Okategoriserade

Igår hände det

Det som jag gått och ojat mig över i flera dagar hände så i går. Vi höjde Kabelina till skyarna, ja kanske inte riktigt men dryga 60 cm rakt upp i luften i alla fall. Bara så där, poff så stod hon där med hjulen i höjd med altangolvet.

Nu är vi också en av alla de där som höjt upp husvagnen skyhögt. Jag tycker det är fult, skitfult och det känns som riskfyllt att gå in i en sån där uppallad vagn … Killarna som jobbar på campingen hjälpte oss att fixa det här och de borde ju veta vad de gör tänker jag. Det tar nog ett par veckor innan jag vant mig.

Dansbana har vi i alla fall, så i midsommar kan vi ta oss en svängom … eller så sätter vi upp förtältet på midsommarafton, eller så tar vi det bara lugnt och fint. Kanske regnar det till och med, vem vet …

I dag bytte jag objektiv på storcanonen och tog en svängom i min pygmeträdgård, hälften av bilderna kasserade jag så jag måste ta en ny runda snart.

Det är varmt och kvavt, voff lider, att gå på längre promenader mitt på dagen har jag slutat med. Det får bli några korta varianter i stället.

Bless bless

Okategoriserade

Det har hänt något med voff

Han är inte som han var för en månad sedan. Han har, sedan jag var sjuk i covid förra påsken, reagerat på när jag hostar eller nyser. Han har då gått i från mig för jag låter otäck, nu kommer han till mig istället. Med låg profil och svansviftande, hosta/nys inte matte …

Plötsligt har poletten ramlat ner, han tar sig upp på övervåningen hur lätt som helst. Trappan han som liten inte fick gå i klarar han av galant. Igår fick han för sig att husse kommit hem och när voff inte hittar sin husse på nedervåningen springer han upp för trappan och letar efter honom. Voff hörde grannens bildörr stängas och trodde det var husse som kommit hem, tidpunkten stämde ju, det måste vara husse, var är han …

I morse kom han upp och väckte mig med sin kalla nos i mitt sovande plyte. Vilket uppvaknande och för att kolla att jag verkligen vaknat ställer han sig med framtassarna i sängen, när han ser att jag reser på mig springer han nöjd ner för trappen. Kan ju inte bli annat än glad!

Så har vi det här med spår … Han går som tåget de första hundra meterna, sen tar annat över. Han sniffar runt i kring för att sen snurra till det rejält, han tappar spåret och gnistan, ser mest ut som han vill gå hem. I går var vi ut i skogen, jag lade ett viltspår (med blod och klöv). Utan snitslar (jag behöver träna på att lita på jycken), i spårappen hade jag koll och jag visste var spåret började och slutade … Sen tog vi en promenad i en annan skog … och gick vilse, hade ingen susning var jag var, så jag traskade på och förstod snart att jag går åt fel håll, hamnar i ett stort kalhygge, traskar på. Hittar svinskit och uppbökade områden och kommer fram till väldig tät ogenomtränglig skog, mera svinskit och uppbökade områden, här bor svinen … Vi vände och så kommer jag på att i Volvo on Call borde jag se vart bilen är, mycket riktigt, jag hittade bilen och plötsligt sken solen igen. Det var en pärs, nästa gång ska jag sätta på sportstrackern före jag börjar gå i en okänd skog.

I dag 23,5 timmar senare så plockar han upp spåret galant och går som tåget ca 200 m sen är det klippt, han snurrar, kissar, sniffar, går åt fel håll … Kan bara bromsa honom när jag ser att det är åt fel håll han går, sen får han upp spåret igen och travar på. 50 meter före slutet hade jag korsat en bred stig och tänkte där kommer han av sig igen men så fel jag hade. Han klarade av det, jippie.

Till sist

Har du ormfobi ska du nog sluta läsa nu, hejdå.

Helgen tillbringade vi i husvagnen och på lördagen när vi sitter ute på ”tomten” ser Iceman en orm. Oj, en orm måste ta ett kort … svart och lång. Är det en snok eller huggorm? Det finns snokar utan gula prickar bakom huvudet även om de inte är så vanliga.

