pengar på kontot. 🙂 Ja det var nog en engångshändelse om jag tänker efter, lär ju inte få någon mer slutlön från min arbetsgivare i alla fall.

Lilla voff som snart fyller ett år har klarat av anlagsprov i viltspår och är nu välkommen upp i öppen klass, det blir något att bita i för både voff och hans människor.
I måndags åkte vi ut till klubben och lekte lite och tränade också men det blev mest lek.

och i onsdags träffade vi Lotta och hennes lappisar ute vid Malmsjön och lekte och gick spår. Han är helt fantastisk min lilla voff men det vet ni ju redan.

Livet som pensionär är bara så så underbart, jag behöver inte genomlida långsamma tråkiga timmar på jobbet längre, jag sover så länge jag vill, jag gör vad jag har lust till om dagarna. Jag verkligen äger min tid och att sen ha en fyrbent kompis att umgås med sätter ju bara guldkant på tillvaron.

Bless bless

Barnbarn · Familj · Foto · Hemma · Mat

En dag kvar

Snart börjar allvaret. Focus och disciplin är det som gäller då. Jag måste alltså skärpa mig. Kvinna ser framåt …

Helgen, har som alla helger, varit bra. På lördagen vaknade jag kl 6, pigg och nyter. Satte surdeg och gick ut med hunden och Iceman sov vidare till 7.30. Han vaknade lagom till kaffet var klart. Vi åt frukost, löste mellokrysset, klippte häcken på framsidan och så lade vi ett spår till lilla voff. Hälsade på mamman i mitt liv som snurrat till det rejält i skallen. Det var inte mycket som hon berättade som stämde överens med verkligheten.
På kvällen grillade vi och det var ju som vanligt väldigt gott.

I dag hälsade vi på hos dotter och måg i deras sommarstuga utanför Nykvarn, gosade med liten pojke 6 mån och stor pojke, snart 3 år. Iceman tog ett dopp i sjön medan kvinna och voff tittade på. Det ska vara bra varmt i vattnet om jag ska bada och det ska helst inte blåsa. Voff nöjde sig med att doppa tassar och nos. När vi kom upp till stugan igen satt den här trollsländan på deras uteplats. Jag hade storCanonen med mig så det blev ett hyfsat bra foto.

Lilla voff lade sig i skuggan och övervakade oss när vi fikade.

Och i kväll blev det kräftor och en ostpaj. Vi fick kräftor av grannen igår som blivit över från deras kräftkalas, små rackare men goda var de.

En ostpaj till det var som pricken över i.

Bless bless