Barnbarn · Familj · Foto · Hemma · Mat

En dag kvar

Snart börjar allvaret. Focus och disciplin är det som gäller då. Jag måste alltså skärpa mig. Kvinna ser framåt …

Helgen, har som alla helger, varit bra. På lördagen vaknade jag kl 6, pigg och nyter. Satte surdeg och gick ut med hunden och Iceman sov vidare till 7.30. Han vaknade lagom till kaffet var klart. Vi åt frukost, löste mellokrysset, klippte häcken på framsidan och så lade vi ett spår till lilla voff. Hälsade på mamman i mitt liv som snurrat till det rejält i skallen. Det var inte mycket som hon berättade som stämde överens med verkligheten.
På kvällen grillade vi och det var ju som vanligt väldigt gott.

I dag hälsade vi på hos dotter och måg i deras sommarstuga utanför Nykvarn, gosade med liten pojke 6 mån och stor pojke, snart 3 år. Iceman tog ett dopp i sjön medan kvinna och voff tittade på. Det ska vara bra varmt i vattnet om jag ska bada och det ska helst inte blåsa. Voff nöjde sig med att doppa tassar och nos. När vi kom upp till stugan igen satt den här trollsländan på deras uteplats. Jag hade storCanonen med mig så det blev ett hyfsat bra foto.

Lilla voff lade sig i skuggan och övervakade oss när vi fikade.

Och i kväll blev det kräftor och en ostpaj. Vi fick kräftor av grannen igår som blivit över från deras kräftkalas, små rackare men goda var de.

En ostpaj till det var som pricken över i.

Bless bless

Barnbarn · Familj

Hipp hipp hurra hurra

Lára 1 år i dag, grattis till dig lillhönan

Hon blev firad med pompa och ståt förra helgen, när föräldrarna gifte sig. Vår present blev dock kvar hemma på köksbordet så den får hon nästa gång vi träffas.

I går var vi och hälsade på en kille som Iceman känner sen AZ-tiden, numer jobbar de i samma korridor men i olika företag. Han och hans fru bor utanför Nykvarn och har en magnifik utsikt över den lilla sjön.

Där bor de året runt och jag blev allt lite avundsjuk en liten stund. Men sen blir det vinter …

Så i dag då, vi måste lägga spår till lilla voff sa vi i morse. Det blev inget spår förra helgen och inte i veckan heller. Hade planer på att åka ut till Bommersvik, tack vare att en bloggvän lagt ut några bilder från sin promenad därifrån, det är så fint därute.

Det blev Svartbro i stället, sen åkte vi till Jägarskogen naturreservat och promenerade i väntan på att spåret skulle ligga till sig. Det vill säga, kvinna promenerade och Iceman höll samma hastighet som jycken …

De gillar att springa de där två …

Ett fint skogsparti med väl tilltagna stigar att promenera på. Med kraftiga stadiga gympadojjor på fötterna tog jag mig igenom en promenad på 3 kilometer utan att märka av min onda fot förrän i slutet av slingan vi gick.

Ja och hur gick spårandet då? Det gick som på räls, något annat är inte att vänta. Vid spårslutet nosar han på strumporna, som är föremålet han ska hitta, vänder sig om och tittar på mig som om han ville säga här är strumporna matte kom och kampa med mig om dem.

På väg tillbaka till bilen skrek jag till, han blöder! Vi gick igenom hela hunden men hittade inget blod, sen såg jag det röda igen och vände nästan uppochner på vovven när Iceman hittade ”såret” på ena bakbenet. Det var inte blod, det var spår av ett trasigt blåbär. Herrejösses, kvinna var halvvägs till Albano djursjukhus vid det laget. Det finns otroligt mycket blåbär i skogarna nu.

Till sist!
Nu ska jag laga mat, det blir fisk till middag idag, torsk med ljummen tomat- och sparrissallad med kokt potatis … och i morgon ska jag jobba … suck

Bless bless