Hämtar storkameran i husvagnen och slänger mig på marken, Iceman har koll på ormen med hjälp av lövräfsan. Försöker fokusera på ormens huvud men det är svårt, objektivet vill inte som jag vill. Teleobjektivet sitter på kryp längre bort kvinna! Backar lite och där så kommer ormen in i fokus, hyfsat bra i alla fall, jisses så spännande. Ormen börjar härskna till och väser, låt mig vara! (tänk att jag hörde när han väste :-))

Så kommer då nästa tanke, ormen rymde ner i ett hål i marken när Iceman försökte plocka upp den på krattan, kommer ormen att finnas kvar i vårat revir när vi kommer ut till husvagnen nästa gång … Då har vi problem … Voff är lika tokig att bita orm som han är att bita sork och nästa gång kanske voff inte har trasslat in linan i träd och bord …

Bless bless

Okategoriserade

Lugnet före stormen

I helgen förstod jag att vi har nog den blåsigaste platsen på hela campingen, det blåser fan alltid på oss. Promenerar man upp till servicehuset, vilket sker i alla fall en gång om dagen, är där rena rama sommarkänslan. Folk sitter i kortbyxor och t-shirt och bara myser i vårsolen, själv kommer jag upp från blåshålet i stor stickad tröja och vindtät jacka. Kvinna smälter bort och vet inte var jag ska ta vägen, av med jacka och tröja och passar på och njuta på väg mot köket/diskrummet. Sen får man bylta på sig igen, nu vill jag ha riktig sommarvärme. Skuggigt och blåsigt där Kabelina är parkerad, kvinna och lilla voff kommer att trivas som fisken i vattnet … i sommar, än så länge fryser jag bara men det blir bara bättre och bättre, värmen kommer … snart!

I går åkte jag ut till campingen för att plocka med mig hem det jag glömde i söndags, glömmer alltid något därute, litet eller stort. Den här gången var det något litet men ack så viktigt. Voff börjar känna igen sig när vi kommer till campingen och börjar pipa vid infarten där han sitter bak i skuffen och tittar ut. Kan inte komma ut fort nog och att sitta fast i lina bekommer honom inte ett dugg. Vi tog en promenad i omgivningarna …

Jag såg sädesärlan, jippie och ett gäng ejdrar, storskrak och skarv. Måsarna och korparna är vardagsmat för ögonen och skicket inget glädjefnattskutt till den övriga delen av kropp och knopp. Jo, korpen gör nog det vid närmare eftertanke … Årets första sädesärla skickar dock mängder med glädjefnattsignaler.

I dag var vi till lilla familjen för att spana in lilla voffs lillebror, the one and only, Bula. Voff som fick vänta i bilen när kvinna var in och gosade, inspekterade mina händer noggrant när jag kom tillbaks för att hämta honom. Dags för en promenad med syster yster. Men först en tur i hägnet …

Hej vad det flängdes omkring i hägnet som finns så lämpligt intill Lottas hus.

Till sist

I kväll började vi en kurs i allmänlydnad, inte för att voff behöver lära sig lydnad, nejdå, han är ju världens lydigaste hund … hemma och utan störning av andra hundar, katter, rådjur … är han jätteduktig, det är när det finns annat omkring som han får det jobbigt med lydnaden och blir lite galen. Han fick träna på passivitet i kväll och det var skitjobbigt att titta på alla andra hundar som fick springa kors och tvärs. Bara titta inte hälsa, sitta fint bredvid och bara glo, så frustrerande. Måste göra något, bita på kopplet, bita mattes hand, pipa lite, sitta fint bredvid … faan vad jobbigt, hit med en godis … Mera godis … Jo jag kan men jag vill inte, måste jag … nosar i gräset, luktar ju så jäkla gott där. Vaddå lyssna på dig? Hit med en godis då … Jag kan ju lyda vad gör vi här, jag får ju inte träffa och nosa på de andra hundarna, herregud så jobbigt. Mera godis …

Bless bless

Okategoriserade

Fågelskådning igen då

Kvinna tänkte ju bege sig ett par mil bort för att skåda fåglar idag men det kom annat emellan. Jag åkte till Lersjön i Lina naturreservat för att göra något av min snopna dag. Jag skulle egentligen till audionomen för att ”få” nya happar på morgonkvisten men det sket sig för hon var sjuk. Jag känner mig lurad på konfekten, här har jag längtat i 2,5 vecka och så är hon sjuk. Jag kom ju av mig totalt, det var först när jag gick ut med voff som jag kom på att jag kan ju faktiskt åka ut till Lina naturreservat. Nu var det lilla voffs tur att bli snopen, gå hem redan? Du sa ju att vi skulle leka …. Stuvade in besviken hund i bilen och gick in efter kameran och åkte iväg till Lina.

alldeles innan han blev besviken …

Väl i Lina var voff glad igen, här var det många spännande dofter utöver det gamla vanliga. Så med det långa benet före traskade vi mot Lersjön. Det var knappt jag hängde med, för han hade bråttom min käre lille voff. Framme vid sjön spanade vi fåglar båda två. Jag band fast kopplet i en stolpe så att han inte kunde rymma den lilla spjuvern. Själv klättrade jag upp i fågeltornet med kameran i högsta hugg. Det blev två årskryss, sångsvan och svarthakedopping.

Efter en stund blev det hög luftfuktighet, så pass att det droppade omkring oss, glasögonen immade igen och det blev lite för blött för att stanna kvar någon längre stund. Vi gick tillbaka till bilen och där fick voff sin höjdpunkt för dagen, en hel flock med hjortar sprang förbi oss en bit upp i skogen. Helgalen voff slänger sig efter dem och när linan tar slut blir det tvärstopp med råge. Upp igen och ett nytt försök att springa efter hjortarna, linan höll nu också. Det är lögn att få honom att lyssna men vi jobbar på det.

Hemma igen planterade jag om mina chilisar, en del av dem satt två i samma kruka och det går ju inte för sig. Mina gamla stickor fungerar som blompinnar, använder ju bara rundstickor nu för tiden.

Mina luktärter som jag sådde från frön av plantan jag köpte förra året ser alltför taniga ut, undrar om det blir något av dem. Chilisarna är på g i alla fall, två av dem har knoppar. Sen vad det är för sort blir en överraskning, jag började så bra med att skriva ner namnen på de olika fröerna men sen blandade jag ihop dem vartefter jag skolade om dem. Sån är jag, ingen ordning alls på mig men jag är lika glad för det. 🙂

Bless bless

Okategoriserade

Fågelskådning på hög nivå

Kvinna drog med sig Iceman, som är mer eller mindre invalid för tillfället. Ischias eller diskbråck lider han av, besök hos doktorn är nära … Nåväl, jag fick för mig att jag skulle åka ut till Pershagen och kolla in en rödhuvad dykand som befunnit sig i småbåtshamnen nån dag eller så. Iceman behövde röra lite på sig så jag stuvade in gubbe, hund och kamera i bilen och for iväg. Det blev ingen kryssad dykand den här gången, men väl storskrake, skäggdopping, sothöna och knölsvan.

Det var ett tag sedan jag använde mig av storkameran, 6 månader för att vara exakt, så jag provsköt några bilder hemma först.

Lilla voff såg intresserat på …

Min kräsna älskade voff, som är väldigt misstänksam mot ovanligt godis. Mina hemgjorda köttbullar till exempel, eller en rå köttbit … men sork går bra … och hästskit … han är knäpp! Eller en köttbit med mycket fett på, man riktigt ser på honom hur det vänder sig i magen på honom, numer hamnar de bitarna i kompostpåsen utan omväg förbi voff.

Tillbaks till fågelskådning, nu har jag fått blodad tand och funderar på att åka till Sörfjärden mellan Strängnäs och Eskilstuna i morgon och spana fåglar. Rordrommen.nu kan man kolla in om man är intresserad. För några dagar sedan begav jag mig till Lina naturreservat för att kolla om svarthakedoppingen kommit än, vilket den inte hade men den är där nu såg jag på artportalen. Så jag kanske åker dit någon av de närmsta dagarna.

Det är fett nice (för att använda sig av ett uttryck som inte hör min åldersgrupp till) att kunna göra vad som faller en in nu förtiden. Jag kan kan lugnt påstå att jag är en glad pensionär.

Bless bless

Okategoriserade

Trädgårdsmästaren är i farten

Min odlarlust har kommit tillbaka efter många års frånvaro. Det är riktigt roligt och nu är mitt hobbyrum fullt med sticklingar, jord och krukor.

slingerkrasse, chili och luktärter

Det lär ju inte bli så mycket resande i år heller tänker jag och då kan jag ju gå bananas vad gäller odling.

I dag var jag en sväng till Plantagen och handlade lite pellisar (pelargoner), fyra små och två normalstora.

Nu vill jag att alla mina små skyddslingar ska skjuta i väg både på höjden och brädden och bli fulla av blommor och frukter.

Lilla voff han letar sork som vanligt på våra promenader. Det är skitjobbigt för rätt som det är rycker han nästan armen ur led på mig när han får känn på en sork. Som tur är har han inte lika lätt att få tag i dem nu när snön är borta. Jag vet inte hur många krakar jag räddat livet på. Två har han haft ihjäl, den ena dog väl av shock och den andra bet voff ihjäl innan jag hann säga flaska. Jag undrar om han skulle äta upp dem om han fick … Hur som helst, jag föredrar när han försöker döda handskar som han hittar efter vägen.

I april ska vi gå kurs igen, vardagslydnad denna gång, inte för att jag tror att voff kan lära sig vett och etikett men den här kvinnan kanske får lära sig något nyttigt.

Annars går dagarna fort men inte tillräckligt fort, tycker våren kan gasa på lite, kvinna är otålig. Sen kan det sakta av igen …

Till sist!

I dag kom min bunny hem, som jag längtat. Han är så hemsk så han blev snygg! Det var bara tvunget att beställa hem den fulingen som är så läcker. Jag har väntat sedan i höstas men nu äntligen har han kommit hem.

Visst är han snygg!

Bless bless

Okategoriserade

Hej, det var länge sedan!

Det blir ju gärna så när typ hela skiten krånglar och jag inte får till det som jag vill. Kvinna ger upp, det är jag specialist på, går det inte min väg får det vara. (Egentligen är jag envis som synden och ger inte upp i första taget. Det är när jag inte begriper vad som blir fel som jag ger upp.) Nu har jag i alla fall fått till det, tror jag, så jag testar att skriva lite.

En annan broms till frånvaron av bloggeri är virkning. Jag har inte virkat på 40 år om inte mer men så såg jag en filt virkad i det nya garnet från Järbo. Kvinna blev såld och beställde hem garn och virknål …. och mönstret. Fasen så kul det var att virka igen och enkelt.

Ja och när den var färdig så hoppade jag på nästa filt, en filt jag har haft ögonen på länge men … jag virkar ju inte …. En isländsk filt virkad i isländskt garn men det gör inte jag. Beställde hem mer Svenskt ull från Järbo och satte i gång, för det är ju så kul.

Annars har det inte hänt så mycket i livet mer än vardagen, jag åker hem till några äldre och städar åt dem och håller avstånd. Handlar en gång i veckan, går ut med voff varje dag.
Plöjer serier på Netflix och Svt Play, har ni inte sett Weissensee så se den, går på Svt Play. Ja och om man undrar om det är det enda hon gör hela dagarna, kollar serier på Netflix och Svt Play, så kan jag tala om att jag virkar samtidigt. 🙂
Träffade Lotta med vovva i torsdags, det var länge sedan men det blir ju så när hennes hundar löper och min buse har kulorna kvar. Då håller vi verkligen avstånd, för inavel är vi inte intresserade av.
Viltspårskurs har vi varit på 2 helger i rad och hur kul är inte det. Nu längtar vi efter barmark så att vi kan börja träna på det vi har lärt oss.

Min lilla voff håller koll

I helgen åkte vi ut till Kabelina och kopplade av lite grann. Fast det började inte så bra, Bjössi blev påhoppad av arg lösspringande schäfer på kvällspromenaden i fredags. Iceman som var ute med voffen slänger sig på den attackerande schäfern och säger åt voff att springa hem men han kurar bara ihop sig och lägger sig ner. Lämnar inte min människa, jag stannar kvar till ”the bitter end”. Andra människor kommer farande till undsättning, varav en tar över greppet på schäfern (som hade halsband på sig) och leder hem honom till ägarna (som jag inte ska dryfta om här). Voff kommer hem glad i hågen full med schäfersaliv över ryggen och med en mycket upprörd och arg husse. Efter grundlig undersökning av vår älskade fyrbenta kompis kom jag fram till att det var inga sår, inga brutna ben, ingen ömhet någonstans, bara en jävla massa schäfersaliv över hela hunden. I dag är han helt som vanligt och inte räds han andra hundar men hur det blir när han ser en schäfer återstår att se. Det som hände har mer satt sina spår i oss tvåbenta än vad det verka beröra voff.

Till sist!
Kvinna har inspirerat fler till att baka med surdeg än vad jag kunnat ana.

Det gör mig så ini bomben glad! Bless bless

Glad måndag · Hundar · Natur · Södertälje

Snön faller och det blir vitt och fint

Visst är det härligt! Men inte om det blåser samtidigt som det snöar. Jag lämnade glasögonen hemma vid senaste promenaden, ingen ide att ha dem på sig, kan i alla fall inte att se igenom dem efter en stund. Voff tycker det är roligt med snö, gärna om någon skottar eller sopar bort snön, då vill han vara med och hjälpa till. Hemkomna från eftermiddagspromenaden behövde vi varsin handduk, fy vad blöta vi var.

suddig voff i suddigt väder

I morse åkte vi ut till Enhörna, hundklubben för att busa lite och ta en promenad i skogen. Det är så skönt att slippa gå i villaområdena hemma eller i skogarna runt här …

fluffrumpa

Så har voff börjat med nåt nytt nu när det kom snö, han sjunger … Ja jösses vad han kan sjunga den pojken …

jag är lapphund och jag saknar mina renar …

Jag undrar vad grannarna tänker …

Till sist!
I dag var den här veckans enda lediga dag, resten av veckan har jag uppdrag varje dag. Det är kul att jobba, i alla fall när det bara är ett par timmar åt gången …

Okategoriserade

En dag med Lappnisse

Det börjar strax efter husse åkt till jobbet, voff ställer sig vid altandörren och vill ut på baksidan. Ok, jag släpper ut honom men en stund senare måste jag plocka in honom. Han blev helgalen och skällde okontrollerat samtidigt som han tittar upp mot skogen. Där ser jag strax tre rådjur som inte bryr sig ett dugg om att voff är helgalen. De vet väl om att jycken är bakom staket, antar jag. Voff varken hör eller bryr sig om att jag försöker påkalla hans uppmärksamhet och springer undan när jag försöker fånga honom. Så det blev att vänta ut honom och sen peka med hela armen att vi skulle gå in. Han blänger på mig men går in och väl inne viftar han på svansen, det där var kul matte, det gör vi om snart! En stund senare när jag sitter vid köksbordet och dricker morgonens andra kaffekopp hör jag ett ynkligt litet pip, vänder mig om och ser den här killen.

Sötnosen vill göra något säger han! Ja ja vi ska …

Klär på mig och packar in hund i bilen och så bar det iväg mot Enhörna och spårläggning.

När jag lagt spåret tar jag ut voff från bilen och tar en promenad på över en timme, sen tar vi spåret. Till en början går han som tåget men sen händer något, en doft av något distraherar Lappnissen och jag är tvungen att tala om för honom att det är spåret som gäller. Javisst ja, det var ju det jag höll på med sa han och stoppade ner nosen i backen igen. Första föremålet plockade han upp, den andra nosade han på och den tredje var jag tvungen att visa honom, en kvar vid slutet. Husses gamla avlagda strumpor, hurra! Strumpor är kul, helkul faktiskt.

Så när vi kommer hem och vi klätt av oss kläder och koppel går lilla voff raka vägen i vardagsrummet och lägger sig på mattan, helt slut.

Jag kan med gott samvete åka och veckohandla för nu kommer han att sova i flera timmar. Det är väl ungefär vid 4 tiden som han börjar att röra på sig igen.

Maten är inhandlad och upplockad, dags för handarbete. Nya snitslar inhandlade och det är bara att sätta ihop tygremsa med klädnypa.

Till sist!
Han har många smeknamn min lilla voff, Snuttis, Pucko, Lilla gubben, Lappnisse, Bjössanmössan … Kär hund har många namn.

Bless bless

Okategoriserade

Är julen över nu?

I mitt hem börjar de samla ihop sig på matbordet, tomtarna. De började i går att dra sig så sakteliga en efter en mot matbordet i vardagsrummet. Nu får de sitta där och vänta en stund på eftersläntrarna som gör sig osynliga när jag letar efter dem. Förra julen klarade sig en tomte undan och fick sitta framme hela året. Där satt han och skrattade åt mig, ha ha du såg mig aldrig … Ja och nu får han sitta kvar på sin plats och spana in både vår sommar och höst. Jag kallar honom för lakritstomten eftersom hela han är kolsvart, utom skägget, som är vitt. Han sitter bra där under lampan som lillsonen snickrat ihop.

En kväll förra veckan följde jag med på kvällspromenaden i villaområdet i närheten. Folk har gott om fantasi när det kommer till julpynt i trädgårdarna.

Iceman har återgått till vardagen, han åkte till jobbet i morse alltså. Voff och jag inväntade en leverans från Post Nord innan vi for till skogs och gick ett kort spår och vidare ut till hundklubben. Det var mycket energi i de fyra tassarna i dag. Han blev väl av med en del spring men inte allt, vi får lägga ett längre spår i morgon och gå en längre promenad så blir han snart som vanligt igen. På Onsdag ska vi gå ett träningsspår för ViLTspårarna i Vårstaskogen och i slutet av Januari är det viltspårskurs så snart är allt som vanligt igen. Slut på lata dagar. Sen har jag tagit på mig ett nytt städuppdrag och blivit satt på paus på ett annat uppdrag, och det på grund av Covid-19, (hoppas vaccinet kommer till Södertälje snart) variation på uppdragen blir det hur som och extrapengar i plånboken också.

Till sist!
Både julafton och nyårsafton tillbringades i Kabelina och dagarna före och efter, lugnt och skönt med mycket regn har det varit. Skitigt blir det också, både inne och ute. Stigarna på Farstanäs är hemska just nu, allt är blött och lerigt. Jag längtar som en tok till våren, till sol, värme och grönska …

Bless bless